Halvfranskt brickbord, spindlarnas tid och kurar som katten

Orkade knappt släpa mig ut

Är så tacksam att pelargonerna i växthuset klarade förra veckan utan någon större tillsyn. Fick ett skov och orkade knappt släpa mig ut till växthuset för att vattna så dom fick gå torrskodda större delen av veckan. Som tur var regnade det väldigt mycket så utomhusväxterna fick sina behov tillfredställda ändå även om en del såg rejält övergivna ut när helgen och värmen kom och skovet till slut gav upp.

Spindlarnas tid

Nu har tiden kommit när man får dela växthuset med spindlarna. Både modell små som knappt syns klättrande ner från ljuskronan över bordet till jättespindlarna som gärna kramar en pelargonblomma eller två.

Man får se upp lite när man klipper överblommat. Trädgårdshandskarna brukar inte vara på när jag är bland pellisarna och man vill ju inte ta i en spindel - såna kompisar är vi inte även om jag tolerar att dom finns där.

Kurar som katten

Likt betongkissen i öppningen i ruinen har jag kurat och sovit i soffan och väntat in kroppen och bättre dagar. I morgon är en annan dag är ett bra mantra. Man får liksom en ny chans varje ny dag. Ibland är det en bra dag - ibland inte. Blir det snabba svängningar i vädret hinner inte min kropp med, den irrar omkring utan radar att ställa in sig mot innan den hittar rätt. Känns som det blir svårare och svårare i takt med klimatförändringarna. Allt som händer i världen påverkar oss på ett eller annat sätt. Det som händer i det stora speglar sig även i det lilla.

Öppna pardörrar

Nu kom värmen och med den öppna pardörrar till växthuset vilket var efterlängtat. Nu pustar jag istället och undrar var jag skall göra av mig när temperaturen når 27 grader i skuggan. Solen steker och jag smälter känns det som.

Hänger i fulhörnet

Då är det skönt med ett skuggigt hörn i gläntan mellan växthuset, det stora buskaget och ruinen. "Fulhörnet". Här har vi haft en stor jordhög som forslats iväg under sommaren och lämnat bar jord efter sig. Här har också en del sten blivit kvar sedan växthusbygget och konstigt nog dragit till sig fler stenar i olika former. Någon gång kanske det blir ett finhörn. I alla fall är det här jag hänger när solen hotar att smälta bort mig - i närheten av fontänen som porlar rogivande.

Halvfranskt brickbord

Bordet fixade vi med hjälp av ett loppisfynd från Sofias Bod - tror det ursprungligen varit en toahink. En vacker bricka från antikmarknaden i franska Angers på toppen och vips så har vi ett patinerat halvfranskt brickbord. Lätt att flytta och ta med sig brickan in när man är färdigvilad. Ibland överraskar maken med något gott som ett glas vin eller lite mörk choklad att ställa på bordet. Lyxliv i det lilla formatet på en patinerad toahink förgyller.

Tjocka böcker som räcker länge

Tur att det finns böcker både för ofrivilliga soffdagar och överhettade utedagar. Älskar den här serien som börjar med "De sju systrarna". Tjocka böcker som räcker länge av en fantastisk författare som jag aldrig läst något av tidigare. Lycka när man hittar en ny man gillar. Henne kan jag nog slita på ett bra tag.

Ha det så gott alla trädgårdsvänner och må vädret vara med dig.
Kram/Isa