Frostnupen trädgård fyller ut konturerna

 

Så himla vackert

Det har varit frost vissa morgnar som satt en kylig touch på växtligheten i trädgården. Man upptäcker ytterligare en dimension av naturen. Så himla vackert. Har bara gått runt i trädgården och njutit av allt det vackra. Även om kylan stundtals nypit i kinderna. Och i fotofingrarna.

Fyllt ut konturerna

Farbror Frost har målat med sin allra finaste pensel och fyllt ut konturerna. Man får vara ute ganska tidigt på morgonen för snart suddas nattens konstverk ut och försvinner spårlöst.

Vitt skimmer förstärker

Höstens förfall får ett vitt skimmer över sig och hortensiorna är vackrare än någonsin. Frosten förstärker varje liten linje och detaljerna framträder tydligare. Någon har skruvat till skärpan ytterligare. 

Frosttålig lady

Ballerinan har blivit frostnupen, men står fortfarande stadigt på sin pinne i ruinen. Det ska mer till än lite frost för att få henne på fall. 

 

Pelargonerna inne och snart väntar alla textilier

Jag har fått in de flesta pelargoner och växthuset har börjat tömmas inför vintern. Snart är det textiliernas tur att besöka tvättmaskinen för att vara rena och redo för nästa säsong. En förkylning har dock tillfälligt satt stopp för allt trädgårderande. Jag vilar, läser och pusslar. 

Mörkret kommer tidigt och jag har gått igenom alla ljusslingor till blomlådorna inför vintern. Nya batterier är redan inköpta och jag ser fram emot när de kommer upp i lådorna och lyser upp i novembermörkret.

Ha det så gott alla trädgårdsvänner!
Kram/Isa

Skapa vild strutbräkenkrans med lönnrosor

 

Lönnrosor i kransen

Nu återkommer jag till lönnrosorna igen – höstens vackraste och mest användbara pynt. Här har jag använt några i en krans av strutbräken (eller vad de heter). De tillför elegans i den rufsiga kransen. Strutbräken är ett vilt material att jobba med och fyller ut bra i en krans.

Så vackra nyanser

Det är otroligt hur vackra nyanser det är i lönnrosorna jag skapade för ca en månad sedan. De blir bara vackrare med tiden. På de här har jag inte lindat floristtejp runt stjälkarna utan bara en enkel blomstertråd. Jag har lämnat kvar långa trådar så det är enkelt att fästa rosorna i kransen.

Den som spar hon har

Nu kom den stora buketten av strutbräken jag tidigare plockat under hösten till användning. Det är så bra att samla på sig material så man har – när lusten att skapa infinner sig. 

Räckte precis

Hela buketten gick åt till kransen och sekatören gick varm av att klippa av alla stjälkar. Tänk att det alltid går åt mycket mer material än vad man tror – och jag lär mig aldrig. Tur att jag hade så det precis räckte. 

Platsar i det rostiga temat

Kransen hängde jag upp på väggen vid bordet på farstukvisten där jag håller på att skapa en installation med rostigt tema. 

I-hop-plock

Jag hade två bordsunderreden, men saknade bordsskivor när jag kom att tänka på de gedigna fönsterluckorna jag haft i trädgårdsateljén. De passade perfekt. Så nu har jag ett långsmalt bord att duka upp hösten/vintern på. Jag gör mig ingen brådska utan tar lite i taget. Kanske hinner det bli vinter innan jag är klar.

Höstfat

Det rostiga fatet från Claus Dalby passade perfekt in i temat och fylldes med mossa, kottar, fetbladsväxter och naturligtvis en lönnros. 

Vill ha lugn och ro

Nu saknas ljusslingor och lyktor – ville inte hänga/ställa ut några innan hallowen. Tycker det kolliderar med Allhelgonahelgen och ville inte locka ovälkomna besökare, tyvärr hjälpte det inte att släcka ner entrén. Vi fick påhälsning ändå, men vägrade öppna. Jag hade möts av en dödskalle med obehagliga ljusblixtar som jag såg genom glasrutan i ytterdörren. Det räckte.

Nu kan jag inreda i lugn och ro utan oro för att locka gastar, spöken och dödskallar. 

Ha det så gott alla trädgårdsvänner!
Kram/Isa

Trädgårdens färgstarkaste ballerina intar scenen

Lyser upp tillvaron

Får jag presentera trädgårdens ballerina?! Hon är en färgstark uppenbarelse på sin pinne i zinkhinken vid ruinen och lyser upp tillvaron i trädgården när vi nu har tagit klivit in i den gråaste månaden på hela året – november. 

Har man lite fantasi kan man föreställa sig att hon har dragit upp kjolarna och förbereder sig för entré på naturens egen scen. 

Urtunnad kjol

Kjolen är inte lika ljungrik som den en gång var. En del gick åt till en krans och det här är – vad som var kvar. Ibland får man ta vad som bjuds.

 

Färgstarkt huvud

Hade bara två olika små pumpor när jag skulle bygga min ballerina så det fick bli den som var mest likt ett huvud som fick pryda skapelsen. Proportionerna blev i alla fall skapliga.  

 

Står på stadig pinne

Hade fullt sjå att hitta en pinne som höll för att stoppa igenom ljungplantan och spetsa pumpan. Fick ta fram kniven för att tälja en spetsig udd på pinnen.  

Kanske skapar en hel balett

Det kanske blir fler ballerinor som får dansa i ruinen när jag fyllt på förrådet av ljung och pumpor. Hon var väldigt rolig att skapa och snabbt gick det också.

Ha det så gott alla trädgårdsvänner!
Kram/Isa

PS. I nästa inlägg fortsätter jag med uppdukningen på farstukvisten med rostigt tema. DS.

Spontanskapelse med stensöta och lönnrosor

 

Avklippt stensöta

Lönnrosorna jag gjorde för en månad sedan har nu fått en djupare färgton och ett vaxartat utseende. De blir bara vackrare och vackrare med tiden. Jag höll egentligen på med att tömma blomstergården när jag klippte ner stensötan som flyttat in. När jag stod med det avklippta i handen kände jag att den kanske man kan använda till något – och det kunde man.

Kompletterade stjälkarna

Jag ville ha längd på mina lönnrosor så jag kunde använda dem i stensötabuketten. Kompletterade stjälken med en elefanttråd och lindade fast den med floristtejp för att få rätt längd. Att stjälken blir ojämn och lite knölig gör inget eftersom det inte kommer att synas i buketten. 

Lätt att stoppa in i buketten

Lindade bara en bit såpass att elefanttråden fått fäste, sedan var det bara att stoppa in lönnrosen i buketten där jag ville ha den och knyta ett snöre hårt runt stjälkarna inklusive elefanttrådarna så allt sitter stadigt för att klara av vind och blåst. 

Trevlig spontanskapelse

Tre lönnrosor räckte i min bukett för att förgylla den i höstens varma färgtoner. Hade ingen plan för var jag skulle hänga den eftersom det blev en spontanskapelse och ett trevligt avbrott för kroppen från all nedklippning i blomstergården. 

Bara början

Jag knöt fast den på bordsställningen på farstukvisten där jag börjat duka upp inför hösten och vintern med ett rostigt tema. Buketten passade perfekt in på temat och här kommer jag att fortsätta att plocka in mer torkat och rostiga pryttlar. Så himla kul att inreda och skapa. Det får du läsa och se mer av i nästa inlägg. 

Ha det så gott alla trädgårdsvänner och trevlig Allhelgonahelg!
Kram/Isa

Förälskad i solhatten Intense Orange som matchar rönnens bär

Blommade redan första året

Jag är helt förälskad i solhatten Intense Orange som jag planterat fem exemplar av i Soliga gläntan under sensommaren. Det var riktigt kraftiga plantor beställda från Odla.nu som jag var supernöjd med. Så roligt att de hann blomma redan första året – det lovar mycket inför framtiden. 

Ovanlig stadig solhatt

Hon var vacker redan som knopp och det var så roligt att varje dag gå och kolla hur långt hon kommit på sin vandring mot blomning. Hon står på ovanligt stadiga stjälkar även om solhatten överlag är en stabil växt.

Färgmatchar rönnbären

Jag valde henne för att hon matchar rönnens bär i färgkulören. Har utgått från rönnens och katsuran färgtoner på platsen och hon passar perfekt in som undervegetation tillsammans med vajande gräs.

Rönnen har fått bestämma

Rönnens blad är oerhört vackra under september/oktober och det är roligt att leta växter som passar in i färgtemat och förstärker de varma tonerna. Platsen har själv fått bestämma hur planteringen ska se ut.

Ser fram emot nästa höst

Till nästa höst hoppas jag på ännu mer intensiv blomning från solhattarna när de hunnit etablera sig ordentligt på platsen. Och dyker det upp ett erbjudande igen på Odla.nu på samma solhatt slår jag till direkt. 

Här har rönnen och aroniaträdet fortfarande kvar sina vackra löv som nu dalat efter stormen och träden står helt nakna och avskalade inför väntande november. 

Vackert förfall

Innan stormen hade vi nattfrost tre nätter i rad och solhattarna gav upp för i år. Nu får de vila och ta igen sig till våren och jag kan inte låta bli att tycka att de fortfarande är vackra även i det här tillståndet av förfall. 

För varje dag rycker november närmare och naturen förbereder sig på att gå in i vintervilan och det är inte utan att jag känner samma sak. Dagarna blir kortare och kortare och det är skönt att krypa upp i soffhörnet med en rykande varm kopp tee under ullfilten och spana in någon bra serie på TV. Eller bli inspirerad av Trädgårdsmästarna och hitta nya idéer för trädgården till nästa år.

Ha det så gott alla trädgårdsvänner!
Kram/Isa

Rosblomning långt in i oktober med rosen Giardina

 

Blommar fortfarande

Visst är det fantastiskt med rosor som blommar långt in i oktober? Min Giardina som växer på uteplatsen levererar fortfarande med vackra knoppar och blomning. Även om blomningen är lite sparsam så här sent på säsongen så är den desto mer uppskattad. 

Har ibland tvivlat på om min Giardina är en Giardina för googlar jag på rosen ser den helt annorlunda ut på bilderna. Min ros kan ha varit felmärkt och en helt annan sort. Hur som njuter jag av henne oavsett vad hon heter.

Avslöjar sitt hemliga inre

Här har hon öppnat sig och avslöjar sitt hemliga inre. Älskar att följa rosornas olika stadier och förundras hur de kan förvandlas så mycket på skönhetsresan.  

Står i skyddat läge

Giardina har ett fantastiskt friskt och grönskande blankt bladverk och är tacksam att ha i trädgården. På uteplatsen växer hon mot en vägg, på en gammal fönsterram på armeringsjärn, och omges av tre huskroppar och står väldigt skyddat. 

Etiketten med sortnamnet hänger kvar sedan trädgårdsvisningen Tusen Trädgårdar i somras. Ibland behöver jag själv en påminnelse. 

Kärt minne från Dalarna

Jag klippte av en nästan utblommad ros som sträckt sig in i tujahäcken. Den fick flytta in i den gamla väggkrukan från Tolla Marianne på Sollerön. Väggkrukan har säkert hängt här i 20 år och blir bara vackrare med åren. Ett kärt minne från Dalarna.

Den här vyn ser jag från min dataplats där jag sitter och bloggar. Har ett stort tredelat fönster med altandörr så jag ser ända ner till växthuset. Härligt att ha kontakt med trädgården från mitt kontor. 

Den knoppiga varianten

Här är Giardina i knoppstadiet i den första blomningen i slutet av juni månad. En riktig marsipanros. Jag brukar vara flitig med kameran men Giardinan missade jag tydligen i somras för det här är den enda bild jag hittat. 

Idag är det lite bättre väder. Den värsta blåsten har gett sig och renget skvalar inte längre. Det var härligt att strosa runt i trädgården en stund och känna höstens vingslag i trädgården. Det hinner hända mycket på bara några dagar.

Ha det så gott alla trädgårdsvänner!
Kram/Isa

Klassiska tulpanen Spring Green flyttar ihop med myskmadra

Kö till zinkbaljan

Förra hösten satt jag en del tulpanlökar av sorten Spring Green i den runda zinkbaljan i blomstergården. Henne hade jag haft tidigare i långa perennarabatten och tyckt mycket om. Hon blommade sent i maj i zinkbaljan på jättehöga, stadiga stjälkar och sommarblommorna stod bredvid och stampade i sina små krukor i väntan på att få flytta in.  

Blev otålig och klippte av dem

Till slut klippte jag av tulpanerna och satt i en bukett tillsammans med lite klippta grenar från en buske i trädgården. Den stora urnan fordrar höga blomster för att komma till sin rätt och passar på marmorbordet i ruinen. Spring Greentulpanerna passade perfekt.

En riktig klassiker

Den här tulpandamen är en riktig klassiker i svenska trädgårdar. Hon har limegröna fjäderformade band som inte riktigt syns på bilden. En fräsch efterlängtad raring som blommar maj-juni och står sig länge i vas. 

Henne ville jag verkligen spara och grävde upp tulpanlökarna som fick flytta in i svalkan i trädgårdsateljén under sommaren. I dagarna plockade jag fram lökarna som bildat små sidolökar och grävde ner dem på ett helt annat ställe i trädgården. Man brukar ju säga att tulpanbladen ska få vissna ner så näringen går tillbaka till löken så vi får se om det kommer upp några tulpaner.

Får myskmadra som kompis

Här vid buskaget vid ruinen i den nya rabatten med myskmadra som vi planterade under september fick lökarna flytta in. Tror det blir bra mellan plantorna där tulpanbladen kan döljas av myskmadrans blomning och växtsätt. Är nämligen lite allergisk mot det stadiet i tulpanernas liv. Därför har jag ingen vårträdgård även om det finns mycket annat som blommar den tiden. 

Det här får bli ett vitt hörn i trädgården där tulpanerna kan vissna ner i fred. Och jag tror att myskmadran och Spring Green kommer bli en vacker match.  Härligt att planera för en kommande blommande vår och drömma sig bort.

Ha det så gott alla trädgårdsvänner!
Kram/Isa

Ljungkrans med fetbladsväxter

 

Frostigt och krispigt

Nu har det varit frost flera morgnar och det var friskt och kyligt i luften när jag idag cyklade genom skogen ner till Mariebergs köpcentrum i ett ärende. Det är fantastiskt vackra dagar och jag njuter av all färgprakt naturen bjuder på och krispigheten i den friska luften. 

Det är dock lite skönare att stå i växthuset vid snickarbänken när jag vill skapa och duka upp mitt material.  

Kräver mycket material

Det var länge sedan jag band en krans på halmstomme eftersom den kräver så mycket material. Mycket, mycket mer än vad man tror. Ibland lämnar jag den halvklar och återvänder efter några timmar eller dagen efter när orken tryter och kroppen värker. 

Matchande ljung

Det gjorde jag med den här kransen. Så skönt att bara kunna lämna allt. Fick gå ut flera gånger för att klippa mer tujakvistar – tur man har en hel häck att klippa av. Två krukor ljung gick det åt till den här lilla kransen om man vill ha den tät – och det vill jag. 

Mina nya trädgårdsstövlar matchar ljungens lila toner – vilken tillfällighet.

Fetbladsväxter fick pryda

Jag prydde min krans med några fetbladsväxter som jag satt fast genom att trycka en elefanttråd rakt genom växten och ner i halmkransen. Sedan knipsade jag av den delen av elefanttråden som blev över. 

 

Plockar helst material i naturen

Nu dröjer det nog innan jag binder en krans på halmstomme igen. Är inte van vid att behöva köpa material till kransbindning. Jag brukar annars alltid plocka mitt material i naturen. Det känns bättre i hjärtat. Fast halva krukan med taklök är kvar så vi får se om jag adderar fler i den här kransen eller vad det blir. Kanske ett vackert band också som matchar ljungen – det får jag hålla utkik efter. 

Ha det så gott alla trädgårdsvänner!
Kram/Isa

Höststädning pågår i nya supersköna trädgårdsstövlar

 

Är som vackrast nu

Pelargonerna är nästan alltid som vackrast när det är dags att börja tänka på att plocka in dem i trädgårdsateljen inför vinterförvaringen. Jag har börjat att röja i ateljén för att bereda plats för dem bland hundratals plastkrukor efter uppdragna plantor i våras och allt annat som jag bara skyfflat in där under sommaren. 

Det dröjer några veckor till innan operation pelargonflyttning inleds så jag har lite mer tid att fortsätta röjningen.

Håller ut till frosten kommer

Rosenskärorna håller ut fortfarande och verkar aldrig ge upp förrän frosten kommer och tar dem. Eller kanske jag helt enkelt röjer även i blomstergården och plockar en sista bukett. De har varit tacksamma i buketterna och har ett långt vasliv. Plockar man med knoppar är det bara att klippa bort överblommat och låta stjälkarna fortsätta att slå ut. 

Älskad födelsedagspresent

Ett riktigt hösttecken är byte av skor i trädgården – nu behövs riktiga kängor som tål väta och har en kraftig sula under. Precis som de här som jag köpte från Jaktmagasinet och som maken snällt gav mig i födelsedagspresent. En perfekt gåva till en trädgårdsnörd som älskar lila och plats för specialbeställda sulor.

Ni vet hur efterhängsna företagen kan vara när man köpt något att man ska lämna en bra recension. Jag lämnade en riktigt bra med foto och allt till fel företag upptäckte jag efter en stund. Ett företag som inte ens säljer skor och stövlar – undrar vad de tänkte när de här stövlarna plötsligt dök upp.

Det rätta företaget har inte ens frågat om en recension – kom jag på. Nu fick de en här i alla fall. Och den är inte reklamfinansierad.

In för vinterförvaring

Idag har de vita däckstolarna körts in i garaget för vinterförvaring liksom den vita matgruppen på uteplatsen. Fontänen har tömts och plockats in, liksom alla vattenslangar. Jordsäckarna på garageuppfarten är lyckligt inne i väntan på vintersådderna och kanske omplantering av pelargoner i vår. 

Lite i taget pågår höststädningen och förberedelse inför vintern. 

För gät mig ej

Förgätmigejerna som jag planterade i en zinkbalja redan i april och som blommat om säkert tre gånger under sommaren ville jag gärna spara och idag när äldste sonen var på besök grävdes de ner under buskaget efter ruinen för att förhoppningsvis komma tillbaka i vår. 

Bilden är från början av juni när allt är så där skirt och löftesrikt. Allt har sin tid och nu återstår att plocka in några fler växter som jag vill spara till nästa år som chokladskäran och murbinka. Och alla zinkvattenkannor ( ni vet väl att man aldrig kan få för många!). 

Ha det så gott alla trädgårdsvänner!
Kram/Isa

Höstsprakande dörrbukett inslagen i juteband

 

Lite vild och mänskligt operfekt

Kände för att skapa en dörrbukett på samma tema som kransen i förra inlägget – lite vild med material från trädgården. Jag nådde precis upp för att kapa några av rönnens färgstarka kvistar som kanske inte är världens mest hållbara material, men när vintern väl är i antågande byts kvistarna lätt ut. 

Svårhanterlig

Buketten blev stor och jag hade fullt upp att hantera den när jag slängde upp den på köpmandisken i trädgårdsateljén för att sätta fast jutebandet. 

Inslagen i juteband

Äntligen kom det breda jutebandet till användning. Tror jag skickade efter det för flera år sedan till någon idé jag hade. Nu passade det bra tillsammans med dörrmattan framför ytterdörrren. Fast det visste jag inte när jag knöt fast det.

Dörrbuketten fick en lite ombonad känsla när den blev inslagen i jutebandet.

Grön bas

Favoritmaterialet till dörrbuketter tuja, fick utgöra den gröna basen i dörrbuketten. Hortensia torkar alltid snyggt på hösten och är ett tacksamt material i kransar och buketter.

Finns i närmaste dikesren

Det är en härlig tid nu tillsammans med skogens generösa växtskafferi. Torkade ormbunkar som växer överallt efter dikesrenen är så användbart skaparmaterial. Och det är bara att ge sig ut och plocka ett stort fång. Använd gärna handskar och sekatör för att undvika skavsår på händerna när du plockar. 

Den mänskliga skaparhanden är det perfekta

Jag placerade hela mitt fång i en kruka vid ytterdörren som blev både vild och vacker. Superenkelt när man vill fylla upp något stort på temat och dessutom ha material till en hållbar krans. Dörrbuketten är vild och inte alls perfekt för det perfekta hör inte hemma i min trädgården. 

Jag älskar det operfekta och avskyr alla AI-genererade bilder som florerar på sociala medier. I den världen är allt överperfekt och omänskligt – ingenting att sträva efter för vi kan aldrig nå dit ändå. Skaparglädjen och den mänskliga handen ska synas. Det är det perfekta i min värld.  

Ha det så gott alla trädgårdsvänner!
Kram/Isa