torsdag 23 september 2021

Höstfeeling genom åren

 

Vart tog du vägen ?

Idag gräver jag i bildarkivet och fiskar upp lite höstliga bilder. Den här lilla lilla grodan har jag inte sett på många år - undrar var den tog vägen egentligen ? Den var så himla söt och satt liksom sista touchen på ett arrangemang med sina charmiga uppsyn. Eftersom den verkligen var pytteliten var det kanske inte så konstigt att den försvann. 




Höst i ruinen

Att slå sig ner någonstans i trädgården på ett fårskinn mellan allt trädgårderande är så himla skönt. Ännu skönare är det om det är en ombonad hörna med några blommande krukor och kära ting. 




Den sista maffiga buketten

En sista maffig höstbukett från trädgården kan bli en riktig njutarbukett när man är går loss på det som fortfarande blommar. Kärleksört är alltid tacksam i buketter och står länge, kaprifol som blommat om får stå för lite spret medan rosorna bara är ljuva, skira och vackra. 




Rost + grönt

Kan ju aldrig få nog av rost och vad passar bättre på hösten än en vackert rostig balja full med slingrande klöver och överblommade solhattar som glänser. 




Ibland vill man hålla det enkelt

Ibland räcker det med en äppelkrans för att skapa lite höstfeeling i trädgården. "I det enkla bor det vackra" som Ernst brukar säga. 




Eller ösa på och duka upp

Har man plats kan man duka upp på en gammal järnsäng som jag gjorde en höst när jag plockade ihop allt jag kunde hitta och dukade upp. Sommarblommor som sjöng på sista versen blandat med hösttoner, stora glasflaskor och kottar i gallerkrukor. Mossa att strössla med, små söta pumpor varvat med äppellådor på kant. Fruktansvärt roligt att leka och bara ösa på. 




Naturliga inslag

Naturen är full av material just nu och strutbräken är så användbar både i arrangemang och i kransar. Det är så vackert efter vägkanterna med alla bestånd av strutbräken som mörknar och torkar mer och mer. Det är något vilsamt över det hela. 



Finns så mycket material nu

Hösten är en fantastisk tid för att binda kransar när det finns så mycket toppenmaterial att binda av - det är nog bara fantasin som sätter gränser. Så roligt att få skapa och helt gå upp i skapandet.




Åldrades med både värdighet och charm

Såg i morse när jag cyklade till jobbet att lönnarna börjat skifta färg och snart är det dags att skapa höstens första lönnrosor - ett jätteroligt pyssel som går snabbt att skapa. Den här kransen tror jag hängde ända till våren och åldrades med både värdighet och charm. 

Efter att ha levererat årets sista prognos på jobbet har jag redan tagit helg och det känns fantastiskt roligt att åka till Orsa och träffa mina äldsta vänner. Vi träffades redan när vi gick i första klass, hängde sedan ihop hela stalltiden och vidare genom livet. Vänner som varit med på hela resan är guld värda och jag är så tacksam att dom finns. 

Ha det så gott alla trädgårdsvänner - var rädd om dig och varandra !
Kram/Isa

måndag 20 september 2021

Njuter av de remonterade godingarna

 

Efterlängtade återblommare

Rosorna remonterar nu i rabatterna och är nästan ännu mer efterlängtade nu än tidigt i våras. När andra floret kommer är det inte lika blomrikt som det första men så välkommet. Här är det Jubilee Celebration som blommar tillsammans med kantnepeta i rostiga rosenrabatten och jag blir lika imponerad varje gång jag blickar in i hennes otaliga ljuvliga kronblad. Det är som ett myller därinne och jag tänker att det måste kosta på att veckla ut alla. 




En riktig goding

En annan goding i den rabatten är Leonardo da Vinci som har ett friskt grönt grenverk och som är en pålitlig rossort som alltid levererar. Har haft den rossorten både i rabatten och i kruka och dom har blommat nästan oavbrutet hela sommaren. Förstår att den blev vald till Årets ros 2010.




Gillar - gillar inte ?

En som satt mängder med nya knoppar och som har en lite avvikande svalkande färgton är Novalis - en ros som ingår i serien Märchen Rosen (sagorosor) från rosförädlaren Kordes. Jag blir aldrig riktig klok på om jag gillar den här rosen eller inte. Hon blommar snabbt över och jag hinner liksom inte riktigt med att uppleva hennes bästa stadie. Känns som vi är lite i otakt med varandra.



Söta Claire

I nya staketrabatten på framsidan som ännu inte fått något poetiskt namn blommar nu söta Claire Austin om i en ljuvlig ljusgul nyans innan hon tonar ut i vitt. Hennes blommor är lite tunga för de skira grenarna och hon nickar med huvudet så man får lyfta upp henne när man vill njuta av hennes fagra uppenbarelse. Hoppas grenarna blir kraftigare med åren så dom orkar hålla upp henne som hon förtjänar.  




Gynnsamt klimat

Chippendale är en annan modern buskros som blommar för fullt igen i rosenrabatten på uteplatsen på baksidan där den får växa i fullt söderläge mot en husvägg. Uteplatsen är kringbyggd med tre huskroppar och en thujahäck så här bildas lätt ett mikroklimat som gör det gynnsamt för rosor.



Hetlevrad i sommar

Therese Bugnet som växer i rosenhäcken mellan växthuset och ruinen har varit hetlevrad i sommar och växt över alla bräddar. Hon blommar fortfarande och lockar till sig insekter. 



Planterade nog för tätt

Hon har nästan vält sänggaveln där hon kastar sig fram och jag borde naturligtvis ha bundit upp henne vilket jag tänkt varje gång jag passerat. Jag var inte beredd på att hon skulle växa så otroligt och nu är det ganska så trångt runt henne. Fem buskar planterades för en del år sedan (2015) och nu i efterhand kanske jag planterade dom lite väl tätt. Hon kan ju alltid klippas ner till lämplig storlek till våren. Samtidigt tycker jag att det är lite mysigt när det är lite vildvuxet och det bildas dolda rum i trädgården. 

Det är tacksamt med rosor som blommar om den här tiden på säsongen när inte så mycket annat blommar. Det behövs verkligen nu när hösten rycker fram och tar mer och mer för sig. Blev kall i helgen och ligger nu hemma med halsont som jag hoppas släpper snart.

Ha det så gott alla trädgårdsvänner - var rädd om dig och varandra!
Kram/Isa

lördag 18 september 2021

Rostiga rosenrabatten

 



Håller på att hämta sig

Rostiga rosenrabatten gör inte riktigt skäl för sitt namn just nu även om flera av rosorna har satt nya knoppar och börjat blomma om. Dom blev nästan kvävda av den rosa dubbla vallmon som invaderade rabatten på försommaren. Får se upp till nästa år så det inte händer igen. Vallmon frösår sig så lätt och sprider sig - visst är den vacker när den blommar men det kan lätt bli för mycket av det goda.



Blommar överdådigt

En som verkligen blommar för fullt är dahlian från Karl-Fredrik som ständigt sätter nya knoppar och blommar överdådigt. Det viktiga är att komma ihåg att vattna den för den slukar hur mycket vatten som helst. Plantan är så kompakt att man tyvärr inte kan plocka av några stänglar med vackra dahliablommor utan man får lägga fokus på att putsa och ansa för att att släppa fram nya knoppar. 

Till vänster skymtar den gamla gjutjärnshon som jag fyndade på en loppis-efter-vägen för ett tag sedan. Den skall få komma upp på ruinväggen och fyllas med blommor är tänkt. Måste bara ha en borr som kan borra i sten först. Den är fruktansvärt tung och jag orkar knappt rubba den.



Äntligen gjorde dom entré

NU blommar ringblommorna jag frösådde i höstas - trodde inte att dom skulle komma upp överhuvudtaget men till slut gjorde dom entré. Alla ser olika ut och jag vill minnas att jag strödde ut fröer från flera olika fröpåsar. Dom blir inte heller så höga att man kan plocka av till buketter så man får njuta av dom där dom behagar att dyka upp. 



En trotjänare i rabatterna

Kantnepetan blommar nu igen efter nedklippningen medan perovskian i bakgrunden fortfarande väntar på att få bli nergrävd. Den gula dahlian älskas av humlorna och har ett vackert mörkt bladverk.



Nästa år måste jag ha henne i rabatterna igen

Saknar Jätteverbenan i bakkant i år som brukar vaja så vackert - istället kommer mängder med frösådda plantor i framkant där jag inte alls vill ha henne. I fjol sensommar/höst flyttade jag alla småplantor dit jag ville ha dom men ingen av dom kom tillbaka i våras. Så nu flyttar jag inga plantor utan hoppas på att dom klarar vintern och kommer tillbaka till våren på den plats de står nu så kan man kanske flytta dom till nästa sommar istället. 

Ha det så gott alla trädgårdsvänner - var rädd om dig och varandra !
Kram/Isa

tisdag 14 september 2021

Hänger i Blomstergården, njuter och plockar buketter

 

Bäst att plocka medans det går

Det är här jag hänger på eftermiddagarna och plockar buketter. Ja, ibland händer det till och med att jag smyger ut på morgonen innan jobbet och plockar med mig en bukett att pryda receptionen på jobbet med. Helgens regnande har tagit hårt på blommorna och i morse var det bara 4 grader och rejält kallt så man vet inte hur länge blomstren orkar med. Bäst att plocka medans man kan. Imorse hade jag förutom fingervantar behövt mössa för attans vad det drog kallt om öronen när jag cyklade till jobbet.



Äntligen blommar hon 

Rosenskäran har äntligen börjat slå ut och blir så vacker tillsammans med jungfruhirs och pionblad. Nästa år skall dom INTE få hönsgödsel, dessutom skall jag dra upp plantor under våren för utplantering så blomningen kommer i gång snabbare.




Charmigt ojämnt och levande

Älskar glasvaser av återbrukat glas som får så vacker lyster när man fyller vasen med vatten. Glaset är så där charmigt ojämnt och levande. Den vänstra vasen hittade jag i en liten inredningsshop efter gågatan i Ystad i somras när jag och maken åkte in på vinst och förlust en kväll precis före stängningsdags.




Var kom mörkret ifrån ?

Tycker det blir mörkt så snabbt på kvällarna nu när vi kommit in i september och dessutom är kvällarna riktigt kyliga. Nu börjar perioden med tända ljus - dags att ladda ljusförrådet för att kura skymning i soffhörnet.  





Mina dubbla astrar har jag verkligen kunnat frossa i, i sommar. Fortfarande kommer det nya knoppar och till nästa år är flera nya sorter beställda. 




Någon blir förbannad och sliter ur blommorna

Det skall bli spännande att se om blommorna i skopan får vara i fred. Nästan varje gång jag fyllt den med blommor har någon liten varelse blivit förbannad och slitit ur dom så dom har legat i trasor på stenarna. Förmodligen skatorna som gillar att ställa till rackartyg. 

Hoppas det vackra vädret fortsätter för eftermiddagarna har varit helt ljuvliga i trädgården - har mest njutit och sovit en stund i solstolen förutom att plocka buketter. Har faktiskt ingen större lust alls att rota runt i rabatterna och jobba i trädgården. Nu är det njutartid !

Ha det så gott alla trädgårdsvänner - var rädd om dig och varandra !
Kram/Isa

fredag 10 september 2021

Hösttoner flyttar in

 

Höstliga toner

Nu börjar sommarblommorna ge upp och byts ut lite undan för innan till höstliga toner i stället. En dag på hemväg efter jobbet svängde liksom cykeln av sig själv mot Blomstermarken där jag hittade det här jättelika bollkrysset som inte gick att motstå. Som tur är kan jag plocka ihop ett gäng plantor, ställa undan och göra hämtar när han åker hem från jobbet. På cykel är det svårt att få plats med allt. 



Bara ösa på med plantor

Den gamla damcykeln är nu snabb förankrad i marken och kan inte ramla omkull så det är bara att ösa på med plantor i trälådan tills den är full. Hittade hjärtan på tråd uppträtt på ett hjärta för en billig slant som fick flytta in. Jag fordrade trälådan med markduk och fyllde den med jord inom jag byggde plantera, tidigare har jag bara tryckt ner amplar i lådan som jag planterat i inom. 



Uppskattar Alunrot mer och mer

I cykelkorgen har ett gränsbladigt Alunrot tillsammans med hjärtan på tråd fått flytta ihop med ett spretigt gräs. Alunrot finns ju i en uppsjö av olika färgtoner och en växt som jag började gilla mer och mer.  



De vita rosorna börjar nu remontera och sätter nya knoppar - ljuvligt att få njuta av lite rosblomning så här på sensommaren.



Blommar igen

I rabatten blommar nu kantnepetan igen efter sommarens nedklippning och tillsammans med frösådd tandpetarsilja fyller de upp rabatten till humlor och bins stora glädje - det surrar oavbrutit i rabatten. 

Ha det så gott alla trädgårdsvänner - var rädd om dig och varandra!
Kram/Isa

tisdag 7 september 2021

Pelargondamerna i växthuset


Estelle levererar

Mina pelargondamer i växthuset har inte fått så mycket kärlek den här sommaren som dom brukar få. Därför är jag tacksam att dom blommar så generöst ändå. Estelle är ny för den här säsongen - skickade efter 3 st sticklingar från odla.nu och dom har blommat så fint hela sommaren. Hon är lika tålig och uthållig som dom lovade i reklamen vid pelargonsläppet i våras. Jag har 2 st i växthuset och 1 ute och dom som står i växthuset har haft enorma blommor - den som står ute har inte orkat i samma takt.



Absoluta favoriten - Princess Filippa

Annars är ju min favorit Princess Filippa - tycker den här helt oemotståndlig. Rosenknoppspelargoner överlag gillar jag skarpt, det är något med det där uttrycket som går rakt in i hjärtat. 



Vindskyddat i växthuset

Här är några av pelargonerna i växthuset som varit så tacksamma i sommar trots avsaknad av gödsel som jag annars brukar vara så frikostig med. Det var en period med nässelvatten som dom åkte med på samma vattning som sommarblommorna. Dom står ju vindskyddat i växthuset och det brukar uppskattas.



En skräpig raring

Den här raringen skräpar ofantligt men är så ljuvlig i sin blomning att den är förlåten. Passar så fint i krukan från Sturehofs keramik. 



Ytterligare en rosenknopp

Den här pelargonen påminner om rosenknoppspelargonen Appelblossom men den heter April Snow och kommer från Gluggstorps handelsträdgård. På etiketten står det att den är tillvaratagen av Sune Trygg, Tungelsta som är en känd pelargonförädlare. Har sett att det är många som åker till Sune för att handla pelargoner. Det skulle vara kul att göra ett besök någon gång - får bli när jag blir passionär. 




Går bra med annan jord

Jag planterade om de flesta tidigt i våras i särskild pelargonjord men det gör jag nog inte om för den känns så hård. Det får bli U-jord i fortsättningen eller vanlig planteringsjord uppblandad med kogödsel.




Som vackrast nu

Pellisarna är nästan som vackrast den här tiden och snart är det dags för vinteridet. Jag brukar hålla på,  att plocka in dom tills det blir över 5 minus ute för ner till den temperaturen klarar dom sig i växthuset så man kan njuta ett tag till av dom. Det är så rofyllt att gå runt och plocka överblommat, vattna och prata lite med dom. Är så tacksam att dom klarar livhanken på egen hand när jag har mina dagar och inte orkat ta mig ut i växthuset. 




Inte i år heller

Hade ju planerat att försöka plantera om mina stora pelargoner men det blev inte i år heller (i alla fall inte än). Dom har inte vuxit som dom brukar och min Mårbacka är över 10 år gammal och inte omplanterad någon gång vad jag kan minnas. Den har massor med blommor men kanske inte så stora som den brukar ha. 

Funderar på att hysa in dom i glashuset på jobbet så dom får ljus hela vintern så jag är säker på att dom överlever samtidigt tar dom ju stor plats i vinterförvaringen så det hade varit skönt att hysa in dom. Då kan jag se till dom ibland när jag är på jobbet istället.

Ha det så gott alla trädgårdsvänner - var rädd om dig och varandra !
Kram/Isa

söndag 5 september 2021

Ljungkrona, solrosvandring och gårdsbutiksturné


Äntligen på banan igen

Det är skönt när livet vänder och man får känna sig "normal" igen. Äntligen är man på banan. Jättehärlig dag igår med strålande solsken, en kropp som bar och turné till lite olika gårdsbutiker. 




Börjat höstpynta

Hösten börjar göra sitt intåg nu vare sig man vill eller inte så jag inhandlade septembers första ljungplantor i helgen. Hittade ett kopparfat i gömmorna där kronan som stått i rostiga rosenrabatten i flera år passade precis. Nu lyser den upp på matbordet på uteplatsen på baksidan där vi vistas mest och kan även ses från mitt hemmakontor.   




Inte än !!!

Både i går morse och nu på morgonen har vi haft endast 2 grader runt cirka kl. 5-6. Huuu - det känns alldeles för tidigt och jag får nog plocka fram fiberduken till kvällen i fall det fortsätter för det är flera dahlior som inte ens börjat blomma än. Vi bor i ett köldhål så nu får även alla pellisar som stått ute snällt flytta in i växthuset för att klara livhanken. 




 

Så gott !

När kvällarna nu blivit lite kyligare smakade det ljuvligt med varm musselsoppa i växthuset. Brukar göra en variant med fänkål och pancetta som sätter lite extra krydda på anrättningen. Älskar skaldjur och musslor är ju både nyttiga och billiga. 




Första stoppet

Ett stopp vi gjorde på vår lilla turné var hos Emmas Butik och Emmas lilla spa - en jättehärlig inredningsbutik på landet med massor av vill-ha-saker. 





Den här bordslampan fastnade jag för. Har tröttnat på en sliten IKEA-lampa som stått i vårt köksfönster i många år. Nu var det dags för lite uppfräschning.




Satt avtryck i själen

Dessutom har Emma självplock av solrosor och att vandra in i ett helt fält med 2-meter höga solrosor är en mäktig upplevelse. För bara 60kr fick jag en välfylld solrosbukett med mig hem och ett härligt avtryck i själen av solrosvandringen. 




Ny dag - nya möjligheter

Fyllde på buketten med ett knippe dillkronor för 20kr från en annan gårdsbutik efter vägen och fyllde upp museivasen på matsalsbordet. Vid lunchtid hamnade vi på en grekisk liten taverna i Odensbacken som bjöd både på förrätt och efterrätt till vår stora förtjusning. Vi var ganska så nöjda när vi styrde kosan hemåt igen. En lagom tur eftersom maken gärna vill följa travsändningen som startar kl. 14.30 och jag brukar bli trött efter några timmars turnerande. 

I dag väntar en ny dag med nya möjligheter - kanske vandrar det in några nya höstplantor eller en ny höstkrans väntar på att skapas.

Ha det så gott alla trädgårdsvänner - var rädd om dig och varandra !
Kram/Isa

onsdag 1 september 2021

Ibland är livet lite dimmigt, skört och oklart


Tassar runt som en zoombie

Ibland är livet lite dimmigt, skört och oklart - dom dagarna är det bara att försöka att överleva och invänta en friskare kropp och knopp. Jag brukar slänga dom dagarna över axeln, gå vidare och glädjas över dagar med mer ork och energi. Fast när man är mitt i de där orkeslösa dagarna är det tufft. Jävligt tufft. 

Jag har aldrig förstått varför kroppen släcker ner när det är årstidsväxlingar, blåst eller åska, det är som om den inte vet hur den ska ställa in sig till det som sker där ute i atmosfären. För att inte tala om när månen är på väg att bli full eller ny eller vad som helst. Hela mitt system påverkas och jag kommer knappt ur sängen dom dagarna. Kroppen värker, hjärnan svarar inte på anrop och jag tassar runt som en zoombie. 



Befinner mig på en annan planet

Råkar maken prassla med tidningen när han vänder blad får han onda ögat för det ljudet ekar i mina ljudkänsliga öron. Att jag har ett krävande arbete där det verkligen gäller att använda hjärnan finns inte på kartan de här dagarna - jag befinner mig på en helt annan planet. Värkdag igen ! skriver jag i bästa fall i mailet till jobbet när jag vaknat till - att formulera ord är inte det lättaste i det här tillståndet. 



Drömmer om nya sorter

I bästa fall kan jag hasa mig runt lite i trädgården och kanske plocka en och annan blomma, sedan måste jag in och vila igen. Desto bättre går det att drömma om nya sorter i trädgården till våren som fylld violruta som skulle göra sig så bra både i buketter och längst bak mot staketet i nya rabatten. Blev kär i sorten Hewittis Double när den fladdrade förbi i ett inlägg på Facebook. Tack och lov för alla trädgårdstidningar - kan man inte vara i sin egen kan man alltid drömma till inspirerande reportage från andras.



Frist i bokvärlden

Att läsa böcker korta stunder funkar också, tack och lov. Gör konstigt nog fynd i min egen bokhylla och nya böcker fylls ideligen på av någon oklar anledning. Kanske har jag råkat slinta på tangentbordet igen. Det är så lätt hänt när man bara kan beställa via en knapp och så smidigt få hem i brevlådan. Lättlästa böcker uppskattas som Jan Mårtenssons serie om antikhandlare Johan Homan - frist från den värkande verkligheten en stund är så himla skönt.




Dom går över

De första åren trodde jag att de här dagarna skulle vara för evigt och att jag aldrig skulle bli "frisk" igen. Nu vet jag att dom går över men tyvärr dyker dom upp igen när man minst anar det. Jag försöker tänka att utan dom skulle jag inte uppskatta de bra dagarna - kanske är till och med de dåliga dagarna en förutsättning för de bra. 

Lever man med kronisk sjukdom som ständigt sällskap lär man sig att värdesätta de små guldkornen i tillvaron som att orka cykla till jobbet en helt vanlig dag och känna vinden i ansiktet efter ett skov hemma några dagar, att hjärnan fixar att leverera ännu ett månadsbokslut med analys och att få umgås och leka med barnbarnen med en kropp som håller att springa med.

Ha det så gott alla trädgårdsvänner - var rädd om dig och varandra !
Kram/Isa