Som små tappra soldater
Under veckan när det blåst och regnat har de små snödropparna stått där i rabatten, raka i ryggen, men med kronbladen ihopfällda – som små tappra soldater. Jag förbarmade mig över de små raringarna och letade fram den minsta vas jag kunde hitta och nu verkar de glada och blommiga igen. Njuter av dem på matsalsbordet mellan allt pusslande och korsordslösande.
Nu vill jag ha dem överallt
Fredagen bjöd på vindstilla, klarblå himmel och sol – helt underbart. Det tyckte även de livliga fjärilarna som dansade runt i trädgården och höll mig sällskap. Bytte ut höstens överblommade växter i zinkhinken på bordet vid långa perennarabatten och plötsligt lyste hela trädgården upp – tänk så mycket det kan göra med lite vårblommor.
Nu vill jag ha dem överallt.
Tåliga saker platsar
Det mesta står kvar ute hos mig under vinterhalvåret – på gott och ont. Det som är patinerat och rostigt blir ännu mer patinerat och rostigt efter en lång vinter medan annat inte klarat utelivet lika bra. Det är nu jag ser och blir påmind om vad jag skulle ha tagit in i höstas – några krukor som kraschat och någon fågel som vittrat sönder.
Ska man bo hos mig då får man vara tålig eller gå under.
Slittålig trädgårdsgrupp
Den vita trädgårdsgruppen fyndade jag på Blocket för många år sedan – den står alltid ute. Att sitta i stolarna är helt uteslutet sedan lång tid tillbaka. Den här gruppen är bara till lyst och uppdukning efter årstider.
Allt ser ut att ha klarat vinterlivet med värdighet.
Kram/Isa






































