fredag 28 februari 2020

Dara Darling överlevde vintern



Skira nyanser i rosa, purpur och vitt

En av förra sommarens absoluta favoriter var Blomstermoroten Dara - den höga vackra slöjlika växten som blommade med flockbildade blommor i skira nyanser av rosa, purpur och vitt. Man kan ju inte bli annat än förälskad. Hon blev flitigt fotograferad hela sommaren tillsammans med rostiga damen som poserade mitt i härligheten och verkade trivas på sin plats.




Så här ser knopparna ut när dom börjar slå ut även om dom kan skifta i nyanserna.





När hon mognat lite till lyser den rosaröda färgen lite starkare ...




..... för att slutligen nå sin fulla potential som vuxen blomma.




Olika nyanser samtidigt

Hon är så vacker när hon blommar i alla olika stadier samtidigt - det ger liv åt rabatten. Jag tror jag sådde henne någon gång i mars i fjol och hon blommade samma år, annars tror jag att hon skall vara 2-årig om plantorna inte går i blom första året utan bara bildar en bladrosett.




Tog plats redan som bredsådd

I maj i fjol spretade hon åt alla håll innan jag skolade om alla plantorna och gav dom lite bättre förutsättningar innan utplanteringen i rostiga rosenrabatten.




Passar i bakkant

Dara Darling blev en riktig snygging i rabatten tillsammans med rosor, zinnia och jätteverbena - det är ju en högväxt dam som passar så bra i bakkant av rabatten.




Ren och skär lycka

Idag var jag ute i trädgården under eftermiddagen och började klippa ner Dara från i fjol som fått stå kvar i rabatten under vintern. Jag blev glatt överraskad när jag under det nedblåsta gräset Jättetåteln hittade bladrosetter av henne. Minns att det var några stycken plantor som aldrig blommade i fjol och det är dom som nu överlevt vintern och kommer i år istället - det är ren och skär lycka!




Får sällskap i år igen

Nu hoppas jag rostiga damen i rabatten får sällskap av Dara Darling i år också för det blev en så lyckad kombo i fjol. Skall bara komma ihåg att så henne också så jag har lite plantor att strössla med förutom de överlevande från i fjol.

Ha det så gott alla trädgårdsvänner !
Kram/Isa

onsdag 26 februari 2020

Iskalla vindar, förlåtna jättegräs och handvänliga vippor



Vajar sirligt i vinden

På sensommaren är det så vackert med ett jättegräs i trädgården som sirligt vajar i vinden och rasslar så där harmoniskt.  Jag har både ett gigantiskt Miscantusgräs i perennarabatten och den här Jättetåteln (tror jag att det är) i rostiga rosenrabatten. Det fick stå kvar efter omgörningen av rabatten och fyller upp hörnet mot uteplatsen.




Fått stå orört i vinter

Gräset är verkligen enormt och här syns de skira vipporna som skimrar i ljuslila. Gräs ska ju klippas först på våren och i vinter har gräset stått kvar orört tills nu vill säga ....




Blåsten sprider disharmoni

.... för nu är det inte mycket kvar av gräsets storhet efter all blåst i vinter. Harmonin har blåst sin väg skulle man kunna säga och spridit disharmoni.  Det är ett litet elände att klippa ner och blåser runt i hela trädgården (fast där blir nog jättetåteln slagen på fingrarna av Miscantusgräset som snor in sig bland alla perenner och man får plocka insnodda blad ända till midsommar).

Det har blåst alldeles för mycket för att jag skulle ge mig ut i trädgården frivilligt för att klippa ner gräset (dessutom kanske kylan kommer nu under mars och då behöver gräset skyddas). Idag hade jag fullt sjå att ta mig hem från jobbet och stretade i motvind när de iskalla kastbyarna svepte in. Brrrrr.




Förlåten

Trots allt jobb med jättegräsen skulle jag inte vilja vara utan dom. Dom är så dekorativa i trädgården när det är trädgårdssäsong så dom är förlåtna allt besvär.




Lätthanterligt och vackert

Säsongen 2018 drog jag upp  massor av plantor av gräset Fjäderborstgräs och kunde verkligen strössla ut dom lite överallt i trädgården. Ett lätthanterligt gräs som var vackert hela säsongen.




Handvänliga

Vipporna var lika mjuka som dom ser ut och när man gick förbi kunde man inte motstå att stryka med handen över dom.

Till sommaren skall jag absolut så något gräs som inte blir så högt som får pryda krukor, lådor och baljor. Får botanisera i frölådan för där finns det nog redan några fröpåsar som bara väntar på att få bli sådda.

Ha det så gott alla trädgårdsvänner !
Kram/Isa


torsdag 20 februari 2020

Silverpäron tillsammans med lavendel gör mig lyrisk



Nordens Olivträd

Just nu drömmer jag om Silverpäron - Nordens olivträd. Den är så charmigt rufsig och likheten med ett äkta olivträd är slående. I alla fall framkallar den samma känsla hos mig. Gärna tillsammans med lavendel. Då blir jag lyrisk.

I onsdags morse gick jag runt med en handyman i trädgården och gick igenom vad jag vill ha hjälp med för att skapa en trädgård på framsidan och det var så roligt och verkar bli så BRA. Kanske finns det möjlighet att flytta två av träden till vår framsida och ta bort det gamla plommonträdet som står där.




Lavendelhäcken får rufsigt sällskap

På framsidan i svängen har vi en lavendelhäck och min tanke är att sätta 3 st Silverpäron i svängen längre in på gräsmattan i stället för det gamla plommonträdet som nu efter många års levererande av senmogna plommon som fullkomligt invaderat trädgården har gjort sitt.

ALLA plommon mognar liksom samtidigt och jag orkar inte ta hand om dom. Dessutom orkar inte plommonträdets ålderstigna grenar bära upp den rika skörden av plommon utan bryts av en efter en. Så det är dags att tacka trädet för alla dessa år och ta ett ödmjukt farväl.




Frankrikefeeling

Jag älskar Frankrike och allra helst Provence och eftersträvar en fransk känsla i min trädgård. Silverpäron tillsammans med lavendel sätter verkligen en fransk touch på trädgården som här i en botanisk trädgård vi besökte i närheten av Grasse vid ett Frankrikebesök - fast då med äkta olivträd förstås.

Det var svårt att fota den dagen minns jag när solen riktigt stekte från en klarblå himmel. Helt underbart men kanske inte optimalt för fotografering. Det var solhatt på, vattenflaska i handen och sökande efter skugga.




Har varit för feg

Jag har ju varit så feg att klippa mina träd och känt att just det här börjar bli lite väl rufsigt och ostyrigt och det skall ju stå kvar framför växthuset så efter lite instruktioner från The handyman plockade jag fram sekatören och satte igång.




Klippte till

Jag klippte och klippte och klippte lite till och får nog gå en vända till och klippa lite ytterligare. Egentligen ska man ju klippa under JASperioden men nu är ju trädet i vila och skall nog tåla en rejäl klippning så jag hoppas det går bra. Det här trädet har en tydlig krona till skillnad mot de andra två träden som aldrig blivit klippta under sin livstid i trädgården och är väldigt vildvuxna.

Vi får se om det går att klippa dom innan dom flyttas eller om vi måste vänta till efter flytten. Det kan ju bli lite för mycket att hantera även för ett tåligt träd. Dessutom är det inte säkert att det går att gräva upp dom där dom står nu men jag håller tummarna och drömmer vidare. Så himla spännande !

Ha det så gott alla trädgårdsvänner !
Kram/Isa

tisdag 18 februari 2020

Budat hem både fynd och överraskningar



Precis en sådan som passar perfekt

I går råkade jag slinta på knapparna igen och budade på en gammal grånad trädgårdsbänk - precis en sådan som passar perfekt i trädgården att ställa krukor på. Spänningen var stor när jag kollade mailen när jag kom från jobbet idag och visst hade jag fått den.




Den hade själ

När man budar på saker man aldrig sett vet man ju aldrig hur objektet egentligen ser ut förrän man står där i utställningslokalen och spejar efter fyndet - det är liksom en del av tjusningen. Och den här gången hade jag tur - bänken motsvarade mina förväntningar. Den hade själ och var precis lagom stor.




Passar var som helst i trädgården

Den har en liten lagning på ena sidan men det kan man lätt åtgärda med lite grå färg så smälter den in och inte syns. Den här grånade godingen passar in var som helst i trädgården och kan lätt få flytta runt efter plötsliga behov som uppstår. Längtar så efter att få fylla den med krukor till våren.




Så tokigt det blev

Idag lämnade jag in förra veckans misslyckade budgivning när jag skrev fel nummer på mailet till auktionsfirman och fick en tomtelåda som jag absolut inte vill ha. Dessutom var förvåningen stor när maken kom hem med den. Jag hade ju liksom budat på en blå/vit Gustavsbergs kruka (en sådan som står på den nyfyndade bänken och som jag samlar på).

Dom blev inte så glada när jag dök upp med lådan i famnen på auktionsfirman men jag tyckte att det var bättre att lämna in den igen istället för att slänga den. Till mitt försvar så skrev jag faktiskt i budet att det var en blå/vit kruka jag budade på och inte en tomtelåda så nu hoppas jag att jag slipper se den igen. Maken tyckte att hela historien var lite rolig och att jag såg så förvånad ut när han kom hem med lådan och nu kan jag också småfnissa åt att det blev så tokigt.




Makens första tulpanchock till Alla hjärtans dag har börjat slå ut ordentligt och skimrar i orangeröda toner. Dessutom doftar dom - mmmmm.




Tack min älskling

Jag är så sjukt tacksam att jag har en man som är så förtjust i tulpaner att han ofta kommer hem med buketter till mig och hämtar hem alla min fynd när jag råkar slinta på knapparna. Tack min älskling !

Ha det så gott alla trädgårdsvänner !
Kram/Isa

söndag 16 februari 2020

Gröna blad på mina nedkapade pelargoner



Kapade för glatta livet

Nu har mina "renhorn" i köksfönstret börjat grönska och jag är jättelycklig över att det är så många som klarat vintern och den hårda nedklippningen. Jag som aldrig brukar vara så brutal med att klippa ned pelargonerna fick feeling i år och kapade för glatta livet. Kanske fanns det ett uppdämt behov av att få pyssla om växterna som tog sig det uttrycket.




Lätt att övervattna

Har fått hålla i mig för att inte vattna förrän pelargonerna bildat massor av blad så att bladmassan kan ta upp vattnet. Det är lättare att övervattna en pelargon än att den dör av torka. Vattnar man för mycket kan rötterna lätt ruttna.




In i värmen

Även dom stora pelargonerna har fått komma in i värmen från vinterförrådet och den här har jag tagit en del sticklingar ifrån, annars brukar jag inte klippa de höga pelargonerna så mycket.




Längtar efter den tiden

Den växte så fint i somras när den stod på bordet i köksträdgården och eftersom den står i zinkbalja får den flytta ut i köksträdgården i år igen när den tiden kommer.




Så tacksam

Även Älvdalen har plockats från förrådet och befriats från alla torra blad. Den har jag också tagit sticklingar ifrån. En väldigt tacksam pelargon som blommor hela säsongen.




Den har stått inne i växthuset de senaste åren men har även tidigare år bott ute i köksträdgården hela somrarna utan problem. Här syns den rakt fram bredvid klematisen som klär in hela gaveln.




Vrider och mår bra

Jag lägger oftast enbart på ny jord uppe på i krukan och planterar inte om de stora pelargonerna,  sedan börjar jag gödselvattna alla pelargoner i mars när ljuset har kommit lite mer - då brukar dom hålla sig fina hela säsongen sen.

I år tror jag inte jag behöver köpa några utan enbart till blomlådorna ute och då finns det ju så många vackra billiga exemplar att hitta lite överallt.

Just nu är det lycka att ha hela köksfönstret och flera andra rum fulla med nedklippta pelargoner som börjat komma med gröna blad. Går rundor varje dag, vrider på krukor och känner på jorden och mår bra.

Ha det så gott alla trädgårdsvänner !
Kram/Isa


PS. Vill du se vad andra trädgårdsbloggare har för sig hittar du dom på TrädgårdsFägring  DS.

onsdag 12 februari 2020

En gång i tiden hade jag massor av dahlior



Once upon a time

Det fanns en tid när jag hade massor av dahlior i perennarabatten - makens vackra Arabian Night som grävdes upp varje höst och förvarades i en stor korg i förrådet omstoppade av bark för att sova sin sköna vintersömn för att vara i bra skick för nästa års långa blomning.




Blev nog kvar i förrådet

Tills en höst när knölarna blev kvar i jorden eller om det var så att dom kom upp men inte ner utan blev kvar i sin korg i förrådet under sommaren och sen var det adjöss med dom.




Inte bara rosorna som flyttade in

På dahliastället i rabatten flyttade istället rosor in och övertog platsen och det var inte bara rosor som flyttade in - även mördarsniglar började sprida sig i trädgården och dom formligen ÄLSKADE dahlior. Varje försök till att plantera ut dahlior i rabatten sedan dess har slutat med uppätna plantor.




Får flytta in i krukor

Så hädanefter sätter jag dahlior i krukor, urnor och hinkar istället för att inte riskera uppätna växter. I och för sig har jag inte haft så många men det kan ju ändras till säsongen 2020.


Bild från Lökar & Knölar


Gick sååå lätt att klicka hem

"Råkade" hamna på Lökar & Knölars hemsida (efter tips från annan bloggare) fullt med attraktiva växter och klickade hem 4 st Otto´s Krill. Blev helt hänförd av den här tjusiga damen som levererar jätteblommor.


Bild från Lökar & Knölar

I gott sällskap

Hon får gott sällskap i sommarens plantering i olivkrukorna framför växthuset där den här pompondahlian Stolze von Berlin kommer att husera. Fast nu ser jag att jag läste fel och trodde att hon skulle bli 65 cm hög när hon istället kan bli 90 cm hög. Får hoppas hon håller sig på mattan ändå och inte ränner iväg för mycket. I sällskap skall det nog bli något vitt i vackert fylligt häng - fick ju tips om snöflinga och det skulle nog bli vackert ihop.

Det är så roligt att planera sommarens plantor och i dag när jag var ner till växthuset och kollade vintersådderna såg jag att Snokörten redan tittat upp  - den som jag i somras helt omedvetet döpte om till Slokört. Det hoppas jag inte att den gör i fall kylan kommer på allvar. Det var en livskraftig rackare som redan nu tittar ut så den klarar nog vad som helst.

Ha det så gott alla trädgårdsvänner !
Kram/Isa

söndag 9 februari 2020

10 år med olika planteringar i olivkrukorna framför växthuset


2011

2011 var andra sommaren med växthus och första riktiga säsongen och här hade jag inte riktigt koll vad jag satt i de stora olivkrukorna för det ser väldigt spretigt ut. Undrar vad jag hade för tanke där ? minns att jag drog upp lobeliorna själv från frö och var lite besviken att dom blev blå och inte lila.




Senare under sommaren har blommorna växt till sig lite och vävt in sig i varandra. Lobeliorna hade fått flytta och gett plats åt ljuvliga pelargoner i stället. Fontänen har kommit på plats och porlar.




2012

2012 satt jag paradisblomster i krukorna, åkte på semester och sedan hämtade sig aldrig växterna igen. Yngste sonen hade ansvaret och tog det nog med en klackspark. Sedan kom Claus Dalby på besök i september och tog bilder till växthusboken och jag skulle naturligtvis bytt ut växterna men det blev aldrig av.  




2013

2013 hade jag snöat in på afrikansk margerit eller Stjärnöga och hänglobelia och jag tror att jag hade dragit upp dom själv från frö. Brukar blanda häng och kantlobelia för att få till en bra mix i "hänget".




De här bilderna är tagna i september och lobelian har nog snart gjort sitt. Stjärnöga är en klar favorit som jag haft flera ggr och den är lagom hög för att det skall bli en bra symmetri i krukorna.




2014 

2014 hittar jag inga bra bilder och vet faktiskt inte vad jag satte i krukorna. Ett mellanår.




2015

2015 ville jag ha vackert häng runt krukorna och rosa rosor. Njurvindan är så himla användbar och fantastisk  på alla sätt så den återkommer jag till ofta i olika lådor och krukor.




Tror jag jordslog rosorna i militärtrågen i köksträdgården men att inga överlevde vintern.




2016

2016 var det dags för Stjärnöga att ta plats igen i krukorna tillsammans med petunia som skulle hänga över kanten men som kvävdes så den säsongen blev det inget snyggt häng över kanten.




2017

2017 ville jag ha mer häng i krukorna och jordreva invaderade krukorna. Den är så bra på det vis att man inte behöver köpa så många plantor utan kan trycka ner en reva mot jorden så rotar den sig. Den är också lätt att övervintra genom att jordslå den någonstans.




Rosorna som var samplanterade med jordrevan tog sig inte så bra det året. Kanske tog jordrevan över för mycket och det fanns inte så mycket plats för rosfötterna.




2018

2018 blev det en repris i krukorna med jordreva och rosor. Blev inte så lyckat den här gången heller.




2019

Till 2019 hade jag tänkt om helt och planterade rosa svartöga i krukorna. Dom växte över förväntan och dolde krukorna helt och hållet. Kanske växte dom lite för bra.





2010 - första sommaren

Vad hade jag då första sommaren - sommaren 2010? Jordreva och krukrosor som jag köpte tidigt på året och gödslade inne i köket så dom skulle växa till sig ordentligt.




Vad blir det i krukorna till säsongen 2020 ?

Här har jordrevan hållt sig i schack, rosen har fått ta plats och det blev en ljuvlig kombo. Nu har jag tio års krukor att hämta inspiration ifrån eller hur jag inte vill att dom skall se ut inför säsongen 2020.

Mina favoriter under årens lopp är nog 2013-års kruka med Stjärnöga och lobelia samt 2010 där rosen verkligen tog sig. Till säsongen 2020 hade jag tänkt dahlior i krukorna men är lite osäker om den kommer att bli för hög - i så fall måste den ha en bra kamrat som kan hänga snyggt över kanten och fylla upp utan att täcka in hela krukan. Förslag ?

I år vill jag ha massor av krukor framför växthuset så det verkligen blir en kruksamling värt namnet. Och det skall bara vara lerkrukor så samlingen håller ihop.

Ha det så gott alla trädgårdsvänner!
Kram/Isa