För ett år sedan visste jag inte vem hon var. Nu vet jag.

En helt vanlig, normal svensk sommar

Idag regnar det så det slår mot rutan och blåser på tvären - tur att jag fick skjuts till och från jobbet så jag slapp sträva på cykeln i ruskvädret. Det är nu man skall tänka på förra årets extremhetta och vara tacksam över allt regn som kommer ner så att grundvattnet fylls på, grödorna på åkrarna växer och frodas och rosorna i trädgården blir glada och lyckliga. Är bara tacksam och själaglad över att vi har en helt vanlig, normal svensk sommar även om kroppen inte är lika glad alla dagar.

Lurar i daggen

Bakom daggkåpehäcken vid ruinrabatten lurar förutom pionen som sträcker på sig dahlior, kronärtskocka, gladiolus och buddleja som skall ta vid när Sarah Bernardt blommat klart, men dit är det ett tag, först ska jag njuta av pionens vackra blommor som än så länge är i knopp.

 

Så dök hon upp igen

Alltså - hur vacker får man vara på en skala? Föll för den här skönheten redan i fjol när hon oannonserad bara dök upp i rostiga rosenrabatten när den skulle göras i ordning. Sedan glömde jag köpa fröer och hittade henne häromdagen på en handelsträdgård nära mig.

Klart rödmalvan Zebrina fick följa med hem för att förgylla perennarabatten. Hon är som ett glittrande smycke som lyser lång väg.

Korgstol i grönskan

Väderleken med ömsom sol ömsom regn gör att växtligheten formligen exploderar i rabatten och korgstolen har nästan försvunnit i grönskan där den står omgiven av flyktiga nävor som frösått sig, rakryggad stäppsalvia och mjukslingrande silverarv.

Stark roskärlek

För ett år sedan visste jag inte vem hon var. Nu vet jag. Hon tog mig med storm redan förra hösten när hon levererade de första knopparna och kärleken är minst lika stark i år. Hon växer precis utanför mitt hemmakontor så jag har full uppsikt över hennes utveckling. Jag säger bara. Chippendale.

Ha det så gott alla trädgårdsvänner !
Kram/Isa