Solrosängen förvandlas. Viftande ponnysvansar i Soliga Gläntan. Del 5.

 

Soliga gläntan träder fram

Nu har Katsurans vackra bronsgräddade blad ramlat av trädet och trädet står nu nästan naken inför vintern. Är så glad att det trivs på den här platsen och växer för varje år. Den bidrar mycket till vad "Soliga gläntan" kommer att utvecklas till de närmaste åren. 

Ja – solrosängen har fått ett nytt namn, som jag är så nöjd med. Nu när rönnen är uppstammad och det höga trädet bakom växthuset ansat så är det sol på olika delar under hela dagen. 

Orange Pumpkin

Nu har fler växter hittat hit som sex plantor av trädgårdsnejlikroten Orange Pumpkin – hon har ett passande namn då blommorna är orangefärgade och ser ut som små pumpor. Hon skall blomma oavbrutet mellan maj-september – om hon trivs, vilket jag hoppas att hon kommer att göra. Hittade kraftiga plantor hos Kalles Trädgård i Askersund som fortfarande hade 50% på nästan hela sortimentet. 

I bakgrunden är två plantor av en högväxt gul vädd planterade – köpte några plantor när vi var på en kombinerad konst/matrunda för ett tag sedan. 

Hoppas på tur

På samma ställe köpte jag också tre stycken röllikor i gult som jag hoppas överlever till våren. På andra ställen i trädgården har jag planterat olika röllikor i omgångar – ingen har överlevt utan blommat vackert enbart första året. Vi får se om jag har bättre tur med dessa som planterats som sticklingar.

Viftande ponnysvansar

Ytterligare gräs har också letat sig in i soliga gläntan och bidrar med sin yvighet som två exemplar av Stipa tenuissima Ponytails. De ser verkligen ut som viftande ponnysvansar och har ett helt annat växtsätt än de andra gräsen jag planterat.

Solar sig i stenen

När solen ligger på speglar sig ponnysvansarna i de vackra grå stenarna och bildar vackert skuggspel. Samspel och magi i naturen. 

Planerade ettåringar

Det här är några av ett-åringarna jag har tänkt så och dra upp till Soliga gläntan till nästa år. Flera olika sorters gräs och Claus Dalbys ringblomma Sunset har jag redan höstsått i den rostiga lådan i gläntan. Den hoppas jag mycket på, liksom zinnian Elegans Peach som kommer att passa så bra in i färgskalan. Sommarrudbeckian Sahara har jag skrivit om tidigare och Blomsterkörveln White Lace kommer säkert att få flytta in med sina graciösa högresta stänglar med skira blomflocklar i vitt. 

Så roligt att planera, drömma och förbereda inför nästa års blomning och trädgårdsliv. Tror aldrig att jag brukar göra det så här tidigt – det brukar tillhöra vinterns stora nöje. 

Soliga gläntan känns nästan som ett namn från Svingelskogen – barnens stora nöje på början av 90-talet. En teaterföreställning vi älskade och lärde oss sånger och repliker utantill. Har fortfarande ett kasettband kvar någonstans som vi spelade i bilen en hel semester. Härliga minnen att tänka tillbaka på.

Ha det så gott alla trädgårdsvänner!
Kram/Isa

Helt plötsligt visade hon sig – Augusta Louise

 

Fick plötsligt syn på henne

Det var några år sedan jag planterade henne i en av rabatterna på uteplatsen och sedan har hon inte visat sig förrän nu. Av en tillfällighet råkade jag få syn på hennes enda utslagna magnifika blomma den här säsongen och eftersom hon nickade mot marken klippte jag resolut av henne för att få njuta av henne i upprätt tillstånd istället. 

  

Fina rosen Augusta Louise

Tillsammans med några andra senblommande rosdamer fick hon – den fina rosen  Augusta Louise  – pryda den rostiga skålen från Claus Dalby. Hon skimrar så vackert i aprikosa toner med stänk av ljusgult. Några avklippta solrosblommor från den perenna solrosen fick göra henne sällskap. 

Får flytta in i zinkhink igen

Sommaren 2023 fick hon tillbringa vid blomstergården i en zinkhink och trivdes förträffligt. Hon blommade helt magiskt och det vill jag gärna uppleva igen. Till sommaren 2026 ska jag nog gräva upp henne och sätta henne i zinkhink igen. Det är någon form av mynta som invaderat henne i rabatten så hon blir nog glad för miljöombyte.

Fen

En annan ros som också trivs alldeles förträffligt med en sommar i zinkhink är den lilla rosen The Fairy. Henne har jag använt flitigt i buketter i sommar och till nästa säsong får ytterligare en The Fairy pryda piedestalen i rostiga rosenrabatten där redan två andra The Fairy bor. 

 

I väntan på bindning

Här ligger kvistar av The Fairy på rostiga planteringsbordet i somras i väntan på att bindas till bukett tillsammans med stjärnflocka, vitpytta och lite andra blomster. Det bordet är så himla bra att sortera upp alla blommor på efter att de har fått vattendra. Hög, bra arbetshöjd och stort utrymme att bre ut sig på. Jag älskar det. 

Nya idéer poppar upp

Just nu är The Fairyrosorna i rostiga rosenrabatten i knopp, men det är osäkert om de hinner slå ut innan det blir för kallt.

I helgen har det varit fantastiskt trädgårdsväder och den stora rishögen på gräsmattan i förra inlägget är nu ivägkörd till ristippen. Jag hann med att klippa lite till i det stora buskaget vid ruinen och ut mot gatan där jag har lite nya planer som helt plötsligt visade sig. 

Så kul när nya idéer poppar upp!

Ha det så gott alla trädgårdsvänner!
Kram/Isa

Höststädar för våren och öppnar upp för ljuset

 

Öppnar upp för ljuset

Nu regnar det grenar över blomstergården för att öppna upp för solljuset att ta sig fram till odlingslådorna. Trädet har vuxit något oerhört de senaste åren och det var välbehövligt med en ordentlig klippning – som tur är kom äldste sonen och hjälpte till för den där långa sekatören är tung och svår för mig att hantera.

Uppstammad silverpäron

Silverpäronet jag planterade nere i hörnet som insynsskydd mot grannarna för 11 år sedan har skymt mina sommarblommor – så den fick sig en ordentlig uppstamning när jag ändå var i gång med att klippa och ansa. Sonen var lite orolig för trädet när jag gick loss men jag är nöjd. Fokuserade helt på att ljuset måste få komma in på platsen för nästa års blomning. 

Stensötan som oombedd slagit sig ner vid ingången till blomstergården och som nu börjar skifta till höstfärg ska jag nog flytta till nya solrosängen. De skulle nog passa runt rönnen. Om de går att flytta för det går inte att gräva upp dem – jag har försökt. 

Gräset växt in över plattorna

Gräset har växt in över stenplattorna överallt runt rabatterna så det var så härligt att få tillbaka raka kanter via kantskärning och rensning. Så skönt att ha det här gjort till våren när det är så mycket annat att göra. 

Dessutom är det härligt att få njuta av att gräskanterna är borta och att hela stenarna syns igen. Hajar till varje gång jag är i trädgården över hur prydligt det blev.

Bitande mossa

Med kantskäraren gick det galant att kapa till gräskanterna mot stenbeläggningen. Det var värre att få bort all mossa på stenarna trots maskiner och högtryckstvätten som inte fungerade. Den detaljen får vi fortsätta att jobba med. Nu är det dags att fylla på med grus i fogarna mellan plattorna där det fattas, sopa och vattna. 

Helgarbete

Det blev en jättehög av alla klippta grenar och kvistar som får bli ett helgjobb att köra till ristippen. Korgar och hinkar har vi redan åkt och tömt flera gånger. I förgrunden ligger delarna efter den murkna enstubben från solrosängen. 

Älskar hösten

Nu är alla odlingslådor i blomstergården tömda på sommarblommor, dahliorna uppgrävda och lagda på tork i trädgårdsateljén. Den förhatliga stickiga berberishäcken är klippt och allt klipp uppkrattat. Grenarna som hängde över växthuset är borta förutom på mitten där det är svårt att komma åt. 

Det är en fröjd att vistas i trädgården och fortsätta höststäda, plocka och kratta i det här härliga höstvädret. Älskar hösten, drälla runt och drömma och planera för våren. De blomstrande drömmarna fortsätter dansa i takt med de virvlande höstlöven. Får se vad som virvlar med in i sommaren 2026!

Ha det så gott alla trädgårdsvänner!
Kram/Isa

Blomsterskatter från trädgården i sommarens sista?!

 

Säsongens sista?!

Kanske är det säsongens sista blomsterbukett från trädgården som jag plockade häromdagen. Den stod ute hela natten för att vattendra och på morgonen var det strax under nollan. Blommorna såg pigga och alerta ut och hade klarat nattens kyla galant.

Nu har tiden kommit när man får plocka av det som finns tillgängligt och som tur är blommar kaprifolen i långa perennarabatten för fullt då jag planterat två tidigblommande och en senblommande så det ska finnas blomning hela säsongen. 

Både tidig och sen

Kaprifolen har vedartade stjälkar som man får klippa ett rejält snitt i änden så den kan dra ordentligt med vatten. Fullt utvecklade blommor står sig inte så länge, medan knopparna håller ut lite till. Jag föredrar det knoppiga stadiet i buketter.

Otroligt att den här kaprifolen blommar så överdådigt då jag gjorde mitt bästa för att ta död på den i fjol när vi bytte portal i rabatten. Den fick nog en nystart istället och sköt fart för att få överleva.

Ruby är välkommen tillbaka

Lejongapen Ruby som jag drog upp som kallsådd i våras blommar nu i läckert sammetsrött – en färg jag var lite tveksam till när jag väl skolade om hennes plantor i våras och därför hamnade hon lite varstans när alla småplantor hade växt mig över huvudet på försommaren och det var dags för utplantering.

NU uppskattar jag henne något enormt för hon livar verkligen upp en bukett – har jag fröer kvar ska hon absolut få komma tillbaka nästa säsong. Om jag frestar med bättre uppväxtförhållanden och riktigt soligt läge kanske hon till och med blommar tidigare och kraftfullare. Vilket också beror på om jag är flitig med sekatören eftersom hon gärna kommer med nya flor. Det har jag märkt på lejongap Apricot som nu mot slutet av säsongen kommer med nya pigga upprätta spiror i odlingslådan.

Kalla nätter bevarar fräschheten

Tro det eller ej men grunden i den här buketten är faktiskt från blomsterinstallationen jag gjorde i den loppade soppterrinen 12 september. De gula rudbeckiorna Sahara och grönt fyll från rosenskäran har stått sig sedan dess och även renfanan. Terrinen har stått kvar i växthuset hela tiden så kalla nätter har hållit buketten fin.

Skattrunda i trädgården

Annat jag hittade på min skattrunda i trädgården var  knoppiga stjälkar av höstaster, fler rudbeckior i härliga hösttoner, knoppiga dahlior, jätteeternell i rosa nyanser, lejongap och vippor från miscantusgräset. Jag vet inte vad som hände med mina sommarastrar i år – de torkade bort och knappast någon hann så långt som till att pryda en blomsterbukett. Väldigt märkligt. I fjol var de fantastiska den här tiden. En odlares berg- och dalbana i blomsterriket som lever sitt eget liv. Eller kan det bero på att odlaren kanske inte varit så flitig med vatten och gödsel som astrarna krävde?

Nu står buketten inne på frukostbordet och jag blir så glad av den. Härlig start på dagen att ha sånt vackert sällskap. 

Ha det så gott alla trädgårdsvänner!
Kram/Isa

Höstkrans med nypon från Duchesse de Montebello

 

Vackra nypon

Blev så glad när jag upptäckte de vackra, djupröda nyponen i den rostiga, franska portalen i långa perennarabatten härom morgonen. Hade ingen aning om att rosen Duchesse de Montebello kunde ge så fina nypon framåt höstkanten om man lät hennes överblommade rosor sitta kvar. Jag har alltid klippt bort dem tidigare, men nu kommer jag alltid att låta de sitta kvar, för kransmaterial kan man aldrig få för mycket av. 

Ljuvlig ros

Här är hon i egen hög person i slutet av juni när hon blommar som mest. Ljuvlig ros som doftar av citronsockerkaka och har de allra raraste rosknoppar. Tyvärr inte remonterade så man får njuta som allra bäst från mitten av juni och några veckor fram när hon väljer att visa sin blommande sida. En kraftfull dam som växer enormt under en säsong.

Trevlig stund i trädgården

Det är alltid lika trevligt att strosa runt i trädgården på jakt efter kransmaterial. I år fick den överblommade astilben i långa perennarabatten bidra med sitt torkade växtmaterial liksom stensötan som oinbjuden slagit sig ner i öppningen till blomstergården och börjar bli lite dekadent sliten i kanterna. På ett snyggt sätt.

Går snabbt att binda en krans

Valde en av de tunnare kransarna som underlag för då går det snabbt att binda en krans. Just den här med rep runt om är en klar favorit. Gillar storleken och att man kan lämna en del bar.

Riktig må-bra-stund

Det är en riktig må-bra-stund att stå i växthuset eller vid det rostiga planteringsbordet och binda en krans. Att ödmjukt få ta del av naturens rika överflöd och skapa något vackert. 

Nu tänker jag till hela tiden när jag planterar eller sår något i trädgården – om växten också genererar något vackert till höstens alla kransar, såsom jungfrun i det gröna vackra kapslar. Tyvärr fick jag inte så många blommor som jag trodde så nästa år får hon en ny växtplats. 

Rosen Valdemar har också börjat bilda små nypon liksom honungsrosen fast ännu är de i minsta laget för att använda till kransmaterial. Ingen av dem remonterar så deras överblommade rosor har fått sitta kvar. Dagens krans är nog bara den första i raden av höstkomponerande kransar för det är så kul att få skapa mellan allt klippande, planterande och rensande. 

Ha det så gott alla trädgårdsvänner!
Kram/Isa