Hon har granris i sin kjol ...

Tiden bara försvann

Hur underbart var det inte att tillbringa några timmar i köksträdgården i dag med att skapa och samtidigt rensa hjärnan. Tiden bara försvann bland grandoft och senhöstens sista solstrålar. Lycka att få stå och klippa till lämpliga små grankvistar och passa in dom på min lilla "provdocka" i trädgården.

Inspiration från Pinterest

Spanade in bilder full av inspiration på Pinterest på den ena kreationen vackrare än den andra på granbarrsprydda "provdockor" och fick sån lust att skapa en egen i trädgården. En liten en. Idag skred jag till verket efter jobbet. Nu visste jag hur man skulle göra - fast jag struntade i att vira hönsnät runt min och satte fast grankvistarna direkt i hennes kjol istället.

Här är nedersta lagret fastsatt runt om med tunn ståltråd, tog ganska långa trådar så kan man använda dom uppåt till nästa lager också.

Nästa lager

Här har hon fått nästa lager grankvistar - jättefina kvistar från grannen som man kan vrida på så det grå/grönspräckliga kommer fram. De sista lagren blir korta yviga kvistar med många kottar på som kommer att fylla upp hennes kjol bra.

Halsband av nypon

Livet fyllde jag upp med mjuk grönfärgad vitmossa som jag sparat från förra året - så bra med återanvändning. Sen hann jag inte mer i dag för kylan trängde in genom slitna trädgårdshandskar och spruckna stövlar. Skall bli så roligt att fortsätta i morgon. En skir ljusslinga skall hon få runt kjolen och ett halsband av nypon från klätterrosor och ett vackert band i midjan. Eller också blir det något helt annat då skaparresan ibland tar sina egna vägar.

Tror jag slitit ut batteriet i kameran för nu strejkar den helt och får sättas på och stängas av stup i kvarten för att fungera. Blir nog en sväng till fotoaffären under helgen - fortsättning följer på skaparäventyret.

Ha det så gott alla trädgårdsvänner !
Kram/Isa

Rosor av lönnlöv

Rosor på rad

I fjol gjorde jag rosor av lönnlöv och det var så himla roligt. I år har jag cyklat förbi lönnträd åtskilliga gånger när jag cyklat till jobbet och spanat in var jag skulle plocka löv till årets lönnrosor. Sen har det regnat och blåst så det har inte blivit av att plocka några löv.

Blev inga i år

Nu har träden släppt nästan alla sina löv så det känns inte så tilltalande att sno runt på backen och plocka. Får helt enkelt njuta av fjolårets bilder istället om inte lusten slår till under helgen och vädrets makter håller sig lugna och kroppen är med på noterna.

Det finns massor av filmer på Youtube hur man skapar rosor av lönnlöv och det går åt fler än man tror för att skapa en ros.

Löven är vackrast om det fortfarande finns en antydan till grönt i dom tycker jag.

Dags för komposten

Samtidigt åldras dom med värdighet, efter ett år ser dom ut så här - har inte haft hjärta att ta bort dom även om tanken funnits. Rosor av löv i förfall har också sin charm. Otroligt att dom klarat uteliv så bra även om det kanske är dags för komposten och skapa något annat på dörrprydnaden.

Ha det så gott alla trädgårdsvänner !
Kram/Isa

Hösten invaderar trädgården

Charmigt med tvätt på linan

Hihi - kanske dags att ta in "tvätten" som hängt ute större delen av sommaren och hösten. Tycker det känns lite hemtrevligt med lite gammeldags kläder på tvättlinan vid växthuset. Tillför lite charm och vintagekänsla.

Dags att plocka in alla textilier

Idag plockade jag in de dyblöta plaggen och duken jag fyndade på en antikmarknad i Nice. Dessutom började det bli dags att plocka in kuddar och textilier från växthuset och ladda tvättmaskinen med. Något motvilligt har jag väntat ända in i det längsta med den åtgärden. Vill hålla kvar växthustiden så länge som möjligt.

Hösten är här på allvar

Att hösten är här på allvar vittnar alla löv som signar ner över trädgården. Rosenhäcken framför växthuset har redan släppt alla sina blad och nu är klotpilen på gång liksom jätteträdet bakom växthuset.

17 dagar tidigare

Så här såg det ut på samma ställe i trädgården den 3:e oktober så det har gått fort. Nu är det dags att plocka in de franska fönsterluckorna också så dom bättre klarar vintern och får komma ut till våren igen.

Exploderar i färg

Miscantusgräset har exploderat i höstfärger och snart får jag göra en raid i rabatten för att plocka in allt pynt som inte skall stå ute i vinter som keramikfåglarna mm. Annars är det mycket som får tillbringa vintern ute - hinner oftast inte få in allt innan vintern slår till. Kanske för jag vill hålla kvar sommaren och hösten så länge som det bara går.

Den lille gipskillen i köksträdgården tillhör tingen som får ett vinteride, annars är han nog bara en våt fläck när våren kommer.

Stora ögonblick

Hela köksträdgården är dränkt i nedfallande löv och blåser det friskt blåser dom in i växthuset också - varje årstid har sin charm. Och idag tittade faktiskt solen fram en liten stund som en påminnelse om att den faktiskt finns där bakom alla regnmolnen. Underbart.

Igår gosade jag i timmar med lilla Thea 3 veckor och tankade barnbarn så det skall räcka någon vecka - så underbart med barnbarn på ålderns höst. Blev alldeles varm i hjärtat av ett litet halvt smile i ena mungipan när vi pratades vid och en varm ljuvlig babykropp i min famn. Bara starten på en lång, lång relation.

Blev också djupt rörd när vi mot all förmodan fick någon form av kontakt med min makes mor när vi hämtat ett kärt föremål som kunde hålla henne sällskap och vaka vid hennes bädd. Trots ansiktsförlamningen kunde vi skymta aningen av ett leende och en ansats till kommunikation. Ibland kan något man älskar nå igenom och bli en kanal även om hjärnan är skadad. Det ögonblicket var stort i rummet.

Ha det så gott alla trädgårdsvänner !
Kram/Isa

Enris, zink och rost

Regnet det bara öser ner

Alltså, vilken tråkig vecka  - det har regnat varje dag och dom där härliga, brittsommarlika strålande oktoberdagarna har helt lyst med sin frånvaro. Tänker med saknad tillbaka på tidigare års soliga dagar när man stått ute och bundit höstkransar och bara njutit av sprudlande höstglädje den här tiden.

Lycklig över enris

Fast när nya grannen  röjde i sin nya trädgård och riktigt gamla enar fick mer eller mindre sätta livet till då lyste en inre sol i mitt hjärta trots duggregn och gråa skyar. Jag kan bli riktigt lycklig över enris att binda kransar av och pynta upp framför växthus och veranda. Doften är dessutom magisk.

Tiden försvann

Att det regnade kände jag inte förrän jag kom in och såg mig i spegeln där håret hängde vått och stripigt och droppade runt ansiktet. Lyckan var total när jag fick gå bananas med enriset. En feelgoodstund mitt i vardagen. Och höstrusket.

Zink+rost+ enris

Inne i växthuset dröjer sig sommaren kvar bland alla pelargoner som fortfarande står kvar men härute doftar det vinter och jul med all enris. Älskar zink och rost tillsammans med enriset adderat med lite röda bär som jag plockade kvistar av för länge sen och som hållt sig så bra i väntan på att få flytta in någonstans. Har sparat ett gäng till kransbindning för en högtidsstund i växthuset. Kanske gör flera så grannen också får en som tack för enriset.

Jag hoppade helt sonika över höstarrangemang framför växthuset i år och gick direkt på vintertema. Tiden går så fort och orken skall räcka till mycket,  skönt att vara ute i (mycket) god tid i år !

Livet tar slut och livet börjar

Idag har vi suttit vid min makes mammas sjukbädd och i morgon väntar besök hos allra nyaste lilla barnbarnet, 3 veckor gammal. Livets kretslopp blir så tydligt vid sådana här tillfällen. En varm hand att krama när livet är på väg att ta slut och när livet nyss har startat. Band som släpps och nya som skapas. Så fortsätter livet i generation efter generation.

Ha det så gott alla trädgårdsvänner !
Kram/Isa

Tröstas av mina härliga pelargondamer i växthuset

Vackrast nu

Pelargonerna i växthuset är nästan som vackrast nu när dom vuxit till sig en hel säsong. Lite vemodigt att dom snart skall in i förrådet för vintervila.

Ljuvlig rosenpelargon

Princess Filippa var en favorit redan förra säsongen och hon är nog en av favoriterna i år också med sina alldeles gudomliga vackra små knoppar som bildar rosenknoppiga blomklasar. Helt underbar. Dessutom heter hon likadant som mitt äldsta barnbarn som nyss fyllt sex år och börjat skolan.

Väntar till våren

Sticklingar tar jag till våren - vis av tidigare erfarenhet. Tycker de blir starkare och det är lättare att ställa ut alla sticklingar på en bricka i växthuset där dom får en bra start med ljus och värme.

Enkelt och roligt

Här är en stickling från en stjärnpelargon som vuxit till sig under sommaren. Den kanske jag tog redan förra sommaren. Det är så enkelt och roligt att driva upp egna pelargoner från sticklingar. Har man ett gäng favoriter kan man få ännu fler via sticklingar.

Provar nästa år

Den engelska pelargonen som varit med mig nu i flera år har jag aldrig tagit sticklingar från och är osäker om man kan göra det. Det verkar i alla fall lite svårare än med de vanligare sorterna. Den kan ju vara lite kinkig.

Här är en annan rosenknoppsfavorit - appelblossom. Den har också varit med mig i flera år och är en av de pelargoner jag tagit sticklingar från.

Kommer att sakna er

En sak är säker,  jag kommer att sakna alla mina pelargondamer under vintervilan i förrådet.  Är så rofyllt att pyssla om dom och se till att dom har det bra. Det är lite svårare i förrådet där jag försöker ha rutiner för vintervattningen. Hittills har dom i alla fall överlevt så det skall nog gå bra en vinter till. Det svåra blir att göra plats för alla eftersom dom har en tendens att bli fler och fler för varje år.

Söker tröst

Jag får nog skynda mig ut till växthuset en stund för lite ompyssling. Har varit lite ogästvänligt väder de senaste dagarna och dessutom har kroppen strejkat. Skulle ha varit på resa till Oslo under helgen och besökt barn och barnbarn men fick ställa in när värken tog över. Det sörjer jag mest av allt när Fibromyalgin spökar till det i mötet med nära och kära. Då får man tröstas av en stund bland pelargondamerna, träna på acceptans och se fram mot nästa tillfälle istället. I våra tankar tänds nästa steg framåt.

Ha det så gott alla trädgårdsvänner !
Kram/Isa

Ett minne blott - frosten ödelade rabatten

Möttes av ett okänsligt öde

Den här vyn har man vant sig vid under sommaren och hösten - tur att jag fotograferat den flitigt för nu är den ett minne blott. Sommarens mest fotograferade rabatt i trädgården säsongen 2019. Helgens frost svepte med sig både jätteverbenor, blomstermorötter och rosor - hårdast gick den ändå åt zinniorna och höstögat som den förvandlade helt. Dom gick ett totalt okänsligt öde till mötes.

Sällskap i många år

Underbara älskade rabatt så mycket glädje du har givit den här säsongen, den första bland många hoppas jag. Som passionär ( om några år) ser jag fram mot att vistas på heltid i min trädgård och njuta av vackert sällskap hela dagarna. Det är dom dagarna jag tänker på och drömmer om när jag gör nya rabatter eller gör om i dom redan befintliga.

Ser riktigt eländigt ut

Efter frosten ser det riktigt eländigt ut i rabatten och det hade varit svårt att klä in hela härligheten med fiberduk och förmodligen hade det inte heller hjälpt mot kylan. Nu är det bara att klippa ner höstögat och ta bort zinniorna helt.

Jätteverbenan och blomstermoroten får dock stå kvar till våren. Har sett att de minsta småfåglarna gärna sätter sig på jätteverbenan och äter något och dessutom får den gärna fröså sig. Nu är det bara kantnepetan och strandkrassingen som håller ställningarna i rabatten. Strandkrassingen blev så fin till slut när den äntligen blommade och tål tydligen några riktigt bitiga frostnätter.

Vackert frostig

Sommarrudbeckian var vackert frostig efter första knäppen men dukade under när nästa natt attackerade. Själv är jag också känslig för vädersvängningar så det blev en hård helg och start på arbetsveckan. Tur att det kan vända lika snabbt så man är på banan igen.

Har fröer så det räcker och blir över - eller ?

Nu ser jag fram mot nästa säsong och några fröer behöver jag nog inte inhandla utan måste försöka använda dom jag redan har. Planering och sortering pågår för fullt - tänkte försöka höstså lite perenner så man har lite att ta av till kommande säsonger. Och där måste jag erkänna att jag redan skickat efter fröer till min nya förälskelse - kantnepetan. Vill kunna strössla med massor av den lite överallt. Härligt att drömma om.

Kanske till och med vitlöken kommer ner i jorden innan det fryser på allvar - i fjol kom den aldrig ner och nu saknar vi egenodlad vitlök. Egenodlat är alltid godast. Så fräsch och mjäll. Kanske lyckas jag överraska mig själv i år. Och maken.

Ha det så gott alla trädgårdsvänner !
Kram/Isa

Kantnepeta, kantnepeta och kantnepeta

NU stannade vi till

Förutom Stadsträdgården här i Örebro finns det även andra parker i stan. Den här brukar vi åka förbi med bilen och varje gång har jag tyckt att den varit så vacker - oavsett om det är på försommaren eller som nu på hösten. Den här gången svängde vi in så jag fick uppleva härligheten på nära håll.

Masseffekt

Planteringar består endast av 4 sorters växter - egentligen 3 om man räknar bort rosorna. Högväxta stormhattar, kantnepeta och stenkyndel (tror jag). Waooo - vilken masseffekt kreatören skapat !

Så maffiga, vackra Stormhattar (funderade i fler dagar innan jag kom på namnet) som står som ståtliga utropstecken i rabatten.

Bättre i verkligheten

Mina bilder ger inte alls planteringen rättvisa - den måste upplevas. Det är först då man förstår hur maffigt det är med massplantering av samma sorter som återkommer.

Väver sig in så vackert

Älskar kantnepeta tillsammans med rosor. Den har jag inte upptäckt på allvar tidigare. Har alltid tyckt att stäppsalvia varit den bästa kompisen till rosor. Det tycker jag inte längre. Jag får den aldrig att blomma om efter nedklippning. Den luktar inte gott och blommar över relativt snabbt. Kantnepetan däremot blommar hela sommaren och väver sig in så vackert i rosorna.

Kantnepetan är så vacker som kantväxt till rosorna som här på Sofiero - den mjukar verkligen upp grusgången. Utgår från att det är kantnepeta men jag kan ha fel.

Äntligen - även i min trädgård

Jag har planterat in ca 10 st kantnepeta i rostiga rosenrabatten som skall få omfamna rosorna - de sista 3 växterna kom ner i jorden häromdagen. Ser redan fram mot nästa sommar när plantorna växt till sig. Är så glad att jag äntligen har den i trädgården.

Ha det så gott alla trädgårdsvänner !
Kram/Isa

Farväl september

Fantastisk eftermiddag i trädgården

Attans så snabbt september försvann - tänk att oktober redan knackar på. Idag var det en fantastisk eftermiddag i trädgården med sol och blå himmel och jag har grävt i perennarabatten och inhandlat nya perenner. Vår trädgårdshare hoppade fram ur rabatten och skrämde slag på mig i dag också - precis som alla andra dagar.

Oktober börjar bra - än har man många fina dagar i trädgården att njuta av framför sig. Kanske till och med omgörningen i perennarabatten hinner bli klar innan vintern. Är så glad för varje växt jag gräver ner. Kommer inlägg framöver.

Ha det så gott alla trädgårdsvänner !
Kram/Isa