söndag 29 juli 2018

Mitt hjärta gråter med skogen som försvann



Plockat skogens vilda mossa under många år

Jag tassade vördnadsfullt och försiktigt in i den förtrollade sagoskogen som låg så nära oss att vi nådde dit med några minuters bilfärd. Under många år har jag plockat skogens vilda mossa och tagit lite här och där för att inte göra avtryck i skogen.





Orubblig och trygg

Stått några minuter och bara tagit in skogens mäktiga tystnad, lyssnat till tallarnas sus och njutit av skogens mjuka matta. Känt min litenhet och skogens storhet. Stigar kors och tvärs har skvallrat om att andra gärna vistats i skogen och mitt i ligger den enorma mossbevuxna stenen som ett naturaltare. Orubbligt och tryggt.





Aldrig mer ...

Aldrig trodde jag att "min" sagoskog helt plötsligt skulle försvinna. Skövlas tills den mjuka mossan helt utplånats och kvar finns bara - ingenting. Mitt hjärta gråter med skogen som försvann. Aldrig mer får jag tassa in på dess upptrampade stigar och plocka av den vackra mossan. Aldrig mer kommer jag att vända upp ansiktet mot solens strålar som silar ner mellan tallarnas stolta kronor. Aldrig mer kommer jag att knäböja vid stenaltaret och tacka för skogens rika gåvor.




"Min" sagoskog finns inte mer

Nu skall det byggas 1.500 bostäder i "min" sagoskog. Hästhagen och kohagen är redan bebyggda. Ytterligare 1.200 bostäder är planerade på åkrarna på andra sidan vägen som idag är strövområden för oss som bor här ute. Vågar knappt tänka tanken vad det skulle innebära. Skogen som skövlades har stått där i århundraden, det görs ingrepp i naturen som aldrig kan återställas. Och mitt hjärta gråter.

Ha det så gott alla trädgårdsvänner !
Kram/Isa 

3 kommentarer:

Solstrimmor sa...

Så tråkigt Isa! Men vet du, lag trodde i dessa skogsbränders dagar att den brunnit upp! Hur tänker dessa maktens män i sina kostymer? Den skog som finns i anslutning till städerna borde väl värnas i stället för skövlas! Visst protesterade ni? Men vad kan den lilla människan göra mot överheten... inte mycket alls. Och nu är det gjort och jag förstår att ditt hjärta gråter.

Flytta?

Tröstekram från Eva-Mari

♥Min Eden♥ sa...

Förstår dig allt för väl!! <3

Anita sa...

Kära Isa,
jag blev tårögd när jag läste dina fina ord om sagoskogen vars saga nu är all. Jag sörjer med dig.

Vi är nog många som känner igen oss. Skogar och strövområden försvinner på många håll. Visst behövs bostäder men skogarna och strövområdena, de gröna lungorna behövs också. Ibland verkar det bara som om dom plockar upp Google Maps och tittar och upptäcker ett obebyggt område. "Där kan vi få plats med bostäder". Ett ord som ger mig rysningar är ordet förtätning. Här hotar dom med att i princip ta bort all skog som finns i vårt närområde. Dom har redan börjat. Vi hade en tät vacker skog som skydd mot motorvägen. Den är nu borta och nu hör vi ständigt ljudet från trafiken, dygnet runt. Vi hade fina ängar med björkdungar. Dom är nu borta till förmån för ett köpcentra som håller på att byggas. Det är ju dessutom inte bara vi människor som drabbas. Jag tänker på alla djur, alla fåglar, alla insekter. Det är med tanke på fåglar och insekter jag försöker göra mitt bästa för att dom åtminstone ska få en fristad i min trädgård.

Trots allt hoppas jag att du får en fin vecka med alla dina vackra blommor!

Kram Anita