Första ros- och pionblomningen i ett hav av kantnepeta och daggkåpa

 

I ett hav av kantnepeta

Vilken underbar färgton hon har på sina kronblad – Louise Odier. Den lyser verkligen upp i ett hav av kantnepetor i rostiga rosenrabatten. Så underbart när den första rosknoppen vecklar ut sig nu när man går i väntans tider på rosblomning – och annan efterlängtad blomning.

Lyser upp bland daggkåporna

Först ut att blomma i ruinrabatten är en rödskimrande pion. Hon brukar alltid ta täten och lyser upp så vackert mot daggkåpans limegröna utseende. Tur att man kan googla gamla inlägg och få upp sortnamnet som jag helt tappat bort. Hon är nog en Buckeye Belle – med en djup, röd, sammetsliknande nyans med guldgula ståndare. 

Sammetsmjuk färgnyans

Den beskrivningen stämmer bra in på min röda pion – den varmröda tonen gör mig glad när jag susar förbi i mitt trädgårderande. Man måste nästan tvärnita och beundra henne lite på nära håll – innan man hastar vidare.

Fler och fler för varje år

Sarah Bernhardts knoppar är minst lika magiska och blir bara fler och fler för varje år. Hon fick en giva med benmjöl tidigt på säsongen och även lite hönsgödsel några veckor senare som hjälp på traven till knoppsättning.

Österlenfynd

Betongansiktet på armeringsjärn står ute året om och passar så bra mot stenmuren. Henne fyndade jag i en trädgård vi passerade på Österlen, sedan dess har hon sin plats i ruinrabatten med uppsikt över pionerna. 

Bara en bladrosett i år?

Jag har dragit upp många plantor av Kungsljus Rosetta i år – tror att hon skulle passa bra bakom "häcken" av pioner och ta vid när pionerna blommat klart. Hon kan blomma redan första året om man sår henne tidigt, vilket jag gjort. Just nu är hon bara en bladrosett så vi får se om det händer något mer, annars är hon välkommen att blomma nästa år.

Fortfarande rensar jag och klipper och planterar. Hoppas få ut alla uppdrivna plantor den här veckan. I helgen ska maken och jag (mellan regnskurarna) röja på utsidan av långa staketet där det är hål i gatan och där växter gärna slår sig ner. Mossa har oinbjudet invaderat plattrader runt huset och nu är det dags igen för rensning mellan alla stenplattor. Allt går igen så fort man vänder ryggen till – det är den här tiden på året man undrar om man är riktigt klok som håller på med trädgård. Men sen sitter man där supernöjd, med jordiga händer och bultande hjärta och tittar ut över sitt lilla paradis.

Ha det så gott alla trädgårdsvänner!
Kram/Isa