tisdag 9 augusti 2011

Krönika: Den galnaste dagen i mitt liv ....


inträffade den 9 augusti för precis nio år sedan !

Jag och min blivande man hade under några dagar träffats på nätet och via långa, långa telefonsamtal kvällar och nätter fattat tycke för varandra och bestämt att träffats ... jag löser enkel biljett till Örebro, har ingen aning om hur han ser ut eftersom vi inte bytt foton och har aldrig varit i Örebro tidigare !

Så här skildrade jag mötet i en min-stad-krönika i NA publicerad 19 augusti 2009 :

"Tåget gled sakta in på perrongen, min blick svepte ut genom tågfönstren och längs med järnvägsperrongen, visst var det väl här jag skulle kliva av, på Örebro Central, för inte skulle jag väl åka med till Örebro Södra ? Ett ögonblick blir jag villrådig, men skymtar sedan en man i ljusblå tenniströja där ute i människomyllret och genast visste jag, det måste vara Han. Det var här jag skall kliva av och kanske leva mitt framtida liv !

Örebro tog emot mig med en stor öppen famn och jag klev in och kände mig hemmastadd från första stund jag satte ner mina förväntansfulla fötter på perrongen! Den första resan till Örebro följdes av många fler och jag kunde knappt tåla mig tills jag skulle få bo här på heltid. Med nyfikna ögon stirrade jag som kom från en liten by i Dalarna på staden och staden tittade kärleksfullt tillbaka och har sedan dess varsamt lotsat mig genom dess gator.

Vi tog långa cykelturer med picknickkorgen packad som oftast avslutades i Hästhagen där vi nöjda och varma vilade ut på en filt i gröngräset medan vi tittade på golffreesbeespelarnas kast mellan korgarna. På hösten gick vi långpromenad och när hungern angrep oss tog vi långlunch på Svalan och njöt av alla godsaker som dukades upp på det dignande buffébordet.

Jag fick lära mig att från Örebro åker man upp till Stockholm och inte ner som jag varit van vid (fast vissa ränder går aldrig ur, jag säger fortfarande ner till Stockholm).



På egen hand och med cykelkartan som vän och ledsagare har jag utforskat staden. Inne i stadens larm har jag hittat en frizon i Nikolaikyrkan, där jag brukar smita in, tända ett ljus och meditera en stund i det vackra meditationsrummet. Sedan trampar jag stärkt vidare ner till Stadsträdgården för att strosa omkring och hämta inspiration bland alla kreativt färgsatta rabatter eller sitter i kryddträdgården, njuter och lyssnar till den lilla vattenfontänen som porlar.

Med ett lugnt och stilla sinne mellanlandar jag i en skön fåtölj i Stadsträdgårdens café och fyller på idékontot med att låta mig inspireras av de små idéträdgårdarna som eleverna på Kvinnerstaskolan skapat. Nöjd slinker jag sedan in i Stadsträdgårdens ekologiska butik och botaniserar i hyllorna innan cykelturen åter vänder hemåt.

I dag, efter sju år, har förälskelsens första yra övergått i en djup och innerlig kärlek både till staden Örebro och den blåklädde på stationen. Och när Örebroarnas motto, DET GÅR ALDRiii möter Dalarnas INGENTING ÄR OMÖJLIGT kanske det blir en riktigt bra balans !"



I fjol sommar gifte vi oss i trädgården i ruinen och idag har vi firat med långlunch och små presenter ! Visst är det härligt hur livet kan ändras när man vågar slänga sig ut och pröva sina vingar ...

Kram/Isa

17 kommentarer:

  1. Det är omöjligt, sa Tvivlet.
    Det är farligt, sa Rädslan.
    Det är onödigt, sa Förnuftet.
    Prova ändå, viskade Hjärtat.♥

    KRAM från mig!

    SvaraRadera
  2. Det kallar jag en riktig kärlekssaga! Grattis på er bröllopsdag.

    Kramar Anna Vattenkanna

    SvaraRadera
  3. Häftigt!
    Grattis på bröllopsdagen!

    SvaraRadera
  4. Grattis på er dag, man behöver läsa såna sagor och sagor måste man tro på! Kram Åsa

    SvaraRadera
  5. Vilken mysig historia! Grattis!
    Ha de gott. Catarina

    SvaraRadera
  6. Godmorgon!
    Jag sitter här på jobbet med tårarna rinnandes...sååå fint skrivet!
    Stort och varmt grattis! Jag tror det var ett år sedan jag kikade in till dig första gången.
    Jag ska försöka komma till till på söndag tänkte jag och fylla på mitt "idékonto"...
    Stor kram Katarina

    SvaraRadera
  7. Stort grattis, vilken kärlekssaga :).
    Vilken tur att du vågade testa dina vingar.
    Ha de gott, kram Ing-Britt

    SvaraRadera
  8. Det var en härlig historia! Såna blir man glad av! För det är ju inte farligt att prova!!! Hälsningar Christina

    SvaraRadera
  9. Inland måste man våga för att vinna...=)
    Tack för underhållningen.
    Grattis!!!

    Kram Ninni

    SvaraRadera
  10. Ett STORT GRATTIS till er båda!

    KRAM Evelyn

    SvaraRadera
  11. Helt underbart! Ibland är det bara så rätt och allt faller på plats. Ha det bäst och hälsa mannen i den blåa tröjan :-)
    Hélena

    SvaraRadera
  12. Vilken härlig krönika! Och stort grattis på bröllopsdagen. :)
    Kramar!

    SvaraRadera
  13. ...å där stod jag och höll i snöret
    på den kärleksfyllda röda ballongen
    som lyfte högt mot skyn,
    ....så den inte skulle blåsa bort!!!
    Nu landade den som tur var hos "Mannen" där i "kärlekstäppan" och kärleken den bara sprudlar!

    Stooor kram till er båda!
    Helli

    SvaraRadera
  14. Hej hej!
    Jag snodde en bild från din blogg. Hopaps det är ok!
    Om inte får du säga till så tar jag bort inlägget.
    Kram så ses vi på söndag
    Katarina

    SvaraRadera
  15. Vilken härlig berättelse du bjuder på :-) Och stort grattis på bröllopsdagen. God fortsättning på kärlekssagan <3
    Lisa/Lisas trädgård

    SvaraRadera
  16. Åh jag blir nästan lite rörd, de är en så fin saga, hoppas ni får många härliga år tillsammans (jag blev allt inspirerad av ert bröllop i trädgården, men säg inte det för någon!!)
    /Kram Anita

    SvaraRadera

Jättekul att du vill skriva en kommentar till mitt inlägg ! Varje kommentar värmer i hjärteroten ! kram Isa