Värkande rygg, hängande tulpaner och blommigt bord

 

Tuffa dagar

Det har varit (och är) några tuffa dagar med ryggskott och naprapatbesök. Ramlade av en häst för 25 år sedan i full galopp när sadelgjorden gav vika och hästen klev på mig. Han klev som tur var på den mjukaste delen på kroppen - på ena skinkan och den skadan gör sig fortfarande påmind ibland. Är så glad att jag har en väldig duktig och lyhörd naprapat som snabbt ger en tid när man får akutsmärtor. Även om behandlingen gör vansinnigt ont så vet man att den lindrar på sikt.

Fokusera på något annat

Jag lever med smärta i kroppen i vanliga fall också i och med min Fibromyalgi och det bästa tipset att ta sig igenom smärtrika dagar är att försöka fokusera på något annat - något utanför sig själv. Det man väljer att fokusera på växer och kan man fokusera på en bok, film eller något som man blir uppfylld och inspirerad av så mår man lite bättre och kan glömma smärtan för en stund.

Papegojtulpanerna säckade ihop

Det är därför trädgård betyder så mycket för mig - när jag kliver ut i trädgården så lägger sig liksom smärtan i bakgrunden och trädgården fyller mig, läker och lindrar. Den här tiden på året är det svårt när man inte kan vara i trädgården utan får hitta på andra saker istället så idag förbarmade jag mig över makens tulpanchock av papegojtulpaner som hade säckat ihop i soppterrinen. 

Saknade kvistar som stagade upp

Även i glasvaserna så hänger de stackars tulpanerna sorgset långt över kanten trots omsnittning och nytt vatten. Dom hade behövt lite kvistar som stagat upp men det hade jag inga. Försöket att lägga dom snyggt i en glasburk gick inte heller så bra - dom var lite svåra att forma. Men idag var huvudsaken att få plocka med blommorna, känna på känslan och fokusera på något annat utanför mig själv en stund innan jag återgår till att krypa ner under täcket med en vetevärmare som sällskap och inväntar bättre tider med kroppen.   

Servettprytt bord

Vaserna fick flytta in på det lilla loppade bordet som jag målat i favoritfärgen turkos och dekorerat med decoupage med servetter från Lena Linderholm. Älskar hennes färgstarka målningar med en glad färgboost och det behöver man så här års.

Nu kanske tulpanerna överlever en stund till för dom är fortfarande krispiga och fina och tulpaner är ju vackra i alla olika stadier av sitt liv.

Enda som är kvar ur samlingen

Den lilla glashästen som jag fick i present av mammas halvsyster för över 50 år sedan plockades fram ur skåpgömmorna och fick plats på bordet. Samlade som hästtokigt barn på porslinshästar och kommer ihåg att jag inte gillade den här så värst mycket för den hade en konstig form och nu är det den enda jag har kvar ur samlingen och håller kär. Så kan det gå.

Hästlivet har satt sina spår och jag har faktiskt inte ridit sedan olyckan. Det är ingenting jag saknar och var sak har sin tid i livet. Nu ser jag fram mot att värken ger sig och att jag snart är tillbaka på jobbet igen. Försöker hitta balansen mellan att röra på mig och vila för att tillfriskna - möjligen blir det ytterligare ett naprapatbesök innan det ger sig den här gången. Tack gode Gud för att det finns hjälp att få !

Ha det så gott alla trädgårdsvänner - var rädd om dig och varandra !

Kram/Isa

PS. Vill du se mer av Lenas konst och läsa om besök hemma hos henne och Gösta i Strängnäs hittar du det HÄR eller vid besök hos dom i Provence hittar du HÄR DS.