Återbrukat skimrande glas, häcksaxmodellen och påbörjad resa mot en utsträckt hand

 

Återbrukat skimrande glas

I växthuset har de gröna vaserna av återbrukat glas som gör dom så levande och skimrande fått flytta in i den gamla patinerade blombordet. Tidigare har jag alltid haft pelargoner här under säsong men det skulle vara fint att ha de här vaserna tillgängliga och bara stoppa ner en kvist eller en blomma från trädgården/blomstergården när man är på språng. 

Avklippta grenar

Några avklippta kvistar från ett Silverpäron fick pryda vaserna. Har passat på att klippa träden med häcksaxen eftersom de rände iväg så enormt förra säsongen. Den här vasen är en favorit  som jag fyndade hos Olovin i Karlslund - enda exemplaret stod så vackert på slagbordet med kvistar från en vinbärsbuske när innehavaren helt resolut tog bort kvistarna och jag fick köpa sista exemplaret.

Underbart är kort. Liksom Krikonträdets blomning är även Silverpäronets som ett kom-sågs-och försvann ögonblick. Man får passa på när det sker helt enkelt. 

Tog häcksaxmodellen

Har två Silverpäronträd framför växthuset varav ett i lavendellunden som hade växt otroligt mycket under fjolåret. Jag tog helt resolut häcksaxen och kapade av dom runt om så blir det en tät krona åtminstone. Det är inte klokt vad dom kan växa på en säsong - brukar gallra ur dom varje år, men i år är det så mycket som skall göras att det fick bli en snabbvariant. 

Glädjeyra när Miscantusgräset är nedklippt

I den långa perennarabatten är allt nu nerklippt t.o.m. det höga Miscantusgräset där man är färdig att dansa en glädjedans när man är klar för det är så jobbigt med grässtrån som far överallt. Har börjat att gödsla alla rabatterna med hästskiten som kom förra veckan och som tur var tippade han av lasset på en presenning på garageinfarten utan att lämna allt i skopan så nu kan jag ta lite pö om pö för att ryggen skall hålla.

Vilken växtkraft

Man kan nästan se hur mycket det växer varje dag och det är så roligt att följa utvecklingen. Kantnepetan i rostiga rosenrabatten är fantastisk på växtkraft och dessutom har den frösått sig så jag kan flytta småplantor till andra ställen i trädgården. Jag älskar den växten. 

Har börjat färden mot en utsträckt hand

Den har nu börjat sin färd upp till rostiga damens lockande utsträckta hand och kommer att klä in hennes klänning i blålila skyar. Den resan ser jag fram mot liksom att rosorna skall prunka runt om henne. Vissa av plantorna Walkers Low har jag bytt ut till Junior Walkers Low för kantnepetan blev helt enkelt för stor och hög och tog över. Att den i soligt läge skall bli 50 cm är en myt, i alla fall i den här trädgården där jag uppmätt nästan det dubbla. 

Växer för bra ?

Så här såg Kantnepetan ut i fjol den 10:e juni. Om alltså en månad kan det se ut så här i rabatten. Ibland kan det nästan bli lite för mycket av det goda. 

Rost överallt

Det är nu innan grönskan tar över som de rostiga detaljerna överallt i trädgården framträder som mest. Den här tiden kan jag tycka att min trädgård mest liknar en rostig skrothög innan allt är "klart" framåt midsommar så där. Då brukar jag släppa taget om den och tillåta mig att njuta av den när den grönskar och blomstrar som mest och alla rostiga detaljer skymtar i bakgrunden. 

Gör som katten - i alla fall ibland

Jag fortsätter att skyffla gödsel i rabatterna, klippa torra grenar, rensa ogräs, vattna och flytta växter med avbrott för omskolning i växthuset. Fast mellan varven gör jag som katten på bilden - kurar ihop mig i solstolen och hämtar kraft. Nya idéer poppar upp och på fredag får jag besök av en eller flera hjälpande händer att genomföra dom - det skall bli så roligt att göra iordning områden i trädgården som varit helt bortglömda under många år. Men allt hinner/orkar man inte själv utan då får man ta hjälp för att kunna förverkliga sina idéer. Blir nog flera inlägg framöver om det projektet.

Ha det så gott alla trädgårdsvänner - var rädd om dig i dessa intensiva trädgårdstider.
Kram/Isa