Pysslar om pelargondamerna i växthuset, madonnan satte avtryck och tid att kura skymning

Påfyllande meditation att pyssla med damerna 

I dag har jag månat om alla pelargondamerna i växthuset där var och en har fått min fulla uppmärksamhet och kärlek. Det var en avkopplande stund att plocka bort överblommat och skrumpna blad från skönheterna och sopa fönsterkarmarna rena - hade nästan glömt att det är som en påfyllande meditation. Vattnade med Blomstra vilket jag gjort vid varje vattning i sommar och det har hjälpt dom att blomma oavbrutet. 

Var och en blev sedda och ompysslade

Lyfte fram varje pelargon på bordet i växthuset så det var lätt att verkligen se alla bruna blad och överblommat. När det varit så här tryckande varmt som det varit den senaste tiden har dom inte fått så mycket kärlek så det kändes så bra nu när solen inte stekte att passa på. Dessutom kan jag bara öppna pardörrarna på gaveln för dom stora pardörrarna håller knappt ihop längre och måste ersättas vilket blir höstens stora uppdrag.

Satt ett djupt avtryck i min barnasjäl

Klart det hänger en loppisfyndad madonna över pelargonerna i fönstret som vakar över dom. Har en fäbless för madonnor som jag tror kommer från min barndoms besök hos farmor och farfar där det i "salen" fanns en gungstol i ett hörn med en hylla ovanför med madonnor som såg mäktiga ut. 

Det var tryggt att gunga där i hörnan och se upp på de vitkalkade änglarna som vakade över oss. Dessutom var farfar baptistpastor och bad inför måltider och innan vi åkte hem för att vi skulle komma hem tryggt och säkert vilket satt ett djupt avtryck i min barnasjäl. Kanske är det den känslan jag vill återskapa i mitt växthus. Ett ställe som madonnorna vakar över. Tryggt och fridfullt. 

Nu trängs dom och hälsar välkommen

Nu trängs ett 30-tal pelargoner i olika storlekar på fönsterbräden, olika blomsterbord och på det slitna gamla skrivbordet i växthuset och bidrar starkt med sin hemtrevnad och näpna uppsyn. Dom sätter verkligen sin prägel på trivseln i växthuset. Dom välkomnar mig varje gång jag kliver över tröskeln till växthuset. 

Sticklingarna lever vidare

Här har vi ett storväxt exemplar av Älvdalen som jag ursprungligen fyndade på Haven på Österlen (stängd sedan flera år) för många år sedan. Moderplantan dog i höstas och jag är så glad att jag tagit sticklingar från henne som lever vidare och levererar även om den är lite ostyrig. 

Kurar skymning och njuter

Det är nu när sensommaren drar in över trädgården och kvällarna helt plötsligt är mörka som växthuset verkligen kommer till sin rätt. Häromkvällen satt vi här och kurade skymning med äppelkompott till efterrätt när brorsan med fru var på genomresa. Så mysigt att samtala runt bordet medan skymningen smyger sig på därute och sippa på ett glas vin. 

Ha det så gott alla trädgårdsvänner - njut av sensommarens sötma !
Kram/Isa