Lavendelklipp, lysande färgklick och vattningsmeditation

Lysande färgkick

I fjol när de lysande rosaröda tulpanerna äntligen slog ut blev jag förfärad över färgen eftersom jag hade väntat mig rosa tulpaner.  I år älskar jag färgen och tycker den är riktigt läcker - roligt att man kan ändra inställning och välkomna en rejäl färgklick i trädgården. Nu tycker jag nästan att det är de ljusrosa exemplaren som "stör" i rabatten. Känsligt det där med olika färgtoner.

Klippte till ordentligt

Annars har jag ägnat den senaste tiden till att fortsätta klippa i trädgården. Under helgen gav mig på det andra silverpäronet framför växthuset som jag aldrig trodde att det skulle gå att få någon fason på - vildvuxet som det var. Men när jag väl hade börjat och vågade klippa till så framträdde det en form så småningom. 

Synd att jag inte tog någon förebild för det var flera rejäla grenar som pekade rakt upp som jag klippte bort. Det här trädet hade jag egentligen tänkt att flytta på men handkraften svek och den lilla grävmaskinen som grävde upp hela framsidan tog sig inte fram så nu får det stå kvar ett tag till.

Nu är lavendeln färdigklippt

Även hela lavendellunden klipptes ner och idag tog jag hela lavendelhäcken på framsidan så nu är nog alla lavendrar nedklippta i trädgården. Så himla skönt när det är gjort. 60-70 plantor tar sin lilla tid att klippa och tär på sköra handmuskler. Man vet att man lever den här tiden när allt skall ske i trädgården. Det känns i kroppen när kvällen kommer.

Så här igenväxt såg lunden ut i somras när dessutom den dubbelblommande vallmon Poppy Love invaderat. I år ska lavendeln få huvudrollen och vallmon får invadera någon annanstans.

Fantastiska dagar

Det har varit fantastiska soliga vindstilla dagar och det känns nästan som sommar - att det fortfarande bara är april är svårt att förstå och läget som råder i världen känns surrealistiskt. Det är då det är skönt att bara vara i trädgården i skymningen och känna ro. Att gå runt med vattenslangen och vattna i snustorra land känns som en meditation samtidigt som man glädjs åt varenda liten perenn som sticker upp sina första skira blad. Då känner man hopp. Hopp om liv. Hopp för världen.

Nu ska jag snart natta min värkande kropp - i morgon väntar mer trädgårderande efter jobbet. Massor av småplantor väntar på att skolas om och växthuset skall fyllas upp av alla pelargoner som trängts inne på fönsterbrädorna hela våren.

Ha det så gott alla trädgårdsvänner - var rädd om dig och varandra!
Kram/Isa