Är som vackrast nu
Pelargonerna är nästan alltid som vackrast när det är dags att börja tänka på att plocka in dem i trädgårdsateljen inför vinterförvaringen. Jag har börjat att röja i ateljén för att bereda plats för dem bland hundratals plastkrukor efter uppdragna plantor i våras och allt annat som jag bara skyfflat in där under sommaren.
Det dröjer några veckor till innan operation pelargonflyttning inleds så jag har lite mer tid att fortsätta röjningen.
Håller ut till frosten kommer
Rosenskärorna håller ut fortfarande och verkar aldrig ge upp förrän frosten kommer och tar dem. Eller kanske jag helt enkelt röjer även i blomstergården och plockar en sista bukett. De har varit tacksamma i buketterna och har ett långt vasliv. Plockar man med knoppar är det bara att klippa bort överblommat och låta stjälkarna fortsätta att slå ut.
Älskad födelsedagspresent
Ett riktigt hösttecken är byte av skor i trädgården – nu behövs riktiga kängor som tål väta och har en kraftig sula under. Precis som de här som jag köpte från Jaktmagasinet och som maken snällt gav mig i födelsedagspresent. En perfekt gåva till en trädgårdsnörd som älskar lila och plats för specialbeställda sulor.
Ni vet hur efterhängsna företagen kan vara när man köpt något att man ska lämna en bra recension. Jag lämnade en riktigt bra med foto och allt till fel företag upptäckte jag efter en stund. Ett företag som inte ens säljer skor och stövlar – undrar vad de tänkte när de här stövlarna plötsligt dök upp.
Det rätta företaget har inte ens frågat om en recension – kom jag på. Nu fick de en här i alla fall. Och den är inte reklamfinansierad.
In för vinterförvaring
Idag har de vita däckstolarna körts in i garaget för vinterförvaring liksom den vita matgruppen på uteplatsen. Fontänen har tömts och plockats in, liksom alla vattenslangar. Jordsäckarna på garageuppfarten är lyckligt inne i väntan på vintersådderna och kanske omplantering av pelargoner i vår.
Lite i taget pågår höststädningen och förberedelse inför vintern.
För gät mig ej
Förgätmigejerna som jag planterade i en zinkbalja redan i april och som blommat om säkert tre gånger under sommaren ville jag gärna spara och idag när äldste sonen var på besök grävdes de ner under buskaget efter ruinen för att förhoppningsvis komma tillbaka i vår.
Bilden är från början av juni när allt är så där skirt och löftesrikt. Allt har sin tid och nu återstår att plocka in några fler växter som jag vill spara till nästa år som chokladskäran och murbinka. Och alla zinkvattenkannor ( ni vet väl att man aldrig kan få för många!).
Ha det så gott alla trädgårdsvänner!
Kram/Isa





Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Jättekul att du vill skriva en kommentar till mitt inlägg ! Varje kommentar värmer i hjärteroten ! kram Isa