Tröstas av mina härliga pelargondamer i växthuset

Vackrast nu

Pelargonerna i växthuset är nästan som vackrast nu när dom vuxit till sig en hel säsong. Lite vemodigt att dom snart skall in i förrådet för vintervila.

Ljuvlig rosenpelargon

Princess Filippa var en favorit redan förra säsongen och hon är nog en av favoriterna i år också med sina alldeles gudomliga vackra små knoppar som bildar rosenknoppiga blomklasar. Helt underbar. Dessutom heter hon likadant som mitt äldsta barnbarn som nyss fyllt sex år och börjat skolan.

Väntar till våren

Sticklingar tar jag till våren - vis av tidigare erfarenhet. Tycker de blir starkare och det är lättare att ställa ut alla sticklingar på en bricka i växthuset där dom får en bra start med ljus och värme.

Enkelt och roligt

Här är en stickling från en stjärnpelargon som vuxit till sig under sommaren. Den kanske jag tog redan förra sommaren. Det är så enkelt och roligt att driva upp egna pelargoner från sticklingar. Har man ett gäng favoriter kan man få ännu fler via sticklingar.

Provar nästa år

Den engelska pelargonen som varit med mig nu i flera år har jag aldrig tagit sticklingar från och är osäker om man kan göra det. Det verkar i alla fall lite svårare än med de vanligare sorterna. Den kan ju vara lite kinkig.

Här är en annan rosenknoppsfavorit - appelblossom. Den har också varit med mig i flera år och är en av de pelargoner jag tagit sticklingar från.

Kommer att sakna er

En sak är säker,  jag kommer att sakna alla mina pelargondamer under vintervilan i förrådet.  Är så rofyllt att pyssla om dom och se till att dom har det bra. Det är lite svårare i förrådet där jag försöker ha rutiner för vintervattningen. Hittills har dom i alla fall överlevt så det skall nog gå bra en vinter till. Det svåra blir att göra plats för alla eftersom dom har en tendens att bli fler och fler för varje år.

Söker tröst

Jag får nog skynda mig ut till växthuset en stund för lite ompyssling. Har varit lite ogästvänligt väder de senaste dagarna och dessutom har kroppen strejkat. Skulle ha varit på resa till Oslo under helgen och besökt barn och barnbarn men fick ställa in när värken tog över. Det sörjer jag mest av allt när Fibromyalgin spökar till det i mötet med nära och kära. Då får man tröstas av en stund bland pelargondamerna, träna på acceptans och se fram mot nästa tillfälle istället. I våra tankar tänds nästa steg framåt.

Ha det så gott alla trädgårdsvänner !
Kram/Isa