Ett minne blott - frosten ödelade rabatten

Möttes av ett okänsligt öde

Den här vyn har man vant sig vid under sommaren och hösten - tur att jag fotograferat den flitigt för nu är den ett minne blott. Sommarens mest fotograferade rabatt i trädgården säsongen 2019. Helgens frost svepte med sig både jätteverbenor, blomstermorötter och rosor - hårdast gick den ändå åt zinniorna och höstögat som den förvandlade helt. Dom gick ett totalt okänsligt öde till mötes.

Sällskap i många år

Underbara älskade rabatt så mycket glädje du har givit den här säsongen, den första bland många hoppas jag. Som passionär ( om några år) ser jag fram mot att vistas på heltid i min trädgård och njuta av vackert sällskap hela dagarna. Det är dom dagarna jag tänker på och drömmer om när jag gör nya rabatter eller gör om i dom redan befintliga.

Ser riktigt eländigt ut

Efter frosten ser det riktigt eländigt ut i rabatten och det hade varit svårt att klä in hela härligheten med fiberduk och förmodligen hade det inte heller hjälpt mot kylan. Nu är det bara att klippa ner höstögat och ta bort zinniorna helt.

Jätteverbenan och blomstermoroten får dock stå kvar till våren. Har sett att de minsta småfåglarna gärna sätter sig på jätteverbenan och äter något och dessutom får den gärna fröså sig. Nu är det bara kantnepetan och strandkrassingen som håller ställningarna i rabatten. Strandkrassingen blev så fin till slut när den äntligen blommade och tål tydligen några riktigt bitiga frostnätter.

Vackert frostig

Sommarrudbeckian var vackert frostig efter första knäppen men dukade under när nästa natt attackerade. Själv är jag också känslig för vädersvängningar så det blev en hård helg och start på arbetsveckan. Tur att det kan vända lika snabbt så man är på banan igen.

Har fröer så det räcker och blir över - eller ?

Nu ser jag fram mot nästa säsong och några fröer behöver jag nog inte inhandla utan måste försöka använda dom jag redan har. Planering och sortering pågår för fullt - tänkte försöka höstså lite perenner så man har lite att ta av till kommande säsonger. Och där måste jag erkänna att jag redan skickat efter fröer till min nya förälskelse - kantnepetan. Vill kunna strössla med massor av den lite överallt. Härligt att drömma om.

Kanske till och med vitlöken kommer ner i jorden innan det fryser på allvar - i fjol kom den aldrig ner och nu saknar vi egenodlad vitlök. Egenodlat är alltid godast. Så fräsch och mjäll. Kanske lyckas jag överraska mig själv i år. Och maken.

Ha det så gott alla trädgårdsvänner !
Kram/Isa