Hösten invaderar trädgården

Charmigt med tvätt på linan

Hihi - kanske dags att ta in "tvätten" som hängt ute större delen av sommaren och hösten. Tycker det känns lite hemtrevligt med lite gammeldags kläder på tvättlinan vid växthuset. Tillför lite charm och vintagekänsla.

Dags att plocka in alla textilier

Idag plockade jag in de dyblöta plaggen och duken jag fyndade på en antikmarknad i Nice. Dessutom började det bli dags att plocka in kuddar och textilier från växthuset och ladda tvättmaskinen med. Något motvilligt har jag väntat ända in i det längsta med den åtgärden. Vill hålla kvar växthustiden så länge som möjligt.

Hösten är här på allvar

Att hösten är här på allvar vittnar alla löv som signar ner över trädgården. Rosenhäcken framför växthuset har redan släppt alla sina blad och nu är klotpilen på gång liksom jätteträdet bakom växthuset.

17 dagar tidigare

Så här såg det ut på samma ställe i trädgården den 3:e oktober så det har gått fort. Nu är det dags att plocka in de franska fönsterluckorna också så dom bättre klarar vintern och får komma ut till våren igen.

Exploderar i färg

Miscantusgräset har exploderat i höstfärger och snart får jag göra en raid i rabatten för att plocka in allt pynt som inte skall stå ute i vinter som keramikfåglarna mm. Annars är det mycket som får tillbringa vintern ute - hinner oftast inte få in allt innan vintern slår till. Kanske för jag vill hålla kvar sommaren och hösten så länge som det bara går.

Den lille gipskillen i köksträdgården tillhör tingen som får ett vinteride, annars är han nog bara en våt fläck när våren kommer.

Stora ögonblick

Hela köksträdgården är dränkt i nedfallande löv och blåser det friskt blåser dom in i växthuset också - varje årstid har sin charm. Och idag tittade faktiskt solen fram en liten stund som en påminnelse om att den faktiskt finns där bakom alla regnmolnen. Underbart.

Igår gosade jag i timmar med lilla Thea 3 veckor och tankade barnbarn så det skall räcka någon vecka - så underbart med barnbarn på ålderns höst. Blev alldeles varm i hjärtat av ett litet halvt smile i ena mungipan när vi pratades vid och en varm ljuvlig babykropp i min famn. Bara starten på en lång, lång relation.

Blev också djupt rörd när vi mot all förmodan fick någon form av kontakt med min makes mor när vi hämtat ett kärt föremål som kunde hålla henne sällskap och vaka vid hennes bädd. Trots ansiktsförlamningen kunde vi skymta aningen av ett leende och en ansats till kommunikation. Ibland kan något man älskar nå igenom och bli en kanal även om hjärnan är skadad. Det ögonblicket var stort i rummet.

Ha det så gott alla trädgårdsvänner !
Kram/Isa