lördag 15 december 2018

Det som inte blev gjort får förbli ogjort



Ett trädgårdsliv i vila

Jag kikar ner på växthuset ibland från mitt fönster på kontoret och minns hur det brukar se ut när det är sommar och köksträdgården prunkar som bäst. Klockrankan ringlar sig frodigt runt portalen, krydd- och linnétagetesen väller blomvilligt över kanten på sina krukor och de italienska tomaterna håller på att mogna i ett överfyllt degtråg.

Samtidigt är det skönt när allt går till välbehövlig vila för att ladda om för en ny grönskande trädgårdssäsong som snart knackar på.




Självklart lugn i trädgården

Den senaste veckan har jag gått ner i varv och mest plockat och städat undan inne inför jul och vilat. Ibland behöver man vila sig från allt och bara vara i tystnad. Jag har ett stort behov av just tystnad för att må bra.  Trädgården har ju varit underbar på det viset - en oas att fylla på sig själv i.

Tänk att möta dagen tidigt i trädgården en sommarmorgon innan någon annan vaknat, sätta på en porlande fontän och tassa runt i daggvått gräs. Morgontidningen är hämtad och frukost väntar i växthuset - det är verkligen livskvalité.  När det är vinter blir det lite svårare att hitta det där lugnet som är så självklart i trädgården.




Det som inte blev gjort får förbli ogjort

Vitlöken kom aldrig i jorden i köksträdgården kom jag just på. Av någon anledning så väntade jag och gjorde annat och sedan kom frosten och det var försent. De ligger fortfarande kvar på bordet i växthuset som inte heller är tömt som det brukar och alla trädgårdsmöbler är inte heller inplockade.  Antagligen blir det vinter ändå och det som inte blev gjort får förbli ogjort. Det finns liksom en vila i det med. I accepterandet.




De blev aldrig något

Skifferplattorna som jag la ut på gruset i köksträdgården första året för att kolla hur det blev och som sedan blev kvar är nu borta. Vi sålde hela partiet som legat som en jättehög i ett hörn av trädgården i väntan på att bli något som de aldrig blev.

Nu har det hörnet chans att bli något helt annat - vad vet jag inte än men det visar sig säkert, dessutom slipper jag nästan slå ihjäl mig på regnvåta skifferplattor i köksträdgården i fortsättningen för dom blir vansinnigt hala när det regnat.




Härligt rassel i brevlådan

Häromdagen rasslade det till i brevlådan och de första fröerna dansade in. Tänk att en liten fröpåse kan rassla så ljuvligt och förhoppningsfullt med löfte om ett grönskande och blomstrande liv. Till sommaren får tagetesen och klockrankan sällskap av solrosor i olika höjder och utseende i köksträdgården. Ljuvligt att tänka på.

Tankarna på att skörda grönt under vintermånaderna poppar också upp som små gröna blad i lämpliga sålådor under växtlampan inne på fönsterbrädan. Endera dan slår jag till med fröpåsar i högsta hugg - skall bara städa klart först och lyssna på tystnaden en stund till.

Ha det så gott alla trädgårdsvänner och ta det lugnt i julbrådskan !
Kram/Isa

4 kommentarer:

Rost och rädisor Anette Brunsell sa...

Rofyllt inlägg. Sommaren vilar i minnet så länge. Det som inte är gjort får förbli ogjort och så får vi glädja oss åt det som faktiskt blev gjort.
Tack för vackra sommarbilder.
/Anette

Solstrimmor sa...

Intet är som väntanstider,
vårflodsveckor, knoppningstider,
ingen maj en dager sprider
som den klarnande april.
Kom på stigens sista halka,
skogen ger sin dävna svalka
och sitt djupa sus därtill.
...

En dikt som säger så mycket!
Tack för de fina orden om Piongården! Så glad och stolt jag blir! Och såklart jag fortsätter...

Önskar dig en fin tredje advent och mera frörassel i brevlådan!
Kramar från Eva-Mari

Ulrika Johansson sa...

Så skönt och lugnt att bara låta det vara! Njuta av lugnet gör jag gärna ute i skogen men även trädgården ger ro.
Ha en lugn och skön söndag!

Malin sa...

Jag njuter också av tystnaden både i trädgården och i naturen. Och fast vi längtar till
sommar och odling behöver vi nog den här vilan emellan.
Dina bilder är en sann inspirationskälla! Skön söndag!