Nostalgitripp - när växthusdrömmen blev verklighet

Trädgårdens hjärta

Idag tänkte jag bjuda på en rejäl nostalgitripp tillbaka till när vi byggde vårt älskade växthus sommaren 2010. Att det fanns en tid när växthuset inte existerade är svårt att tänka sig idag eftersom jag spenderar så mycket tid där och skulle inte kunna tänka mig ett liv utan det. Det är verkligen trädgårdens hjärta och mitt eget paradis på jorden.

Före växthuset

Det är knappt man känner igen sig på den här bilden men så här såg det faktiskt ut innan växthuset byggdes och innan grannen satte upp ett plank mellan tomterna. Bilden är tagen tidigt på våren. Man såg rakt in till varandra - så öppet var det. En murken sandlåda och övergivna pallkragar fanns på platsen. Och en smultronkruka som var det första som jag köpte till just den här trädgården och till vårt liv tillsammans, jag och maken.

Tittar man noga på bilden så syns också de träkilar jag slagit ner som markering för växthusets placering.

En regnig dag i maj tog sig det här vidundret in i trädgården och grävde ur för grunden och lämnade tydliga avtryck efter sig. Jättespännande - växthusäventyret hade börjat !

När det väl torkat upp gick det fort att anlägga grunden och muren runt om som är byggt av lekablock.

Här är alla murar klara och pelarna på var sin sida av de stora pardörrarna har kommit på plats. Slamningen har börjat.

Handslaget tegel

Tegelgolvet har lagts in med tegel vi mödosamt släpat hem från Karlstad. Den resan kan du läsa om HÄR. Stenläggningen utanför växthuset är också klar och jag kunde naturligtvis inte hålla mig utan måste ställa dit en trädgårdstol och en zinkgrej bara för att få se hur det skulle kunna se ut.

Alla murarna målade vi vita och med den stora olivkrukan på plats utanför började man känna av lite medelhavsstämning.

Stod inte i vägen ?

Jag till och med planterade i krukan och frågade snickaren om den stod i vägen. Nej, det skulle den inte göra - sen tror jag vi hade lite olika uppfattning om vad stod i vägen betydde för krukan var ständigt full med sågspån när snickaren körde igång. Och jag var lite orolig om den skulle överleva växthusäventyret.

Nu levde vi helt i växthusdrömmen och målade fönster och brädor för glatta livet. Vi stupade i säng sent på kvällen och var uppe med tuppen igen nästa morgon.

Regelvirket runt kom på plats och takstolarna började komma upp.

Detaljer var viktiga för mig för att skapa den känsla och stämning jag ville ha i växthuset. Ärgat handtag, patinerade dörrar och rostiga nyckelhål passade så bra.

Alla takstolar har satts på plats och toppats med en krönlist. Fönstren runt om är nästan klara. Några lister fattas. "Altarstegen" har hämtats hem till glasmästaren som skall sätta taket och skära till sidorna runt halvmånefönstren.

Charmiga pardörrar mot weekendresa

Halvmånefönstren fyndade jag hos Vadstena Antik där man kan hitta mycket roligt på deras vind. De gröna pardörrarna hittades på Blocket och vi fick ta oss en tripp till Mariestad för att hämta hem dom. Damen som sålde dom ville åka på en Weekendresa till Barcelona och jag ville ha charmiga pardörrar så alla blev nöjda.

Nästan hela taket på framsidan av växthuset är klar.

Gästerna fick rycka ut

Tänk att det blev klart (sånär som på knutbrädor och lister) precis till vår bröllopsdag i början av juli. De första gästerna som kom dagen innan fick skynda sig ut i trädgården och röja bort överblivet byggvirke och hugga in där det behövdes.

Vi gifte oss i ruinen. Dukade upp buffé i växthuset och satt långborden framför komposten där blommande ogräs bildade fond. Helt galet och alldeles underbart !

Ingen snubblade och vi blev vigda

Vi tågade med spelemän och präst över grävskopans djupa avtryck i gräsmattan och var rädd för att någon skulle snubbla. Kommer ihåg att prästen såg lite förvånad ut när vi visade henne ruinen några veckor innan bröllopet när växthusbygget pågick som bäst -  hon hade kanske inte tänkt sig att hon skulle viga någon på en byggarbetsplats. Nu slapp hon ju det tack och lov - och vi med !

Bröllopsbuketten plockades i perennarabatten. Min kompis floristen satt ihop det som blommade just då till en vacker bukett. 

Min hand i din hand - tills döden skiljer oss åt.

Olivkrukan framför växthuset befriades från sågspånet och tillsammans med sin kompis fick dom pryda varsitt hörn av växthuset. Där står dom fortfarande. Hela året - sommar som vinter. 

Bättre än drömmen

Blev då växthusdrömmen precis så som jag drömt om ? Ja, den blev till och med bättre än vad jag någonsin kunnat drömma om. Det har varit en fantastiskt rolig resa hela vägen. Att börja drömma är första steget. Leta gamla patinerade dörrar och samla på sig byggmaterial tar några år. Sedan kan man börja rita, skrapa fönster och söka bygglov. Innan det är dags för själva bygget. Sen kommer det roligaste - att inreda växthuset och skapa den miljö man vill ha. 

Jag har verkligen fått den stämning jag ville ha i mitt växthus. Gammalt material ger mycket själ. Höjd ger rymd och volym. Knarriga korgmöbler och romantiska pelargoner bidrar. Udda prylar och charmiga loppisfynd dyker upp överallt. Det har varit en resa och resan fortsätter. Blir lycklig varje gång jag tittar ut och ser mitt älskade växthus. Tänk om det fortfarande hade varit övergivna pallkragar och en gammal sandlåda jag sett - huuu, vilken fasansfull tanke.

Ha det så gott alla trädgårdsvänner - det blev ett långt inlägg det här. Blev så engagerad -  dessutom är det världens ruggväder ute så i dag blir det inget trädgårderande !

Kram/Isa