Höstens förgänglighet känns ganska skönt

Acceptera tidens gång

Hösten pockar på mer och mer och det känns faktiskt ganska skönt när allt går till vila och det gör inget att frosten tar de vilda sommarblommorna som kämpat i Blomstergården eller i krukorna framför växthuset. Att bara följa med i naturens kretslopp, acceptera tidens gång och förgänglighet känns ganska skönt. Har för längesedan gett upp att vattna krukorna i trädgården - allt har fått klara sig ändå. Och nu är det dags för tömning. 

Som ying och yang

Utan hösten och vinterns viloperiod kan inte heller sommarens härliga grönska och blomstring existera. Som ying och yang. Det ena kan inte existera utan det andra. Så tänker jag för att kunna välkomna hösten och vintern och känna förnöjsamhet med säsongen som varit och att den är över. 

Höstens stillhet

Älskar höstens stillhet, klara luft och vackra färgsättning även om kroppen reagerar starkt på höststormarna, alla snabba väderomslag och allt regnande. Frosten har varit på snabbesök de senaste morgnarna och intagit alla dahlior som nu är dags att gräva upp, lägga på tork och bädda ner för sin långa vintersömn.

Omfamnar stolen

Rosen Claire Austin kämpar på i vildvackra rabatten på framsidan vid den höga rostiga stolen och har för första gången omfamnat den - precis som jag drömt om. Det här är bara början, ser fram mot när hon verkligen brer ut sig och väller runt den.

 

Det skira möter det robusta

Det är något speciellt med kombination rost och rosor, det skira möter det robusta och i det mötet uppstår ljuv musik. Som så mycket annat i trädgården är det kontrasterna som gör det. Något att ta med sig när planeringen för nästa års blomstring i Blomstergården skall planeras.

Ha det så gott alla trädgårdsvänner - var rädd om dig och varandra !
Kram/Isa