Strosade på Strandpromenaden
Midsommarveckan gick vi på strandpromenaden i Nice. Det var en stekande het sommardag och vi var lyckliga tillsammans hela familjen med söner med respektive och de små barnbarnen. Strandpromenaden ligger så vackert vid havet. Idylliskt och rogivande. Vi hade varit på antikmarknaden på andra sidan gatan och det var lätt att bara slinka ner till havet.
I går firade goda vänner Frankrikes nationaldag på samma plats. De lämnade firandet 5 minuter innan det fasansfulla hände och sprang i panik till sin hyrda lägenhet mitt i Nice. Vi är tacksamma att de klarade sig undan katastrofen och lider med alla som inte hade samma tur.
Mitt hjärta blöder för Nice, demokratin och Frankrike. Att något så fasansfullt kan hända är svårt att ta in. När människor är som gladast och firar sitt lands historia tillsammans så slår ondskan till. Obarmhärtigt och skoningslöst. Där vi strosade i solskenet för några veckor sedan dog människor i går medan andra flydde för sina liv och familjer splittrades.
Idag tänder jag ett ljus för alla offren i terrordådet och för att värdena som demokratin står för som frihet, gemenskap och människors lika värde skall få fortsätta att vara en ledstjärna för så många av oss som lever här på jorden.
KRAM/Isa
Så fint skrivet! Det som har hänt känns, liksom alla andra terrordåd ofattbart. Kanske är det också så att vi berörs mer när det händer så nära oss. Det är lätt att glömma att folk runt om i världen lider av rädsla för denna typ av terrorism dagligen.
SvaraRaderaTack för en inspirerande blogg! Läser den dagligen och suger åt mig alla tips och fina bilder, även om jag själv bara har en liten odlingslott. / Siv
Ohyggligt! Ingenstans går det att känna trygghet längre. Men vi måste stå enade emot vansinnesdåden, vi måste våga vara i vardagen. Rädslan får inte ta över. Jag har också tänt ljus för de drabbade och önskat att godheten måste segra till slut.
SvaraRaderaKramar till dig.
Eva-Mari
Ja, hjärtat blöder, över denna ondska som helt plötsligt, utan föraning, kommer upp till ytan. Man frågar sig, varför, varför?? Vi bor på den här jorden så kort stund, kan vi inte vara snälla mot varandra den lilla stunden, göra gott och vara rädda om varandra och vår vackra värld?
SvaraRaderaKram Gunilla
SvaraRaderaMin søn og hans familie ferierer i øjeblikket i Sydfrankrig, og jeg håber ved Gud, at de har holdt sig til deres planer om om at udforske den sydvestlige del, men indtil de giver lyd fra sig, går jeg rundt med en knude i maven ... som jeg prøver at løse op for ved at være taknemmelig for, at gamle franske venner fra min tid på Côite d'Azur har meldt sig uskadte.
Jeg græder og sørger over dette kollektive tab af menneskeliv og fatter ikke mordernes umenneskelighed. Mere eller mindre officielle personer udtaler igen i dag, at der må ligge social ulighed til grund ..... men måske skyldes misèren også manglende opdragelse og vejledning af (drenge)børn i visse familier ???
Embrassons tous les francais,
Jytte
Det är så svårt att förstå att det finns människor som kan vara så känslolösa och grymma i vår vackra och fina värld.
SvaraRaderaVi har ingen där vad vi vet och det känns bra i allafall.
Men många har det och tankarna går till de och de anhöriga.
Världen börjar bli lite för grym nu tycker jag
Ha en fin helg hos er
Kram meta
Ofattbart, Isa - man kan knappt förstå det.
SvaraRaderaKram Elin