Nån där uppe måste gilla mig ...

... och tyckt att nu så var det alla fall hennes tur !

Jag slängde mig på telefonen när jag hittade annonsen på Blocket och höll andan när jag frågade om korgstolarna fanns kvar !

- Jag skall ha dom ! utropade jag och den här gången hade jag tur. Dom fanns kvar. Även om jag inte riktigt har kunnat glädja mig förrän vi stod där i källaren, betalade och bar ut dom. När vi befriat dom från flera lager gamla dynor såg dom hela ut och efter lite vit sprutfärg i sommar kommer dom att bli som nya.

Mannen i mitt liv var glad att jag inte hittat korgstolarna i VArberg eller VAdstena utan i VArberga i samma stad där vi bor !

Ser redan för min inre syn hur fina dom kommer att bli i sommar i ruinen.

Där slår jag mig ner för en paus i trädgårdspysslet med ett immigt glas iskall flädersaft i sommarvärmen, torkar svetten ur pannan och lägger ifrån mig solhatten på det runda bordet med Lena Linderholmsduken med gula citroner och brandgula apelsiner.

Sjunker sedan djupt ner i korgstolens mjuka fluffiga dyna, suckar nöjt och vänder ansiktet mot eftermiddagens solstrålar som dansar mellan trädkronorna.