De första är på gång
Nu har de första små groddarna kommit upp på mina riddarsporrar. Har sått både rosa och lila och hoppas plantorna skall blomma redan i sommar. Riddarsporrar är pampiga växter tycker jag och snyggast om man har riktigt många tillsammans. På bilden är det några olika sorter jag såg på Chelsea Flower Show 2013.
Mäktigt och vackert
Så här mäktigt kan det bli när man sätter Riddarsporrar som en hel häck. Så himla läckert. Den här bilden är tagen hos Anette med bloggen Rost och Rädisor. Hoppas mina kommer att bli lika pampiga även om jag inte kommer att plantera lika många.
Fattar ingenting
Egentligen fattar jag inte vilken passion jag helt plötsligt drabbats av. Min egen erfarenhet av riddarsporrar är inte odelat positiv. Jag fick med mig plantor från mina föräldrars sommarställe när jag flyttade hit till Örebro och planterade dom i nya perennarabatten.
De första åren kom de riktigt bra och växte sig stora och ståtliga i mörkblått, ljusblått och lila - sedan har blomningen avtagit och nu tror jag att de tynat bort helt. Ett tag önskade jag faktiskt livet ur dom och tänkte gräva upp de stackare som var kvar men kom aldrig till skott eller också hade de försvunnit av sig själva av blotta tanken på utrotning.
Passionen slog plötsligt till
De första åren regnade det mycket och var mycket snö som smälte på våren så då var det bra förutsättningar för dom. Sedan blev det för torrt för dom i rabatten så jag tröttnade helt på dom. Tills nu när något bara drabbade mig - riddarsporrepassion som kom från ingenstans.
Ruggigt liv
Det skall bli spännande och se om mina små plantor tar sig och växer upp till stora ruggar som det en gång var i perennarabatten. Tyckte inte det var så många år sedan, men det hinner hända mycket i en rabatt bara på några år. En del växter försvinner medan andra tar för sig. Nu hoppas jag på en blöt vår (i alla fall på nätterna) så riddarsporrarna får bra förutsättningar för ett riktigt ruggigt liv !
Ha det så gott alla trädgårdsvänner !
Kram/Isa
Å vad tjusiga, de nya sorterna är helt annat än de gamla vanliga! Jag lät också mina gamlaa tyna bort, men hittade frön hos Thompson and Morgan till den dubbla nyzeländska sorten ´Dusky Maidens´ gladigront.se/harliga-perenner/ (den är ljusare i verkligheten). DEN är jag rädd om och försöker föröka!
SvaraRaderaStåtliga och vackra men jag tyckte de var för höga och de måste ständigt bindas upp och så gulnade bladen nerifrån... mina grävdes upp och gavs bort. Men, det var gamla sortens fådda, nu har de säkert helt andra betingelser! Ska bli kul att följa resan och din nya förälskelse!
SvaraRaderaHjärta till dig idag, Isa!
Kramar från Eva-Mari
Men dom är ju sååå vackra! Ja ibland snöar man in på vissa blommor, just är det dahlior jag vurmar för. En blomma jag inte gillat så mycket förut, märkligt det där...
SvaraRaderaNåja allt som blommor är ju av glädje, eller hur!!
Kram från Titti