Tavelvägg med vissa svårigheter

Ett helt gäng

För flera år sedan ropade jag in ett helt gäng med gamla ramar för en billig penning på en auktion ute på stan. Hade ju tänkt att jag skulle göra "något" med dom och under helgen fick jag helt plötsligt inspiration. Fram åkte hela gänget och sedan plockade jag bort alla baksidor och glas så bara själva ramen blev kvar.

Svårt att välja - och otålig

Sedan la jag ut de ramar som passade in på golvet för att se hur dom skulle kunna se ut när jag satt upp dom på väggen. Och framför allt som ett stöd för minnet när det väl var dags för hängning.

Hela gänget åkte ut i garaget för spraymålning. Där hade jag svårt att bestämma mig - skulle jag välja en färg som kontrast till väggen i sovrummet eller spraya ramarna i vitt. Jag bestämde mig för vitt - ville ju hålla en rofylld färgskala i sovrummet där tapeten skulle bli själva motivet i ramarna.

Ramarna torkade ganska snabbt och jag min otåliga själ ville ju se så fort som möjligt hur ramarna skulle bli på väggen. Inte hade jag ro att vänta till dagen efter.

Ursäkta bildkvalitén - hopplöst med dåligt ljus

Migränchock av lukten

Sagt och gjort. Hämta med-knapp-nöd-torkade- ramar i garaget och fram med hammare och lämplig spik. Att komma upp i den mjuka sängen med ett krånglande knä fullt med ömmande cystor visade sig vara det svåraste. Dessutom måste jag ju ner från sängen efter varje hängning för att se hur det blev så det blev många upp- och ner från sängen för det stackars knät.

När maken stack in nosen i sovrummet höll han på att få en migränchock av lukten från de nymålade ramarna. Så det var bara att öppna fönstret för vädring och hålla sovrumsdörren stängd. Efter ett tag insåg till och med jag att lukten från ramarna var så stark att jag måste plocka ner dom igen för att vi överhuvudtaget skulle kunna sova i sovrummet. Det var bara att klättra upp i sängen igen med mitt värkande knä och slita ner alla ramarna från väggen som jag så mödosamt satt upp.

Samma här !

Öm fru och kvarglömd vitkål

De nymålade ramarna åkte ut i garaget igen och när det var läggdags hade äntligen lukten försvunnit från sovrummet. Under natten, när mitt värkande knä höll mig vaken låg jag och funderade om jag inte skulle ha tagit en kontrasterande färg istället. Ramarnas karaktär försvann helt när dom blev vitmålade. Hade tänkt göra ett nytt försök med ramarna idag men livet ville annorlunda.

Efter ett besök på restaurangen på jobbet för att förhöra mig om det fanns något allergisanerat bland dagens lunch stöp jag som en oxe över en kvarglömd nätkasse med vitkål som stod på golvet. Jag for handlöst i golvet och glasögonen flög flera meter.

Jag kände direkt att läppen höll på att svullna upp så när jag kommit på fötter igen linkade jag iväg till mitt rum med en isblåsa på läppen. Hela kroppen värkte  och maken fick rycka ut och hämta hem sin ömma fru. Den ömma frun har nu sovit i flera timmar och vaknat så smått till liv igen. Har man redan en öm kropp genom Fibromyalgin kan ett fall över ett gäng vitkålshuvud slå till rejält.

Vad har jag nu lärt mig av allt som hänt. Jo, att inte ha så bråttom när inspirationen slår till. Allt har sin tid. Även nymålade ramar. Och att vitkål kan dyka upp där man minst anar. Om det blir något fortsättning på ramäventyret visar sig - just nu ligger ramarna bra i garaget !

Ha det så gott alla trädgårdsvänner !
Kram/Isa