Ormen i paradiset

Snart, snart

Åhh vad jag längtar efter växthusliv så här års. Brukar ju börja vara i växthuset  i mars om det inte är för kallt och solen värmer upp. De här bilderna från början av mars för några år sedan är tagna inför en fotografering. Nästa vecka är vi ju inne i februari och då är det inte så långt kvar till mars. Det finns hopp !

Makens årliga tulpanchock håller sig i evigheter i växthuset i den svala temperaturen. Vi fyller upp den loppade soppskålen - det har blivit en tradition nu.

Tänk att få njuta av tystnaden i växthuset

Att det är samma tulpaner på den här bilden kan man inte tro - men det är det. Tagna en vecka tidigare. Knoppiga och spröda. I däckstolen försvinner man från världen. Där kan man sitta och betrakta himlen. Se på fåglarna och molnen och bara vara. Njuta av tystnaden. Längtar !

Ormen i paradiset

I bostadsområdet utanför jobbet pålar man för fullt hela dagarna för att bygga nya bostäder. Det eviga dunkandet hörs in till mitt kontor och tar mycket energi. Nu är det på gång att man skall bygga bostäder på gärdet utanför oss här hemma på gatan. Från början planerade man 2.000 enheter nu har man minskat till 1.400.

Jag törs knappt tänka på vad det skulle innebära. Risken är stor att man kommer att påla i flera år.

Fortfarande samma tulpaner

Saknar kossorna och hästarna

Man har redan byggt i både kohagen och hästhagen nära oss. Förr när man cyklade hem kände man verkligen att man var på landet när man välkomnades av kossorna i hagen. Nu är den känslan helt borta. Örebro är en av de kommuner där det byggs mest i hela landet. Man bygger på varje ledig liten plätt man kan hitta verkar det som.

Vill fortsätta promenera

Jag sänder ut en önskan till Universum att byggboomen skall avta och att det aldrig kommer att byggas på gärdet. Har svårt att se en bussgata genom hela området med torg och bibliotek och en blandning av både villor och höga hyreshus där vi som bor här nu promenerar, rider och rastar hundar.

Stör inte mitt paradis

Fast i går när jag gick på gång- och cykelvägen vid gärdet pågick arbetet för fullt med att lägga ner rör för vattenledningar så man håller redan på att förbereda. Det skall nog till något magiskt för att byggnationen inte skall genomföras. Det sista som överger människan är hoppet så jag hoppas av hela min själ att jag kan fortsätta att få njuta av tystnaden i växthuset och att inget skall få störa mitt eget lilla paradis på jorden som jag behöver så väl för att må bra.

Ha det så gott alla trädgårdsvänner !
Kram/Isa