söndag 22 januari 2017

Äkta dalamiljö och folklorekonst



Upplevt riktig vinter

Jag har varit i hjärtat av Dalarna och mina hemtrakter under några dagar och njutit av dalamiljöer och ett vackert vinterlandskap. Frosten har gnistrat på träden i kylan, solen har smekt kinden och snön knarrat under fotsulorna. Helt ljuvligt att få uppleva riktig vinter !





Oväntat möte

På Kaffestugan i Orsa har vi njutit av sprakande eld från kaminen, generösa räksmörgåsar och trevligt sällskap. Det är märkligt det där när man börjar prata med främmande människor att det alltid finns någon beröringspunkt som man kan knyta an till och vips så blir det ett oväntat väldigt trevligt möte.




Mitt emot Kaffestugan ligger Orsa Saluhall med ett spännande sortiment med allt från färska ostar till roliga inredningsdetaljer.




Klart att här finns riktigt dalatunnbröd och andra närproducerade delikatesser.




De här roliga lampskärmarna fastnade jag för som tydligen också funnits med i inspelningen av årets "Så mycket bättre". I rätt miljö tror jag dom skulle passa väldigt bra.




Vi hamnade på vernissage på kulturhuset där en mycket spännande och oerhört inspirerande utställning öppnade.




Fantastiskt vackra kuddar

Här syns några av Åsa Westmans vackra kuddar som hon komponerat utifrån dalarnas rika hantverkstraditioner med bl.a. moderna kurbitsar och händelser ur sitt eget liv. Tyvärr hade jag inte kameran med mig utan det blev väldigt dåliga mobilbilder som inte alls gör utställningen rättvisa.




Enkla stygn och fynd från lådor och skåp

Här syns lite mer detaljer som applikationer, paljetter och broderier. Jag fick en pratstund med Åsa som sa att det är väldigt enkla stygn hon använder i sitt broderi. Inget komplicerat utan bara de allra vanligaste. Hon använde sig också av sådant hon hade hemma i lådor och skåp och som hade en betydelse för henne. Det finns en kudde i utställningen med symboler från hela hennes liv som var väldigt kreativ och inspirerande.




Lite överallt hängde också dessa vackra mosskronor med girlanger av torkade nypon.




Här ses ytterligare en variant av mosskronorna som var oerhört välgjorda och inspirerande. Man kanske skulle våga sig på en variant till hösten.





Kont i folklorestil

Här syns en rikt broderad kont i bästa folklorestil och vackra färger. Utställningen visade mycket som jag aldrig fotade så har du vägarna förbi Orsa inom den närmaste tiden tycker jag absolut att du skall besöka kulturhuset och låta dig inspireras.

Det var härligt att Orsa visade sin bästa sida när jag var där för att hjälpa min gamla pappa som snart är 94 år och är orolig för att jag skall gå över den hala järnvägsövergången men som gladeligen själv traskat runt överallt i skor utan dobbar. Han stod trofast kvar i kylan på perrongen när tåget rullade ut från stationen och vinkade tills vi försvann i fjärran innan han tog genvägen över järnvägsspåret hem till värmen i radhuset igen. Fast nu med varma skor på fötterna med rejäla sulor som inte glider i första taget.

Ha det så gott alla trädgårdsvänner !
Kram/Isa

7 kommentarer:

Anonym sa...

Ooo. . . längtar verkligen dit upp när jag ser dina fina bilder!
Lilla morfar då. . . .!!!
Stor Kram

Meta sa...

Dalarna det är nog en pärla i Sverige. Älskar landskapet och folket. Har bott där i 21 år längtar tillbaka ibland.
Så fin konst du fick se.
Ha nu fina dagar i veckan
Kram Meta

HWIT BLOGG sa...

Ser verkligen fint ut där! Har aldrig varit där...kul att se och första bilden ser verkligen inbjudande ut :) Alltid lika kul att kika in till dig här Isa.
Kram Titti

Solstrimmor sa...

Genast ska jag föreslå en Orsatripp för döttrarna! Såg att utställningen pågår ända till första mars. Älskar den här typen av utställningar! Tack för tipset och de fina Orsabilderna:)

Ha en ny fin vecka.
Kramar från Eva-Mari

myrica sa...

Vilken fin utställning, Man vill själv åka dit och kolla.
Önskar dig en bra dag

Anonym sa...


Blev några fina dagar där ser jag. :-)

Kram Helli

Glädjekällan sa...

Mycket vackert du visar. Nog är det underbart att man som förälder aldrig slutar 'oroa' sig när det gäller barnen. Mina föräldrar är 90 och 91 år gamla så jag känner igen mig i det du skriver om din pappa och järnvägsövergången.
Ha det gott!
Birgitta