Känner mig lite som Ferdinand

Själaglad över knoppiga pioner

Som jag skrev i förra inlägget så har jag bara några få pioner i min trädgård och dom är bara några år gamla så dom är inte så omfångsrika och stora än, men jag är själaglad över de knoppar som ändå kommer och går där varje dag och beundrar och suktar.

Jag och Ferdinand

Favoriten är Sarah Bernhardt - så fantastisk vacker och så doftar hon så magiskt gott. Känner mig lite som Ferdinard under sin korkek där jag strövar runt i trädgården och sticker ner näsan i alla rosor och pioner som kommer i min väg.  Sarahs sköna skepnad är en av min favoriter just nu - innan vinden eller livets gång har tagit henne och hon har blommat över. Underbart är kort !

Flitig besökare

I år har jag verkligen hunnit med och tagit mig tid att ha för vana att uppsöka henne flera gånger om dagen, fota, dofta och umgås lite. Vinden har varit tuff mot henne men hon är en kämpe som inte ger upp i första taget. Dessutom är hon placerad i vandrande sol och skugga så hon skall få lite längre blomningstid än i stekande sol. Fast just stekande sol har vi ju inte sett så mycket av heller den här våren och försommaren.

Rufsig kalufs

De senaste dagarna har det nästan inte gått att fota henne för vinden har varit så otålig och svept henne både hit och dit. Därför visar hon inte upp sin vackraste sida på bilderna. Ni vet ju själva hur man ser ut i håret när man är ute i stark blåst och Sarah är inget undantag.

Svindlande tanke

Tänk att det finns pioner som är 100 år gamla - vilken svindlande tanke. Att pioner som jag planterar i ruinrabatten kommer någon annan i framtiden att glädjas åt och sniffa på och hälsa den här gamla damen välkommen till ännu en sommar långt efter att jag är borta.

Ha det så gott alla trädgårdsvänner !
Kram/Isa