Wrams Gunnarstorps knoppar - ren och skär lycka !

Hoppet är väckt igen !

Äntligen har rosen Wrams Gunnarstorp börjat dra iväg i planteringen vid den gamla pilen och står i startgroparna till att börja blomma. Hade nästan gett upp hoppat och utgick ifrån att vi grävt för små och grunda planteringsgropar när vi satte rosen för det var fullt med rötter runt pilen och verkligen svårgrävt.

Kanske håller ändå drömmen att gå i uppfyllelse nu att rosen skall klä in de gamla grånade stockarna - det ser hoppfullt ut och i år är jag flitig både med vattenkannan, gödslingen och att motarbeta skadeangrepp.

Rosen har fått stöd av en gammal rostig grep fyndad på auktion och kontrasten mellan det rostiga och den blommande rosen tillför något extra i mötet. Wrams Gunnarstorp är vald till årets ros 2013 och är en "hitteros" med okänt ursprung - sitt namn har den fått från slottet i Skåne där den först växte upp.

Den kanske inte ser mycket ut för världen på bilderna men för mig som inte är bortskämd med överdådiga rosenbuskar är det ren och skär lycka och jag njuter av varenda knopp som går i blom !

I den runda planteringen runt pilen samsas rosorna med digitalis, lavendel och jungfrunäva. Hösten 2011 grävdes planteringen och lavendeln och rosorna planterades.

Då såg det ut så här - allting är alldeles nyplanterat och den gamla grepen står på plats och väntar på att rosen skall etablera sig. Den stora enen bildade fond i bakgrunden - nu är den sönderblåst och nedtagen tyvärr - för den gav karaktär till trädgården.

Rapport från skatfronten !

Tack för alla kommentarer och era berättelser på inlägget om skatmarodörerna ! Nu har dom lugnat sig lite men gör nog som gäddan - lurar i vassen och slår till när man minst anar det.

Det var flera års frustration som kom ut i det inlägget - så fort vi vänder ryggen till så är skatorna i växthuset, hämtar skatter och äter upp frukosten om vi lämnat något kvar på bordet. En skata slet åt sig skinkan från den kvarlämnade smörgåsen, slängde grönsakerna på golvet och flög över ruinen med skinkan i näbben lagom när jag kom ut igen efter ett kort ärende mellan växthuset och huset.

Så nu har man lärt sig att aldrig lämna något ätbart på bordet när dörrarna är öppna. Jag har alltid tidigare haft en bra relation till just skatan och flera gånger fått budskap den vägen från andra sidan,  men just nu är vi på kant med varandra.

Ha det så gott alla trädgårdsvänner - hoppas ni slipper skator eller andra marodörer i trädgården !
Kram/Isa