fredag 20 november 2026

Första snön, ljusslingorna uppe och tacksam för en kropp som orkar

 

Överraskad av snön – varje år

Jag hann precis bädda in rosorna med ett lövtäcke innan snön vräkte ner. Lövkorgarna står fortfarande ute under klotpilen. Får se om snön ligger kvar eller smälter bort om några dagar. Kanske jag hinner lägga på ett lövlager i lådorna i blomstergården och ställa in korgarna för vintern.

Mitt stora rostiga arbetsbord är avplockat medan det finns hur mycket som helst runt om. Det är likadant varje år – man blir överraskad av snön fast man vet att den ska komma.



Slingorna uppe

För två dagar sedan var jag ute och la ljusslingor i de tujafyllda blomlådorna. Det är så härligt när de lyser i mörkret. Det är nu man behöver ljuset som mest. Det är behändigt med de batteridrivna ljusslingorna med timer. Behöver bara ladda dem en gång och ställa in timern för att de ska klara sig själva hela vintern. 

Barrväxten till vänster i bild var en liten en i en julgrupp för många år sedan som jag sedan planterade ut och som vuxit sig så stor. Kan vara ett bra tips inför julens blomgrupper – att ta till vara på växterna.



Minerva nergrävd och omstoppad

Rosen Minerva som stått i zinkhink hela sommaren jordslog jag under hösten och stoppade om lite extra med lövtäcke. Hon har varit helt fantastisk och blommat så vackert. Jag vill gärna att hon ska komma tillbaka och även förgylla sommaren 2027.  Kunde inte gräva ner henne så djupt som jag önskat så vi får se hur det går.




Fylls sakta på

På farstukvisten börjar ljusslingorna hitta ut. Prioriterade blomlådorna när jag plockade fram slingorna för att byta batterier, men det rostiga ljushuset fick lysa upp på bordet. Får nog bli en tur till affären för att införskaffa fler.






Tack till stalltiden i livet

Har även ställt ut batteriljus i ljuslyktor – en på varje sida om stolarna. De kom inte med på bild. Där har jag en dosa för att sätta på och släcka ljuset. Också smidigt. Kommer ihåg en tid när jag bara hade levande ljus ute och fick gå ut varje kväll för att släcka. Nu kan jag tassa ut och klicka mot ljuslyktorna istället. 

Tackade min barn- och ungdomstid i morse när jag var ute  och skottade snö. Var stalltjej under den tiden när vi gjorde allt själva, mockade och spände för en häst för att hämta spån och var ute på åkrarna under somrarna för att hässja hö och sedan köra hem. Vi cyklade eller åkte spark till stallet och ingen förälder var där och hjälpte till. 

Det la en bra grund för en kropp som fortfarande orkar. Fyller på med lite gympa med Sofia på SVT under vardagarna. Vill orka med att trädgårdera och skotta snö många år till. Ålderdomen har börjat göra sitt intåg då jag nyligen fyllde 70 år. 

Ha det så gott alla trädgårdsvänner – snart står första advent och knackar på dörren!
Kram/Isa

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Jättekul att du vill skriva en kommentar till mitt inlägg ! Varje kommentar värmer i hjärteroten ! kram Isa