En vit värld omfamnar trädgården, en olycka händer så lätt och längtan är stor nu

 

Vaknade till en vit värld

Det var härligt att vakna till en vit inbäddad värld efter en intensiv vecka med bokslutsarbete och slita-sitt-hår-arbete med sista årsredovisningen i mitt yrkesliv. Även om jag "bara" skulle jobba 25 % har det blivit betydligt mer i dessa siffertider. Men snart så lagom till vårsäsongen sätter i gång i trädgården kommer de lediga dagarna att rada upp sig som vackra pärlor på ett glimrande pärlhalsband. Jag längtar ....

Den färgglada världen är inte så långt borta

Ibland får man lov att påminna sig att det kommer att se ut så här i trädgården om några månader, känns väldigt avlägset en sån här snöig vacker vinterdag. 

Våren är i alla fall närmare än man kan tro - igår gick jag runt och kikade om några tulpaner hade vågat sticka upp ovanför jordytan och det fanns flera modiga som var på väg. Sånt ger hopp. 

 

En olycka händer så lätt

Idag var en av få dagar den här vintern som jag skottat snö - tycker om att skotta upp raka kanter på framsidan så det ser prydligt ut. Maken halkade precis här förra veckan när han skulle iväg till jobbet och bröt foten så nu sitter han inne och har foten i ett bastant gipspaket. Ett felsteg i kombination med halka och olyckan är framme på ett ögonblick. Så lätt hänt och sedan 6 veckor som handikappad och  vardagen blir något knöligare. Vi tar en dag i taget, beställer hemtransport av mat och jag har insett hur mycket maken gör hemma egentligen nu när han inte kan. 

  

Struktur i trädgården

Det är nu när snön fallit som man ser och uppskattar strukturen i trädgården i form av träd, buskar och staket. Är så imponerad av klotpilen som vuxit sig så stor och rund sedan planteringen 2014. Rosenbuskarna får jag nog kippa en del till våren och förmodligen har jag satt dom för tätt också. Therese Bugnet blommar överdådigt varje sommar och är så uppskattad. 

Vildvuxen hemlig del

Man ser knappt växthuset bakom klotpilens yviga krona och får huka sig för att komma fram mellan trädet och rosenhäcken, det är som att kliva in i ett hemligt rum där innanför i ruinen. Jag gillar det. En massa fingerborgsblommor har frösått sig under pilen och i rabatten framför dörren som kommer att blomma till sommaren på långa vajande stänglar - det skall bli ljuvligt att njuta av. 

Längtan är stor nu

Längtar så efter växthusliv och är in och smakar på det en stund varje dag den senaste tiden, sätter mig korgstolen blickar upp mot himlen och bara känner på tystnaden där inne och bara är. Ibland får jag nästan nypa mig i armen att växthuset finns och att det är mitt - fortfarande efter 12 år känns det som en saga. En saga som skall få massor av kärlek till våren när växthuset skall rustas och målas för framtiden, en framtid med oceaner av tid för växthusliv.

Planering pågår

Uppslagna pardörrar mot den doftande lavendelrabatten, porlande från stenfontänen bakom pardörren och vacker avslappningsmusik från CD-spelaren i hörnet inne i växthuset är verkligen växthusliv för mig. Planeringen för vilka sommarblommor som skall få äran att pryda de höga olivkrukorna som flankerar växthuset pågår - får se vad det landar i.  Idéerna sprakar. 

Även den rostiga längtar

Den rostiga damen står fortfarande på sin plats i rostiga rosenrabatten och banne mig om hon inte ser fram mot våren hon också även om hon har sällskap i rabatten av allt annat rostigt som soluret i sin mjölkkruka och rostiga stolen där rosen Leonardo da Vinci brukar kråma sig.

Skrotar bara runt i solskenet

Idag blir det en återhämtningsdag där jag bara skrotar runt och gör det som faller mig in så jag orkar med att ro projekt årsredovisning i hamn till revisionen på onsdag. Blir nog en promenad i det vackra solskenet som nu dränker växthuset eller möjligen att jag släpar ut en korgstol i hörnan i lä bakom huset och bara hämtar ny kraft och energi i solen. 

Ha det så gott alla trädgårdsvänner - var rädd om dig och varandra !
Kram/Isa