"Ödelagd" en omtumlad resa !

Jag förstår att de flesta av er redan läst den här Pärlan, men jag upptäckte den inte förrän alldeles nyligen. Ett klicktryck på adlibris.com så kom den neddimpandes i brevlådan efter 2 dagar precis när jag behövde den !

Jag menar förstås trädgårdsromanen "Ödelagd" där det värsta tänkbara för en trädgårdsälskare drabbar Helena Winberg med full styrka en höst medan solroserna glöder och äpplena mognar.

Vi får följa Helena på hennes minst sagt omtumlande resa från den dagen hennes make sedan 31 år låter meddela mitt i en dessert på hemlagad krusbärskompott omsluten av en ring kaffegrädde att han vill skiljas. Genom hela känsloprocessen som en skilsmässa med diverse obehagliga överraskningar medför, ett tårfyllt och dramatiskt farväl till en älskad trädgård och Helenas utveckling mot ett nytt liv.

Jag sträckläste boken !! Den är oerhört verklighetstrogen och det märks att det är en sann trädgårdsälskare som skrivit den. Sen är jag imponerad över att en man vet så mycket om en kvinnas känsloliv i Helenas utsatta situation.

Jag älskar också Helenas sätt att undervisa som hon brinner för. Att kliva in i ungdomarnas värld och möta dom med texter från Facebook, bloggar, poplåtar, TV-serier mm är genialiskt !

Till våren måste jag absolut sätta vackra och goda jordärtskockor i trädgården, för att få plocka upp jordiga skockor till den goda soppan i boken. Receptet hittar du på www.odelagd.se.

Att tvingas lämna en trädgård som man byggt upp från grunden och lagt så mycket kärlek och vedermödor på är ett rent h-e !

Jag lämnade min vid en skilsmässa efter 16 år och flyttade in i ett litet radhus med en liten plätt bakom och en framför. I mitt traumatiska tillstånd noterade jag knappt att jag inte hade någon trädgård.

Inte förrän efter flera veckor vaknade jag plötsligt upp en dag, tittade ut och konstaterade att det enda som fanns på baksidan var en hög bräder som en gång varit någon form av terassgolv och en risig Ölandstok. Sorgen var mäktig innan den gav vika för möjligheterna.

Nu hade jag ju möjlighet att forma den här trädgården precis som jag ville ! Jag kände t o m att den legat där i träda i alla år och väntat på mig !

De följande åren grävde jag upp större delen av baksidan för ett perennaland där grannarna spänt hängde över staketen och följde minsta spadtag. Min envishet gav resultat bland allt bråte, sten och alsfaltskokor som grävdes upp. Bråten kördes bort och ny jord backades in på släpvagn i garaget där man fick köra ut skottkärra efter skottkärra. Både jag och trädgården genomgick en välbehövlig reningsprocess. I takt med att trädgården började ta form fick jag också nya krafter.

Växter, buskar och klättrande kaprifol vandrade in, vit syren och vita påskliljor från farmors trädgård fick sin plats och mossiga stenar från skogen hittade in. Landet låg på skuggsidan och hade mest vita växter så namnet månskensrabatt låg nära till hands. Ett nytt trädäck byggdes och all gräsmatta grävdes bort på framsidan för förmån för ännu ett perennaland med klätterros och ljuva ettåringar.

Ett gammalt fönster sattes upp på förrådsväggen med gardin bakom och blomlåda framför med vällande krasse för att villa ögat, ja, t o m en svart katt fick plats i fönstret. Krukor, zinkbaljor och loppisfynd fylldes med vällande blomster.

Efter 5 år hade jag en prunkande trädgård och det var dags att dra vidare mot nya äventyr. Paret jag sålde till verkade uppskatta trädgården och det kändes bra att lämna över den.

Sommaren efter var jag på besök i området och min förra närmaste granne kom upprört ut efter mig och drog in mig genom sitt hus och ut på andra sidan.
Hela min gamla trädgård var skövlad, inte en växt kvar ! Av farmors syren syntes inte ett spår !

All tid, kraft och omsorg som jag lagt ner i trädgården hade inte satt ett enda avtryck. Jag ångrade djupt att jag inte grävt upp en del växter och tagit dom med mig ! Men insåg senare att allt har sin tid och att trädgården redan fyllt sitt syfte för min del och att nu var det ju faktiskt de nya ägarna som gjorde precis som dom ville med den.

Dessutom hade jag ju en ny trädgård som väntade på att bli formad och prunka av grönska. De andra hade ju bara varit "övningsträdgårdar" !