Änglar i trädgården

Symboler som ger lugn och harmoni

Jag gillar att omge mig med symboler i trädgården. Symboler som står för trygghet, lugn och harmoni. Olika sorters änglar är en sådan symbol. Hon behöver inte nödvändigtvis ha vingar.  Bara hon har den rätta utstrålningen får hon gärna vara med, som den här lilla madonnan på bilden som jag gärna använder i olika installationer i trädgården.

Det är nästan så att installationen inte känns riktigt klar om inte madonnan får vara med på ett hörn och bidra med sin stämning.

Naturligt inslag

Jag upplever ju trädgården som en andlig och läkande plats så det kanske inte är så konstigt att madonnorna/änglarna ska finnas där som ett naturligt inslag.

Passar överallt

Ängeln från Trådspira påminner mig om mitt älskade Dalarnas rika kulturskatt. Hon passar in lika bra inne i ett fönster som utomhus på klädstrecket.

Har sin plats

Min allra första madonna fyndade jag till halva priset vid en rea hos Tant Grön. Hon står alltid på trädgårdsbordet inne i växthuset och sprider sitt lugn. Hon har olika sällskap på bordet beroende på årstid.

Ibland är det krispiga tulpaner .....

... andra gånger är det påsken som slagit sig ner på bordet och håller henne sällskap.

Ibland dyker en ängel upp på en betongplatta lite halvt dold i ruinen.

Betong och rost

I trädgården finns också den tankfulla betongängeln som håller uppsikt och den ljuvligt rostiga lilla fairyn Hannah som bara blir vackrare med åren. Hon har sin plats i öppningen i ruinen sedan många år där hon kan spana in nästan hela trädgården.

Charmig liten änglagris

På en antikmarknad i Rättvik fyndade jag den här lilla änglagrisen. Innehavaren var i valet och kvalet om hon verkligen ville sälja den lilla grisen men bestämde sig till slut och precis när hon ställt ut grisen så råkade jag gå förbi. Klart den skulle få komma till just min trädgård och sprida lite glädje.

Visst är den oemotståndlig den lilla charmiga änglagrisen ?

Som gjorda för varandra

Här har vi en annan favorit som jag visat många gånger på bloggen. Ängeln som håller ett vakande öga över köksträdgården. Hon står på en stenpiedestal som grannen langade över genom häcken och tänk att på piedestalen fanns en skruv som precis passade in i hålet under ängeln så hon står stadigt.

Det var ett axplock från alla mina änglaliknande symboler i trädgården - det finns fler. Dessutom tror jag att det finns ett antal osynliga också som verkar i trädgården och hjälper till. Dom är lika välkomna som dom synliga - ibland känner jag av deras närvaro som en varm vind som sveper in och värmer hjärtat.

Nu längtar jag till mars och madonnan som väntar inne i växthuset - och årets första installation  !

Ha det så gott alla trädgårdsvänner !
Kram/Isa

DIY - kryddverktygslåda med decoupage

Verktygslåda av trä

Idag tänkte jag visa hur man kan omvandla en gammal verktygslåda av trä till en kryddverktygslåda istället. Har visat detta för många år sedan och tänkte återuppliva inlägget igen. Lådan lever fortfarande och var fylld med kryddor senast i somras så den är fortfarande aktuell.

Herbs and Flowers

Jag hittade en omålad verktygslåda av trä i förrådet och målade den vit. Sedan gjorde jag decoupage på sidorna med motiv från favoritservetterna med kryddor och lavendel.

Jag fodrade lådan med plast, fyllde på med lecakulor och jord och planterade kryddor och vips hade jag en kryddlåda istället.

Medfaren och patinerad

Nu har det gått ganska många år och kryddlådan hänger fortfarande med - även om den lite medfaren och patinerad efter så många års uteliv för i den här trädgården står det mesta ute året om. Decoupaget har bleknat och flagnat men har ändå sin charm tycker jag.

Fylls till sommaren igen !

Till sommaren kommer lådan att fyllas igen med doftande färska kryddor. Den står bredvid grillen och nära köket så det går lätt att plocka till middagen. Mmmm - det ska bli ljuvligt när det är dags igen !

Ha det så gott alla trädgårdsvänner !
Kram/Isa

Längtar efter en riktig härlig loppisrunda

Ligger mitt i skogen

Abstinensen efter trädgård är stor nu. Minst lika stor är den efter en riktig härlig loppisrunda. Som till Lillstugans Antik utanför Markaryd. Ett fantastiskt ställe som ligger mitt i skogen.

Vi åkte på slingriga grusvägar och tänkte att vart är vi på väg egentligen innan en glänta öppnar sig med gamla byggnader och en rustik miljö.

Samlingen utökas

Här väller det av roliga vill-ha-saker och vattenkannesamlingen där hemma utökades naturligtvis med ytterligare en bucklig vattenkanna i zink. Allt enligt mottot: man kan aldrig få för många vattenkannor. En semester utan en vattenkanna i bagaget med hem är en överraskning för maken. Det har bara hänt EN gång hitills.

Lite hål spelar ingen roll

Här fanns det många vattenkannor att välja bland och den i mitten på bänken packades glatt in i skuffen under makens lågmälda muttrande. Jag köper gärna kannor som det är lite hål i, det gör inget eftersom jag sällan fyller dom med det som dom är avsedda för nämligen vatten. Då är dom billigare och det gör ju ingenting tycker ekonomen.

Att inte jag slog till på sifonerna är för mig en gåta. Såg precis likadana på antikmarknaden i Nice i somras för en betydligt högre summa.

Frankrike - Here I come

Ägaren har skapat en så härlig miljö runt sin antikstuga, som består av flera byggnader. Hon åker på inköpsresor till Frankrike och hämtar hem mycket av sitt utbud själv. I vår far vi till Frankrike för att möta våren. Utanför sonens port brukar en antikmarknad pågå första lördagen i varje månad - gissa vilken som kommer att hänga där ?

Även om det mesta inte passar plånboken så är det så roligt att bara gå runt och njuta av allt vackert.

Snart är vi där

Så - nu känns det mycket bättre.  Lite abstinens botade i alla bilderna. Och ett besök på Myrorna där jag ramlade över något roligt som skall målas om och fixas till. Sedan dyker den nog upp på en viss balkong. Rolig tid som väntar nu !!

Ha det så gott alla trädgårdsvänner !
Kram/Isa

Möte på tåg

Grått, grått utan ljusning

Hon kom in genom dörrarna från perrongen och i en hundradels sekund möttes våra ögon och jag nickade en hälsning som man gör när man får kontakt med en annan människa. Efter en liten stund kom hon fram och pratade om vädret, i flera veckor har det varit grått och ingen sol. Vem som helst kan bli deprimerad. Det var bara att hålla med.

Sen kom vi in på läget i världen och vi var rörande överens om att även där var det grått, grått utan ljusning. Då kom vårt tåg in på perrongen och vi skyndade ut och skingrades bland alla människor som skulle av och på det långa tåget.

Samtalet var i full gång

Jag hamnade i vagn sex och vem kommer från andra hållet in i vagnen om inte min bekant från perrongen. Vi vinkade och skrattade mot varandra och slog oss ner vid samma bord. Sedan var samtalet i full gång.

Vi visade kort på barn och barnbarn, pratade om gamla föräldrar, bytte sjukdomsdiagnoser och diskuterade samhällsklimatet. När tåget  kom fram till Arboga där min bekant skulle byta tåg var vi så inbegripna i samtalet att min nyblivna vän hastigt fick skynda sig av tåget efter en kvick kram. Jag hann i alla fall stoppa mitt kort i handen på henne och hoppas att vi ses igen och att hon hann med sitt tåg.

Öppet hjärta

Förr kunde man alltid träffa intressanta personer när man åkte tåg. Idag stirrar alla in i sina mobiler eller dataskärmar och törs knappt tilltala en främmande människa. Tänk så många goda samtal vi går miste om. Så många givande möten. Jag fick en gåva idag på tåget i ett möte med en främmande människa med rötter i en annan kultur. Allt som behövdes var ett öppet hjärta.

Ha det så gott alla trädgårdsvänner !
Kram/Isa

PS. HÄR kan du läsa om ett annat möte som totalt förändrade hela mitt liv. Utan det mötet hade det inte funnits något Isas Trädgård idag. DS.

En av mina många favoriter

Stora exemplar och delar

Alla har vi väl någon riktig liten favorit bland sommarblommorna som vi gärna återkommer till. En sådan favorit för mig är australisk viol Viola hederacea. Oftast köper jag riktigt stora exemplar som jag sedan delar så jag får flera små för den växer på sig och bildar snart en ordentlig tuva. På så sätt får man riktigt mycket av växten.

De små bedårande blommorna kan man ju inte låta bli att bli förälskade i. Otroligt söta nyanser av lila toner.

Efter en sommar ute kan den slänga ut långa revor och är man noga med att klippa bort överblommat så blir man rikligt belönad om och om igen.

Just den här krukan tog jag in på hösten och hade i köket hela vintern. Annars kanske bästa platsen är ljust och svalt.

Blomsterglädje ända till hösten

Det blir garanterat några krukor av den här favoriten till våren igen. Brukar leta efter riktigt prisvärda stora exemplar som snabbt blir fler hemma i växthuset. Sedan har man blomsterglädje ända till hösten och ännu längre om man vill övervintra dom.

Upp på priolistan

Den kallas tydligen också murgrönsviol eller ampelviol. Den är ingen passionerad solälskare utan trivs bättre i vandrande sol och halvskugga. Nu blir det till att spana ute i butikerna - än kanske det är för tidigt, men den åker ändå upp några hack på priolistan !

Ha det så gott alla trädgårdsvänner !
Kram/Isa

Nu har dom grott - de första frösådderna

Stryker över de små liven

Tänk att Gyckelblomstren kom upp redan efter fyra dagar. Maken fick hålla koll medan jag for till Dalom. Nu har det gått några veckor och jag är där och stryker med handen över de små liven. Ett tips jag fått av en vän. I naturen stärks rötterna av vinden som far över den skira grönskan. Hemma får man vara vind själv. Jag mår i alla fall bra av den dagliga kontakten med de små gröna bladen - hoppas dom känner likadant !

Det är massor med år sedan jag hade Gyckelblomster och hade helt glömt bort att dom har ungefär samma växtsätt som lobelia. Man får väl ta en tuss och skola om när det blir så dags. Fröna var väldigt små och ljusgroende så jag fick använda en blyertspenna för att få dom jämnt över jorden.

Härligt med vårens första frösådder - jag är där flera gånger varje dag och tittar till dom. Jag tror till och med att maken håller lite koll. I går sa han plötsligt, titta det har kommit upp en liten pinne där och pekade på en uppstickande liten grodd av krasse.

Ha det så gott alla trädgårdsvänner !
Kram/Isa

Tavelvägg med vissa svårigheter

Ett helt gäng

För flera år sedan ropade jag in ett helt gäng med gamla ramar för en billig penning på en auktion ute på stan. Hade ju tänkt att jag skulle göra "något" med dom och under helgen fick jag helt plötsligt inspiration. Fram åkte hela gänget och sedan plockade jag bort alla baksidor och glas så bara själva ramen blev kvar.

Svårt att välja - och otålig

Sedan la jag ut de ramar som passade in på golvet för att se hur dom skulle kunna se ut när jag satt upp dom på väggen. Och framför allt som ett stöd för minnet när det väl var dags för hängning.

Hela gänget åkte ut i garaget för spraymålning. Där hade jag svårt att bestämma mig - skulle jag välja en färg som kontrast till väggen i sovrummet eller spraya ramarna i vitt. Jag bestämde mig för vitt - ville ju hålla en rofylld färgskala i sovrummet där tapeten skulle bli själva motivet i ramarna.

Ramarna torkade ganska snabbt och jag min otåliga själ ville ju se så fort som möjligt hur ramarna skulle bli på väggen. Inte hade jag ro att vänta till dagen efter.

Ursäkta bildkvalitén - hopplöst med dåligt ljus

Migränchock av lukten

Sagt och gjort. Hämta med-knapp-nöd-torkade- ramar i garaget och fram med hammare och lämplig spik. Att komma upp i den mjuka sängen med ett krånglande knä fullt med ömmande cystor visade sig vara det svåraste. Dessutom måste jag ju ner från sängen efter varje hängning för att se hur det blev så det blev många upp- och ner från sängen för det stackars knät.

När maken stack in nosen i sovrummet höll han på att få en migränchock av lukten från de nymålade ramarna. Så det var bara att öppna fönstret för vädring och hålla sovrumsdörren stängd. Efter ett tag insåg till och med jag att lukten från ramarna var så stark att jag måste plocka ner dom igen för att vi överhuvudtaget skulle kunna sova i sovrummet. Det var bara att klättra upp i sängen igen med mitt värkande knä och slita ner alla ramarna från väggen som jag så mödosamt satt upp.

Samma här !

Öm fru och kvarglömd vitkål

De nymålade ramarna åkte ut i garaget igen och när det var läggdags hade äntligen lukten försvunnit från sovrummet. Under natten, när mitt värkande knä höll mig vaken låg jag och funderade om jag inte skulle ha tagit en kontrasterande färg istället. Ramarnas karaktär försvann helt när dom blev vitmålade. Hade tänkt göra ett nytt försök med ramarna idag men livet ville annorlunda.

Efter ett besök på restaurangen på jobbet för att förhöra mig om det fanns något allergisanerat bland dagens lunch stöp jag som en oxe över en kvarglömd nätkasse med vitkål som stod på golvet. Jag for handlöst i golvet och glasögonen flög flera meter.

Jag kände direkt att läppen höll på att svullna upp så när jag kommit på fötter igen linkade jag iväg till mitt rum med en isblåsa på läppen. Hela kroppen värkte  och maken fick rycka ut och hämta hem sin ömma fru. Den ömma frun har nu sovit i flera timmar och vaknat så smått till liv igen. Har man redan en öm kropp genom Fibromyalgin kan ett fall över ett gäng vitkålshuvud slå till rejält.

Vad har jag nu lärt mig av allt som hänt. Jo, att inte ha så bråttom när inspirationen slår till. Allt har sin tid. Även nymålade ramar. Och att vitkål kan dyka upp där man minst anar. Om det blir något fortsättning på ramäventyret visar sig - just nu ligger ramarna bra i garaget !

Ha det så gott alla trädgårdsvänner !
Kram/Isa

Ormen i paradiset

Snart, snart

Åhh vad jag längtar efter växthusliv så här års. Brukar ju börja vara i växthuset  i mars om det inte är för kallt och solen värmer upp. De här bilderna från början av mars för några år sedan är tagna inför en fotografering. Nästa vecka är vi ju inne i februari och då är det inte så långt kvar till mars. Det finns hopp !

Makens årliga tulpanchock håller sig i evigheter i växthuset i den svala temperaturen. Vi fyller upp den loppade soppskålen - det har blivit en tradition nu.

Tänk att få njuta av tystnaden i växthuset

Att det är samma tulpaner på den här bilden kan man inte tro - men det är det. Tagna en vecka tidigare. Knoppiga och spröda. I däckstolen försvinner man från världen. Där kan man sitta och betrakta himlen. Se på fåglarna och molnen och bara vara. Njuta av tystnaden. Längtar !

Ormen i paradiset

I bostadsområdet utanför jobbet pålar man för fullt hela dagarna för att bygga nya bostäder. Det eviga dunkandet hörs in till mitt kontor och tar mycket energi. Nu är det på gång att man skall bygga bostäder på gärdet utanför oss här hemma på gatan. Från början planerade man 2.000 enheter nu har man minskat till 1.400.

Jag törs knappt tänka på vad det skulle innebära. Risken är stor att man kommer att påla i flera år.

Fortfarande samma tulpaner

Saknar kossorna och hästarna

Man har redan byggt i både kohagen och hästhagen nära oss. Förr när man cyklade hem kände man verkligen att man var på landet när man välkomnades av kossorna i hagen. Nu är den känslan helt borta. Örebro är en av de kommuner där det byggs mest i hela landet. Man bygger på varje ledig liten plätt man kan hitta verkar det som.

Vill fortsätta promenera

Jag sänder ut en önskan till Universum att byggboomen skall avta och att det aldrig kommer att byggas på gärdet. Har svårt att se en bussgata genom hela området med torg och bibliotek och en blandning av både villor och höga hyreshus där vi som bor här nu promenerar, rider och rastar hundar.

Stör inte mitt paradis

Fast i går när jag gick på gång- och cykelvägen vid gärdet pågick arbetet för fullt med att lägga ner rör för vattenledningar så man håller redan på att förbereda. Det skall nog till något magiskt för att byggnationen inte skall genomföras. Det sista som överger människan är hoppet så jag hoppas av hela min själ att jag kan fortsätta att få njuta av tystnaden i växthuset och att inget skall få störa mitt eget lilla paradis på jorden som jag behöver så väl för att må bra.

Ha det så gott alla trädgårdsvänner !
Kram/Isa

Återvunna PET-flaskor lever vidare i vackra sittpuffar

Bild Dixie

Vackra och hållbara produkter

Dixie presenterar nu en helt ny inredningskollektion som är tillverkad av återvunna PET-flaskor. Sånt gillar jag - när man återvinner saker som förvandlas till vackra och hållbara produkter som kan användas både utom- och inomhus.

Bild Dixie

Slitstarka polyestertrådar

PET-flaskorna har återvunnits till slitstarka polyestertrådar som sedan vävts i traditionella vävstolar av skickliga hantverkare i Indien. I den nya kollektion ingår mattor, sittpuffar och bordstabletter.

Bild Dixie

Fascinerande

Jag tycker det är fascinerande att det går att förvandla något så fult som PET-flaskor till något så vackert som i Dixies nya kollektion. Ett miljö- och återbrukstänk när det är som bäst !

Bild Dixie

Startade i början av 90-talet

Maria Melander startade Dixie redan i början av 90-talet med visionen att skapa hållbara och uttrycksfulla produkter som både är vackra och skonsamma mot miljön.  Varje år samarbetar man med nya formgivare och designers för att hålla ett levande sortiment.

Härligt med människor som lever sin dröm och som grundar hela sin affärsidé på återbruk och vackra bruksting. Jag utgår ifrån att även väverskorna i Indien är inkluderade i tänket om ett hållbart samhälle och att dom har en lön som dom kan leva på till skillnad mot exempelvis H&M som var först att etablera sig i Burma 2013 som nytt låglöneland. Därför handlar inte jag på H&M - ett ställningstagande i mitt liv som känns bra att göra i vardagen.

Ha det så gott alla trädgårdsvänner !
Kram/Isa