tisdag 9 november 2010

Ibland hejdar sig tiden en stund ... och livet blir aldrig mer sig likt ! !


Min mor avled i lördags .. likt en vacker citronfjäril fladdrade hennes själ vidare till Nangiala. Hoppas körsbärsträden blommar så hon kan landa där mitt i blomsterprakten och tanka himmelsk nektar för sin fortsatta färd i landet bortom vårt.

Landet där solen alltid skiner precis lagomt varmt, där allt är gott och kärleksfullt och där sjukdom inte existerar.

Ibland kan döden vara en befriare … efter många års sjukdom där medicinerna till slut inte hjälpte fick mamma dö knall och fall hemma vid 84års ålder … som anhörig är jag väldigt tacksam för att det var så slutet på hennes liv skulle bli.

Att slippa bli ett vårdpaket och få dö i sällskap med sin älskade make måste vara en gåva när ens tid på jorden är utmätt.


Själv skulle jag vilja segna ner i perennarabatten bland solhattar, rosor och lavendel när min dag kommer om så där 40 år (förhoppningsvis)… lavendeldoften som dröjer sig kvar i mina näsborrar är det sista jordiska avtrycket som följer mig …och makens omfamning innan själens vingar lyfter …

Vi har en tendens att bli riktigt gamla i min släkt .. det finns släktingar som blivit över 100 år. Tanken svindlar ibland … att man kan leva så länge .. och få vara frisk !

Livet kan också innebära mycket smärta och dramatik när döden slår till .. i år i november är det 10 år sedan min förre make gick bort.

Under loppet av tre år gick både han, och ytterligare två närstående bort av olika anledningar … ingen hann fylla 50 år. Där har man mycket svårare att se en mening med döden.

Fast gudarna skall veta att jag verkligen försökte .. jag slukade alla böcker om döden jag kom över och vände och vred på alla begrepp och processen tog tid och värkte sig fram och igenom.

Därför är det så viktigt att ta till vara på livet .. fokusera på det som är bra och låta det växa, njuta av små guldstunder i vardagen och påminna varandra om vad glad jag är att just du finns i mitt liv.

Det säger vi till varandra ofta min make och jag … tack för att du finns .. det är så enkelt och säger så mycket.

För man vet aldrig när tiden hejdar sig en stund och livet aldrig mer blir sig likt igen !

Kram/Isa

12 kommentarer:

annika sa...

En vackert skrivet inlägg.Skönt att din mamma inte behövde lida utan att det gick smärtfritt och hon slapp bli ett vårdpaket...det är min fasa...så förnedrande.
Tyvärr är det så att vi inte kan bestämma hur och när. Jag har en kompis som gick bort samma natt och det var för tidigt...
Det gäller att ta tillvara den tid vi har NU.

annika

Helen sa...

Hej Isa!
Ja, man glömmer för ofta att man bör och ska ta tillvara på nuet, livet och varandra.
Skickar en cyberkram som tröst!

Mia sa...

Mycket fint inlägg som får en att tänka till på vad som är viktigt i livet.

♥Min Eden♥ sa...

Hej Isa!
Tack för inlägget. Det var säkert ett svårt inlägg att skriva. Jag skickar en varm kram till dig!
H. Nina

Charlotte sa...

Kära Isa!

Livet är så mångfacetterat.... sååå mycket glädje och kärlek... men också sorg och tråkigheter.... Att stanna upp och andas, tänka efter, värdesätta, och tala om för varandra som du säger... att man älskar varann... är viktigt, viktigt...... I vardagens stress glömmer vi ibland bort det. Allt flyter på och man är oövervinnerlig.... Så poff händer något man inte räknat med som ställer allt på ända och man inser hur sårbart livet är, men också hur starka vi kan vara tillsammans.... Vad tråkigt att höra om din mamma.... Men jag förstår att du är glad över att hon kunde bo hemma in till det sista och slippa flytta till något vårdboende. Såå fint du skriver om hur du själv ser din sista stund.... Helt underbart vackert!

Många kramar till dig vännen!
/Charlotte

Anonym sa...

Fina och klocka ord.
Skänker dig en tanke i denna stund.
Döden kan vara både befrielse och smärta i samma stund. Befrielse från smärta, men smärta i form av saknad av det som en gång varit.

Lotta 8`) sa...

Dina ord berör djupt, vackert skrivet och med eftertanke. Beklagar din mammas bortfång. Visst smärtar det när en nära och kär går bort, jag förlorade min mamma för snart två år sedan och fortfarande är saknade stor, men det känns ok att det gick fort och att vi var med vid slutet.

Ja, var dag är en gåva, det måste vi ha med oss när vi vaknar och när vi lägger oss.

Styrkekram, ha det.

gittan sa...

Ord som berör och även jag beklagar din mammas bortgång. Jag förlorade min mamma i sjukdom för tolv år sedan och hade önskat att hon fick ett bättre slut på livet. Vi i familjen gör som ni, tar tillvara de dagar vi får tillsammans, berättar för våra kära om vad de betyder för oss och hoppas få somna in i varandras armar på åldernas höst. Sänder en stor kram till dig / gittan

Britt sa...

Ja så måste man tänka när något oväntat händer och att få vara frisk till den åldern måste vara underbart. Beklagar och ta hand om dig//Britt

Britt sa...

Hej nu har jag lyckats att länka din tävling med bild så nu vill jag vara med med ytterligare en lott :) //Britt

~~~Lydias Gröna Fingrar~~~ sa...

Åh, jag beklagar sorgen. Men så vackert skrivet, med sådan eftertanke och djup...man blir berörd. Du har rätt, det gäller att leva här och nu och verkligen förmedla sin kärlek och uppskattning.
Varmaste kramen,
Lydia

Anonym sa...

"Vårt liv är en vindfläkt, en saga, en dröm, en droppe som faller i tidernas ström. Den skimrar i regnbågens färg en minut, men brister och faller och drömmen är slut".

KRAM Evelyn