Njuter av att binda buketter mellan allt klippande

 

Redan överblommat

Jag vill stoppa tiden! Det är så mycket som redan är överblommat som den rosa Malvararingen. Hon är nog redan körd för den här sommaren. Jag hann i alla fall plocka en del till buketter innan värmen och allt regnandet tog henne. Blomsterkörveln som var så fin i juni är också ett minne blott – den hittade jag inte bland alla dahlior när vi kom hem efter Österlensemestern. Den torkade nog bort.

 

Litar på trotjänarna

När älsklingarna har blommat över får man glädja sig över andra trotjänarna istället – som tandpetarsiljan som alltid levererar och står väldigt länge i vas. Blomstermoroten är också ett säkert kort, liksom dahliorna. Sedan får man fylla upp med lite annat som man kan hitta på buskar och träd eller i rabatterna. Jätteverbenan blommar nu och kan sväva ovanför, stjärnflockan bidrar med sin skirhet och rosenskäran Apricot är på gång. 

Blåsten ställde till det

Det blåste en hel del i går och kannan jag ställt för vattendragning, blåste omkull flera gånger och blommorna låg där på marken utan vatten. Till slut fick kannan tillbringa natten på stengolvet i tvättstugan och min förhoppning var att blommorna klarat livhanken och stod där vattenspända nu på morgonen. 

Mina förhoppningar infriades. De hade dragit ordentligt med vatten under natten och återuppstått. Jag fick en trevlig stund vid det rostiga planteringsbordet på morgonen med att binda buketten. Bästa stunden på dagen.

Njuter även på håll

Nu får blommorna en trygg plats i ruinen i urnan som står stadigt på det runda mosaikbordet. Den här urnan full med vatten rubbar man inte på i första taget. Det är så roligt att fylla upp de här rustika vaserna i trädgården med egenplockat. Man kan njuta av buketten även på håll under tiden man trädgårderar. 

Klipper och klipper och klipper

Jag fick skrubba rent mosaikbordet innan urnan kom på plats. Efter allt regnande och uteliv i alla väder var det nästan svart av patinering. Nu kan jag slå mig ner i ruinen i en skön knarrande korgstol, njuta av den fylliga buketten och vila mellan allt klippande i trädgården. 

Just nu känns det som att hela trädgården behöver en rejäl ansning. Jag klipper och klipper och det tar aldrig slut. Nu är tiden när trädgården har växt ifrån mig – jag springer efter med häcksax, trimmer och sekatör och försöker komma ifatt. En vacker dag kanske det händer. Fram till dess är det bara att gilla läget, njuta av det vildvuxna och göra så gott man kan och orkar med. 

Ha det så gott alla trädgårdsvänner!
Kram/Isa