Skira humlekottar, vackra kapslar och överblommad blomstermorot i sensommarens första krans

 

Älskade kottar

Det är så kul att bryta av allt klippande och planterande i rabatterna med att skapa en krans av sensommarens härliga material. I år hade hade jag lyckats gräva av humlen som snurrat in sig i staketet och hade inga egna humlekottar – jag fick gå över till grannen som hade desto fler av den eftertraktade varan. 

Älskar humlekottarna även om de inte står sig så länge.

Krävs mycket material till en krans

Tur att grannen hade så gott om kottarna så jag kunde klippa en hel del för det går alltid åt dubbelt så mycket som man först tror. Ofta får jag gå ut och klippa i omgångar för det saknas material.

Patinerad snickarbänk

Klippte långa stänglar av humlen för jag ville att den skulle bli vild och ostyrig. Tog bort merparten av bladen för de blir inte så vackra om de får vara kvar. Står gärna i växthuset vid min älskade snickarbänk som börjar bli vackert sliten efter alla år. Och alla kransar som skapats här.

Så här binder jag

Jag blandade humlekottarna med överblommad blomstermorot, Nigellans vackra kapslar och stensöta från blomstergården. Sätter ihop små buketter som läggs mot stommen och binds fast med blomstertråden.  

Stommen används flitigt

Älskar den här stommen som jag använder flitigt hela året och som byter skepnad efter årstiderna. Hittade den på Saluhallen i Orsa för många år sedan och har aldrig sett den någon annanstans sedan dess. Den är som en prydnad som den är och jag lämnar oftast halva stommen fri för att få kontrasten mellan stålet och grönskan. 

Fylls av lycka

Jag känner mig rik när jag går runt och samlar material – det finns något djupt i människans natur att samla inför vintern även om det är bara växtmaterial att skapa med och inget ätbart. Fylls av lycka om jag hittar något i naturen att använda i buketter, arrangemang eller till kransmaterial. 

Håller alltid utkik vid morgonpromenaden eller cykelturer i området. Oftast har jag sekatören i fickan. 

Glömde den i solen

Kransen hamnade till till slut på pallkrageväggen i blomstergården för fotografering och jag råkade glömma den där i solen och den slokade sorgsen när jag hittade den några timmar senare. Så nu har jag lärt mig läxan – ska man använda detta växtmaterial får man hänga  kransen mörkt och svalt till vädret blivit lite kallare.  

Hoppas på att skapa många fler kranser i höst för skogen är full med mossa och rosorna har börjat sätta nypon så det finns mer material att bli lycklig över.

Ha det så gott alla trädgårdsvänner!
Kram/Isa