Naturkänsla med klöver i Soliga Gläntan

 

Lätt att föröka

Klöver har blivit en riktig favorit hos mig. Den är så lätt att föröka  – det räcker med att bara riva loss en tuva och plantera den i en ny zinkhink som undervegetation. Så gjorde jag med klövern på bilden, som jag tror är sorten Dragons Blood. 

Klövern planterade jag i kruka redan tidigt i våras tillsammans med penséer. Nu, efter en hel säsong, har klövern tagit över hela krukan. Jag håller just nu på att dela den och flytta ut till Soliga Gläntan, där den får breda ut sig mellan stenarna. 

Fyndade plantor

Vid mitt senaste besök på Blomstermarken gjorde jag ett riktigt fynd – åtta st klöverplantor för bara 20 kronor styck. Nu har jag mängder med plantor som jag planterat i Soliga gläntan som marktäckare. 

Jag tror att färgsättningen och växtsättet kommer att passa perfekt här och bidra till en naturlig känsla i liten skala. Klövern blir ett fint sällskap till gräset som vajar i vinden och de små klöverblommorna lockar dessutom bin –  alltid är en bonus i trädgården. 

Ju mer sol –  ju mer färg

Klöverns vackra bladteckning kommer att göra sig underbart mot stenarna i Soliga Gläntan. Jag har ytterligare stenar liggande som jag kan komplettera med i vår när jag börjar se hur det kommer att se ut i den nya planteringen.  

De karakteristiska bladnyanserna framträder ännu tydligare ju fler soltimmar klövern får under dagen  – det känns riktigt bra att jag stammat upp rönnen och tagit ner grenar på de andra träden i trädgården. Nu hittar solen in och lyfter hela rabatten. 

Snart nedbäddade

I går var det dagsregn hela dagen så något trädgårdsliv blev det inte. I dag ser jag fram emot att gräva ner resterande klöverplantor i Soliga Gläntan och njuta av en härlig höstdag i trädgården. Jag har samlat in massor av nedfallna löv i lövkorgar att bädda in växterna i rabatterna med – så klövern kommer att få sova gott i vinter. 

Som nyplanterad så här sent på säsongen kan vintern vara tuff för en nykomling – även om man är en tålig klöver. 

Klövermatta som satt avtryck

För många år sedan var jag tillsammans med några andra journalister och bloggare, inbjudna  av Helsingborgs stad till trädgårdsrundorna i nordvästra Skåne. En resa som satt avtryck på flera sätt, med besök i många inspirerande trädgårdar. Ett särskilt minne var en utställning i ett växthus på Sofiero, som då firade 150 år av kunglig tradition –  med medaljongtapet av blommor och en fantastisk klövermatta bestående av endast två olika klöversorter.

HÄR hittar du inlägget! 

Ha det så gott alla trädgårdsvänner och hoppas du får en stämningsfull Allhelgonahelg!
Kram/Isa

Supersnabb hängande dörrbukett

 

Lite hopplock

Ibland vill man bara skapa något snabbt som ändå är hållbart och snyggt. Efter behandling hos naprapaten i går var kroppen ganska så mörbultad idag och behövde ta det lugnt. Jag tassade bara ut i trädgården med sekatören i handen och klippte lite på thujahäcken, hittade några jätteeterneller som fortfarande stod kvar i en av odlingslådorna och lite annat smått och gott. Lite hopplock av vad som finns i trädgården just nu. 

En kvist jag hittade vid helgens besök i lekparken tillsammans med barnbarnen passade perfekt i buketten. Plockar gärna med mig lite som jag hittar när jag är ute. Har både sekatör i fickan och blicken i marken när jag går promenader – man vet aldrig när någon liten skatt dyker upp.  

Oändliga variationer

Det gick supersnabbt att plocka ihop min "bukett" och slå ett snöre runt för upphäng. Den blev så bra här på ytterdörren. Rudbeckiorna kanske inte håller så länge, men resten tror jag har längre livslängd. 

En sån här "bukett" är tacksam att skapa av det man har eller efter en tur till skogen där man kan hitta vackra grenar på marken – kanske till och med – med kottar på. Ett vackert band kan tillföra julkänsla lite längre fram. Variationerna är oändliga. 

Långblommande damen

Den rosa jätteeternellen har jag verkligen haft stor nytta av den här säsongen. Har fröer kvar av jätteeternellen Strawflower så jag kan så henne igen nästa år – både som kallsådd och direktsådd. En användbar dam som blommor juli-oktober. Långblommare uppskattas alltid. 

Alla bidrar på sitt sätt

Har använt jätteeternellen i många buketter och blomsteruppsättningar under sommaren. Även om hon inte gör så mycket väsen av sig som de praktfulla dahliorna och rudbeckiorna tillför hon ändå mycket på sitt lågmälda sätt. Alla olika sorter bidrar med sin personlighet /utseende och behövs för en harmonisk helhet.

Imorgon hoppas jag att energin har återkommit så jag kan fortsätta putsa fönster och fylla lådor med thuja – kanske blir det en cykeltur till skogen också för att hitta fler skatter. Högtidsstund.  

Ha det så gott alla trädgårdsvänner!
Kram/Isa 

Hösten/vintern uppdukad på farstukvisten

 

Förlängde bordet på farstukvisten

Det lilla klaffbordet som stått framför växthuset i sommar förtjänade att få flytta in under tak under vintern och till min stora förtjusning upptäckte jag att det var lika högt och brett som det bord som redan stod på farstukvisten. Har drömt om ett långt bord där jag kunde duka upp efter årstid så klaffbordet fick flytta in på farstukvisten och uppdukandet kunde börja. 

Inramning med fönsterluckor

Fick ett ryck och flyttade även fönsterluckorna som stått framför växthuset till farstukvisten och plockade fram de loppade från antikmarknaden i Nora i somras. Har samlat på mig för att bygga en vägg nere i Blomstergården som inte hanns i sommar och som får bli ett projekt nästa vår istället. Nu passar de så bra tillsammans med klaffborden. Det blev en fin inramning som det även går att hänga kransar och pryttlar på. 

Fyller baljor, lådor och krukor

Har ägnat de senaste dagarna med att klippa ris från thujahäcken och fylla baljor och krukor lite överallt i trädgården men mest på och runt farstukvisten och i lådorna under fönstren på framsidan. Flänger på stegen, klipper och samlar ihop och fyller lite i taget. Letar zinksaker och dukar upp på bordet – så himla roligt att skapa en grund för vintern som sedan går att addera ljusslingor lite överallt. 

Höstliga perenner

Nu när det oftast är utförsäljning med 50 % på perenner så passade jag på att köpa några alunrot vid veckans besök på Blomstermarken. De är tåliga och överlever oftast i krukor under vintern och finns i så många olika härliga färgnyanser. 

Håller hela vintern

Det har varit jätteroligt att skapa på farstukvisten med en installation som ska hålla hela vintern. Till advent är det bara att addera lite juliga saker, men först har vi novent som inte är alltför långt borta. Fast just nu är det ju pumpatider. Ser fram emot att få hänga upp ljusslingor och kanske även fortsätta med fler fönsterluckor – har ju även de franska som nu är inplockade i trädgårdsateljén. 

Blivit kräsen med åren

Ryggen protesterar på kvällarna så jag gör lite i taget. Är så tacksam för alla loppisrundor under alla år så det finns baljor och pryttlar att ta av till skapandet. Med åren har jag blivit väldigt kräsen och nu är det bara prylar som verkligen letar sig direkt in i hjärtat som passerar nålsögat och får följa med hem. 

Känner jag mig själv rätt så är det långt ifrån klart på farstukvisten och framsidan – i takt med att vi närmar oss vintern kommer jag säkert att rådda om lite och "se" nya saker och få nya idéer hela tiden. 

Ha det så gott alla trädgårdsvänner!
Kram/Isa  

Höstkrans med thuja, eukalyptus och vippor från miscantusgräs

 

Stor kransstomme

På stången  över snickarbänken i växthuset där alla kransstommar hänger, har en stor halmkrans hängt i flera år utan att jag kommit till skott – förrän nu. 

Den kräver mycket material så det gäller verkligen att se till att man har växtmaterial som täcker kransen och det hade jag i dag. Efter en tur till Blomstermarken genom skogen där jag även kunde plocka mossa. Är så tacksam att jag har en handelsträdgård på cykelavstånd. Med elcykeln tar det ca 10 minuter genom skogen att cykla dit. 

Dukade upp dyrgriparna

Väl hemma med mina dyrgripar som en generös kvist eukalyptus med bär som tillför så mycket i kransen, en bunt med granris och en kasse med mossa från skogen ställde jag mig vid det rostiga planteringsbordet och började binda min krans. Så härligt att stå ute i friska höstluften för en riktig må-bra-stund. 

Luddigt och härligt Miscantusgräs

Är så tacksam att den höga thujahäcken växer så mycket att jag kan klippa hur mycket som helst till kransar, lådor och baljor för att pryda trädgården under hösten/vintern. Miscantusgräset plockade jag för flera veckor sedan och när det stått så länge blir vipporna alldeles luddiga och härliga. 

Bottnade med mossa

Med mossan bottnade jag kransen för att den skulle täcka sidorna och ingen halm skulle lysa igenom – liksom att det skulle gå ut mindre material till att binda själva kransen. Hela kassen gick åt och jag fick leta fram mossa från lite andra installationer – det går alltid åt mer material än man tror. 

Spretig stensöta

Stensötan som slagit sig ner vid ingången till Blomstergården har nu torkat ihop och gör sig så vackert i kransar. Den rullar ihop sig och blir spretig 

 

Vacker i alla stadier

För några veckor sedan såg den ut så här, även om jag förskönat den något via redigering av fotot. Den är otroligt vacker i alla stadier. 

Passar på innan regnet

Under förmiddagen var det härligt uteväder som övergick till duggregn vid ett-tiden. Då var jag klar med kransen. Vaknar oftast väldigt tidigt och vill utnyttja förmiddagarna då jag är som piggast.

Får se var kransen hamnar till slut – hängde den på ytterdörren, men kände att den inte passade där. Håller på att rådda om på farstukvisten inför vintern och får se vad som landar där till slut. 

Ha det så gott alla trädgårdsvänner!
Kram/Isa

Ljunghjärta av ljung i kruka

 

Ett hjärta kan ju se ut lite hur som helst

Försökte mig på att skapa ett hjärta av en kruka ljung vilket gick sådär. Jag brukar alltid prova mig fram och göra alla misstag första gången för att sedan veta hur jag inte ska göra – ändå är jag ganska nöjd med att det ändå blev ett hjärta. Ett hjärta kan ju egentligen se ut lite hur som helst och skapandet är ju alltid lite personligt. Och det perfekta lite tråkigt. Tycker i alla fall jag. 

Höstpyntat på dörren

Nu höstpyntade jag i den rostiga hon på dörren på uteplatsen med ljung, thuja och ljusslinga tillsammans med ljunghjärtat. Blev glatt överraskad att batteriet i ljusslingan fortfarande hade lyskraft i sig från vintern. Otroligt bra batterier. 

Inte för tidigt och inte för sent

Har inte höstpyntat så mycket än i trädgården eftersom jag mest ägnat tiden åt att jobba i trädgården och förbereda för våren. Därför var det kul att få skapa lite. Vill inte börja för tidigt med att sätta thujaris i lådor och baljor för förra året hann riset bli lite brunt innan vintern väl kom. För övrigt kan man inte vänta för länge för då har jorden frusit och det inte går att sticka ner riset. Jag låter all jord vara kvar för att riset ska stå stadigt hela vintern och inte blåsa iväg. Dessutom är det lätt att forma riset när man kan sticka ner det direkt i jorden i lådan. 

Skapa en hjärtform 

Det flimrade förbi något inslag på FB som jag tog fasta på när jag skulle skapa mitt ljunghjärta. Men det enda jag kom ihåg var att man skulle kapa halva jorddelen och sedan forma själva hjärtarna genom att vika ljungen och linda med bindtråden. Det jag missade var att man ska använda sig av den avkapade delen och kapa den igen och sätta tillbaka dem på jordklumpen som är kvar med tandpetare för att skapa en hjärtform. Och sedan vika ljungen och linda. Det får bli nästa gång.

Mysigt med ljusslinga

Det är lite mysigt med en ljusslinga som lyser upp i höstmörkret när man tittar ut  – för det är ju nu man verkligen behöver ljuset och myset. Får fortsätta i morgon med mer höstpynt i trädgården och kanske ger jag mig på ett ljunghjärta igen och testar med tandpetare för att skapa hjärtformen. 

I helgen har det varit frost på nätterna och jag har bäddat in pellisarna i växthuset, fast de hade klarat nätterna ändå då växthuset klarar ner till 5 minus. Snart ska det bli varmare igen och nu är i vi i den där perioden när det kan skifta snabbt. Ifjol såg jag att första snön kom 30 oktober. Och jag hann precis få in alla pelargoner i trädgårdsateljén. Hur alla ska få plats i år övergår mitt förstånd. På något konstigt sätt förökar de sig varje år. Har ingen aning om hur det går till. Hm. 

Ha det så gott alla trädgårdsvänner!
Kram/Isa

Solrosängen förvandlas. Viftande ponnysvansar i Soliga Gläntan. Del 5.

 

Soliga gläntan träder fram

Nu har Katsurans vackra bronsgräddade blad ramlat av trädet och trädet står nu nästan naken inför vintern. Är så glad att det trivs på den här platsen och växer för varje år. Den bidrar mycket till vad "Soliga gläntan" kommer att utvecklas till de närmaste åren. 

Ja – solrosängen har fått ett nytt namn, som jag är så nöjd med. Nu när rönnen är uppstammad och det höga trädet bakom växthuset ansat så är det sol på olika delar under hela dagen. 

Orange Pumpkin

Nu har fler växter hittat hit som sex plantor av trädgårdsnejlikroten Orange Pumpkin – hon har ett passande namn då blommorna är orangefärgade och ser ut som små pumpor. Hon skall blomma oavbrutet mellan maj-september – om hon trivs, vilket jag hoppas att hon kommer att göra. Hittade kraftiga plantor hos Kalles Trädgård i Askersund som fortfarande hade 50% på nästan hela sortimentet. 

I bakgrunden är två plantor av en högväxt gul vädd planterade – köpte några plantor när vi var på en kombinerad konst/matrunda för ett tag sedan. 

Hoppas på tur

På samma ställe köpte jag också tre stycken röllikor i gult som jag hoppas överlever till våren. På andra ställen i trädgården har jag planterat olika röllikor i omgångar – ingen har överlevt utan blommat vackert enbart första året. Vi får se om jag har bättre tur med dessa som planterats som sticklingar.

Viftande ponnysvansar

Ytterligare gräs har också letat sig in i soliga gläntan och bidrar med sin yvighet som två exemplar av Stipa tenuissima Ponytails. De ser verkligen ut som viftande ponnysvansar och har ett helt annat växtsätt än de andra gräsen jag planterat.

Solar sig i stenen

När solen ligger på speglar sig ponnysvansarna i de vackra grå stenarna och bildar vackert skuggspel. Samspel och magi i naturen. 

Planerade ettåringar

Det här är några av ett-åringarna jag har tänkt så och dra upp till Soliga gläntan till nästa år. Flera olika sorters gräs och Claus Dalbys ringblomma Sunset har jag redan höstsått i den rostiga lådan i gläntan. Den hoppas jag mycket på, liksom zinnian Elegans Peach som kommer att passa så bra in i färgskalan. Sommarrudbeckian Sahara har jag skrivit om tidigare och Blomsterkörveln White Lace kommer säkert att få flytta in med sina graciösa högresta stänglar med skira blomflocklar i vitt. 

Så roligt att planera, drömma och förbereda inför nästa års blomning och trädgårdsliv. Tror aldrig att jag brukar göra det så här tidigt – det brukar tillhöra vinterns stora nöje. 

Soliga gläntan känns nästan som ett namn från Svingelskogen – barnens stora nöje på början av 90-talet. En teaterföreställning vi älskade och lärde oss sånger och repliker utantill. Har fortfarande ett kasettband kvar någonstans som vi spelade i bilen en hel semester. Härliga minnen att tänka tillbaka på.

Ha det så gott alla trädgårdsvänner!
Kram/Isa

Helt plötsligt visade hon sig – Augusta Louise

 

Fick plötsligt syn på henne

Det var några år sedan jag planterade henne i en av rabatterna på uteplatsen och sedan har hon inte visat sig förrän nu. Av en tillfällighet råkade jag få syn på hennes enda utslagna magnifika blomma den här säsongen och eftersom hon nickade mot marken klippte jag resolut av henne för att få njuta av henne i upprätt tillstånd istället. 

  

Fina rosen Augusta Louise

Tillsammans med några andra senblommande rosdamer fick hon – den fina rosen  Augusta Louise  – pryda den rostiga skålen från Claus Dalby. Hon skimrar så vackert i aprikosa toner med stänk av ljusgult. Några avklippta solrosblommor från den perenna solrosen fick göra henne sällskap. 

Får flytta in i zinkhink igen

Sommaren 2023 fick hon tillbringa vid blomstergården i en zinkhink och trivdes förträffligt. Hon blommade helt magiskt och det vill jag gärna uppleva igen. Till sommaren 2026 ska jag nog gräva upp henne och sätta henne i zinkhink igen. Det är någon form av mynta som invaderat henne i rabatten så hon blir nog glad för miljöombyte.

Fen

En annan ros som också trivs alldeles förträffligt med en sommar i zinkhink är den lilla rosen The Fairy. Henne har jag använt flitigt i buketter i sommar och till nästa säsong får ytterligare en The Fairy pryda piedestalen i rostiga rosenrabatten där redan två andra The Fairy bor. 

 

I väntan på bindning

Här ligger kvistar av The Fairy på rostiga planteringsbordet i somras i väntan på att bindas till bukett tillsammans med stjärnflocka, vitpytta och lite andra blomster. Det bordet är så himla bra att sortera upp alla blommor på efter att de har fått vattendra. Hög, bra arbetshöjd och stort utrymme att bre ut sig på. Jag älskar det. 

Nya idéer poppar upp

Just nu är The Fairyrosorna i rostiga rosenrabatten i knopp, men det är osäkert om de hinner slå ut innan det blir för kallt.

I helgen har det varit fantastiskt trädgårdsväder och den stora rishögen på gräsmattan i förra inlägget är nu ivägkörd till ristippen. Jag hann med att klippa lite till i det stora buskaget vid ruinen och ut mot gatan där jag har lite nya planer som helt plötsligt visade sig. 

Så kul när nya idéer poppar upp!

Ha det så gott alla trädgårdsvänner!
Kram/Isa

Höststädar för våren och öppnar upp för ljuset

 

Öppnar upp för ljuset

Nu regnar det grenar över blomstergården för att öppna upp för solljuset att ta sig fram till odlingslådorna. Trädet har vuxit något oerhört de senaste åren och det var välbehövligt med en ordentlig klippning – som tur är kom äldste sonen och hjälpte till för den där långa sekatören är tung och svår för mig att hantera.

Uppstammad silverpäron

Silverpäronet jag planterade nere i hörnet som insynsskydd mot grannarna för 11 år sedan har skymt mina sommarblommor – så den fick sig en ordentlig uppstamning när jag ändå var i gång med att klippa och ansa. Sonen var lite orolig för trädet när jag gick loss men jag är nöjd. Fokuserade helt på att ljuset måste få komma in på platsen för nästa års blomning. 

Stensötan som oombedd slagit sig ner vid ingången till blomstergården och som nu börjar skifta till höstfärg ska jag nog flytta till nya solrosängen. De skulle nog passa runt rönnen. Om de går att flytta för det går inte att gräva upp dem – jag har försökt. 

Gräset växt in över plattorna

Gräset har växt in över stenplattorna överallt runt rabatterna så det var så härligt att få tillbaka raka kanter via kantskärning och rensning. Så skönt att ha det här gjort till våren när det är så mycket annat att göra. 

Dessutom är det härligt att få njuta av att gräskanterna är borta och att hela stenarna syns igen. Hajar till varje gång jag är i trädgården över hur prydligt det blev.

Bitande mossa

Med kantskäraren gick det galant att kapa till gräskanterna mot stenbeläggningen. Det var värre att få bort all mossa på stenarna trots maskiner och högtryckstvätten som inte fungerade. Den detaljen får vi fortsätta att jobba med. Nu är det dags att fylla på med grus i fogarna mellan plattorna där det fattas, sopa och vattna. 

Helgarbete

Det blev en jättehög av alla klippta grenar och kvistar som får bli ett helgjobb att köra till ristippen. Korgar och hinkar har vi redan åkt och tömt flera gånger. I förgrunden ligger delarna efter den murkna enstubben från solrosängen. 

Älskar hösten

Nu är alla odlingslådor i blomstergården tömda på sommarblommor, dahliorna uppgrävda och lagda på tork i trädgårdsateljén. Den förhatliga stickiga berberishäcken är klippt och allt klipp uppkrattat. Grenarna som hängde över växthuset är borta förutom på mitten där det är svårt att komma åt. 

Det är en fröjd att vistas i trädgården och fortsätta höststäda, plocka och kratta i det här härliga höstvädret. Älskar hösten, drälla runt och drömma och planera för våren. De blomstrande drömmarna fortsätter dansa i takt med de virvlande höstlöven. Får se vad som virvlar med in i sommaren 2026!

Ha det så gott alla trädgårdsvänner!
Kram/Isa

Blomsterskatter från trädgården i sommarens sista?!

 

Säsongens sista?!

Kanske är det säsongens sista blomsterbukett från trädgården som jag plockade häromdagen. Den stod ute hela natten för att vattendra och på morgonen var det strax under nollan. Blommorna såg pigga och alerta ut och hade klarat nattens kyla galant.

Nu har tiden kommit när man får plocka av det som finns tillgängligt och som tur är blommar kaprifolen i långa perennarabatten för fullt då jag planterat två tidigblommande och en senblommande så det ska finnas blomning hela säsongen. 

Både tidig och sen

Kaprifolen har vedartade stjälkar som man får klippa ett rejält snitt i änden så den kan dra ordentligt med vatten. Fullt utvecklade blommor står sig inte så länge, medan knopparna håller ut lite till. Jag föredrar det knoppiga stadiet i buketter.

Otroligt att den här kaprifolen blommar så överdådigt då jag gjorde mitt bästa för att ta död på den i fjol när vi bytte portal i rabatten. Den fick nog en nystart istället och sköt fart för att få överleva.

Ruby är välkommen tillbaka

Lejongapen Ruby som jag drog upp som kallsådd i våras blommar nu i läckert sammetsrött – en färg jag var lite tveksam till när jag väl skolade om hennes plantor i våras och därför hamnade hon lite varstans när alla småplantor hade växt mig över huvudet på försommaren och det var dags för utplantering.

NU uppskattar jag henne något enormt för hon livar verkligen upp en bukett – har jag fröer kvar ska hon absolut få komma tillbaka nästa säsong. Om jag frestar med bättre uppväxtförhållanden och riktigt soligt läge kanske hon till och med blommar tidigare och kraftfullare. Vilket också beror på om jag är flitig med sekatören eftersom hon gärna kommer med nya flor. Det har jag märkt på lejongap Apricot som nu mot slutet av säsongen kommer med nya pigga upprätta spiror i odlingslådan.

Kalla nätter bevarar fräschheten

Tro det eller ej men grunden i den här buketten är faktiskt från blomsterinstallationen jag gjorde i den loppade soppterrinen 12 september. De gula rudbeckiorna Sahara och grönt fyll från rosenskäran har stått sig sedan dess och även renfanan. Terrinen har stått kvar i växthuset hela tiden så kalla nätter har hållit buketten fin.

Skattrunda i trädgården

Annat jag hittade på min skattrunda i trädgården var  knoppiga stjälkar av höstaster, fler rudbeckior i härliga hösttoner, knoppiga dahlior, jätteeternell i rosa nyanser, lejongap och vippor från miscantusgräset. Jag vet inte vad som hände med mina sommarastrar i år – de torkade bort och knappast någon hann så långt som till att pryda en blomsterbukett. Väldigt märkligt. I fjol var de fantastiska den här tiden. En odlares berg- och dalbana i blomsterriket som lever sitt eget liv. Eller kan det bero på att odlaren kanske inte varit så flitig med vatten och gödsel som astrarna krävde?

Nu står buketten inne på frukostbordet och jag blir så glad av den. Härlig start på dagen att ha sånt vackert sällskap. 

Ha det så gott alla trädgårdsvänner!
Kram/Isa