Uppdukat för år 2025

 

Leker nyårsdukning

Fick ett ryck lagom till nyår - Chagallpusslet med de oregelbundna pusselbitarna (som jag stångats med i veckor) fick respass tillbaks till kartongen, julen rök och glammigt nyårsbord fick flytta in i stället. Så himla kul att duka upp och leka lite - får bli visionen för 2025. Ett nyårslöfte jag avger varje år - leka mer och ha kul. 

Pappersblommorna får pryda

På temat man-tager-vad-man-haver fick mina pappersblommor som jag skapade i vintras pryda bordet tillsammans med lite ljusslingor och gardintofsar. Behövde bara fylla på med nya batterier efter julfirandet. 

Nu fick de komma fram

Tofsarna är rejäla och ligger oftast kvar i linneskåpet, men nu fick de komma fram och förgylla bordet. Småvaserna på loppade små speglar fylls med grönska från en bukett som maken förärade mig för flera veckor sedan tillsammans med nyinköpta papegojtulpaner.

Invigd på tre plan

En sån här tredelad sak på fot har jag tittat på i flera år och när vi åkte till Norge för att fira förjul ramlade jag över en på rea vid ett mysigt ställe med matiga våfflor strax innan Årjäng. Nu får den invigas på nyårsbordet med lite hopplock som kottar, spansk mossa, vita pappersblommor, lite grönt, vackra silvriga julkulor och en ljusslinga.  

Skrynkliga och ostrukna

Linneservetterna var skrynkliga och ostrukna och fick vara så. Servettringarna är från Indiska för många år sedan med det blå temat som går igen i glas, sammetsgardiner och tavlor mm. 

Ikväll ska de lysa

Ljusen i ljuskronan har inte varit tänd på flera år men ikväll ska den lysa för att fira in det nya året. Bordet är dukat för fyra för det blev lite konstigt att duka för bara två - det blir jag och maken som får njuta tillsammans här i kväll. Kanske plockar jag bort de andra två kuverten när vi väl sitter där och äter. 

Oskrivet år som väntar

Tänk att 2024 gick så fort. Det känns nästan surrealistiskt att 2025 står för dörren - beredd att knacka på vid tolvslaget. Vi firar med pilgrimsmusslor som gör nyss tagit upp för tining, gratinerad hummer ska förberedas och bubblet ligger på kylning. Sedan hoppas vi på tur att en rad går in på kvällens bingolotter. I morgon ligger ett helt oskrivet år och väntar - så spännande.

Ha det så gott och Gott Nytt Blomstrande och Lekfyllt År alla trädgårdsvänner!
Kram/Isa

Själfyllt fynd hos Gillberga Gård Vintage Gammalt och Nytt

 

Talade direkt till mitt hjärta

Har en stor förkärlek till lerkrus och terrakottakrukor - det är ungefär som med zinkvattenkannor. Man kan aldrig få för många. Just den här tycker jag ser ut som en kruka som nyss grävts fram ur jorden och tillverkats för tusentals år sedan. Lagom patinerad efter så många år i jorden och själfull. Klart den talade direkt till mitt hjärta vid helgens besök på Gillberga Gård Vintage Gammalt och Nytt. 

Mysig miljö

Det är alltid så mysigt att besöka gården där man kan strosa runt i den härliga miljön och kanske slå sig ner en stund i orangeriet för att bara supa in allt det vackra. Eller vid eldkorgen med inbjudande däckstolar mitt på gårdsplanen. 

Samlar på kransinspiration

De vackra pardörrarna som leder in till själva butiken var så vackert smyckade med kransar som jag låter mig inspireras av till nästa år - i år känns det lite sent. De kräver mängder med material så det gäller att ladda upp med granris, eucalyptus, kottar och annat för att få till det. Alltid roligt att hitta inspiration lite överallt och samla på sig.

Möta våren med en blomstrande stol?

Den här vackra blomstersmyckade stolen kan man också låta sig inspireras av och göra en egen variant av. Kanske något att möta våren med när lusten att skapa slår till.

Klart man vill passa på

Den vackra själfulla krukan kommer bli så fin i miljön framför växthuset till sommaren eller i blomstergården i den nya tänkta miljön. Gillberga har utförsäljning med 40 % på all inredning efter jul och stänger efter trettonhelgen för att åter öppna någon gång i mars/april. Klart man vill passa på.

   

Fler som ropade

Ett rostigt hus som kommer att bli så fin med en ljusslinga som lyser upp och en rostig kruka på fot ropade också på mig.

Komsi, komsi, sa jag - ni är så välkomna hem till mig. Alla tre passar så bra med allt annat jag redan har och det ska bli så roligt att skapa i trädgården i vår eller också ryker julen på matsalsbordet och ett rostigt tema får flytta in lagom till nyår. 

Ha det så gott alla trädgårdsvänner!
Kram/Isa

Blomstrande planer, frölängtan och hjärtelycka

 

Jordiga händer fulla med odlingslycka

2025 ska äntligen Blomstergården sjuda av blomstrande plantor som fullkomligt tar andan ur en när man kliver in där. Ifjol var det stressigt att få ut alla småplantor i nysnickrade lådor - 2025 blir helt annorlunda när lådorna redan står där, fulla med jord och bara väntar på att fyllas av omsorgsfulla småplantor som drivits upp under vintern/våren av jordiga händer fulla av odlingslycka och kärlek.

 

Frölängtan väcks till liv igen

När juldagarna är över och det nya året närmar sig med stormsteg då väcks frölängtan till liv igen. När det blåser ogästvänligt där ute är det så livgivande att bläddra med rasslande små fröpåsar fulla med liv, drömmar och hopp - och botanisera i den gångna sommarens bildarkiv. 

Sommaren 2024 tog rosenskäran fullständigt över en av lådorna i Blomstergården - den som "bara" skulle bli 50 cm hög. Den krävde mycket omsorg och dagliga rundor för att plocka av överblommat - där kan man snacka blomman för dagen. 

Får tillträde igen

Sommaren 2023 hade jag rosenskäran Apriocot Lemonade i blomstergården som var otroligt vacker och till sommaren 2025 får hon tillträde igen. Jag blandar nog lite olika fröer så det blir en bra variation. Mest använde jag grenverket i buketter för de dilliga grenarna stod väldigt länge i vas och var hållbara.  Rosenskäran kommer jag att vinterså då jag gjort det tidigare med bra resultat.

Hjärtelycka på riktigt

Jag brukar vinterså i omgångar- en omgång i mitten/slutet av februari och en omgång i slutet av mars som här med uppdragning av rosenskära 2024. Lådorna får stå i växthuset och fröerna gro när de är mogna. Tänk att de här pytteplantorna sedan blev en hel häck som hängde över kastanjestaketet till blomstergården. Nästan ofattbart.

Det är något alldeles speciellt att så egna fröer och se när de första små groddarna tränger igenom jordytan och visar sig. Hjärtelycka på riktigt. 

Framtidsplaner - nu får man en ny

 chans att förverkliga drömmar

Nästa sommar kommer nog en del plantor av rosenskäran att planteras i långa perennrabatten för den rosa färgen är så vacker till det vaniljsåsgula staketet som för övrigt måste målas till sommaren. Vi tvättade staketet i somras men sedan kom så mycket annat emellan så till sommaren 2025 ska det bli gjort. Det är ganska meditativt att måla och till nästa säsong har jag ingen trädgårdsvisning inbokad, vilket är skönt. 

Fokus för nästa sommar blir målning av staket och att fixa klart blomstergården - det vita gruset behöver fyllas på och sedan ska det upp en insynsvägg med en myshörna som inte heller blev av förra sommaren. Nu får man en ny chans att förverkliga drömmar. Vilken tur man har.

Ha det så gott alla trädgårdsvänner och dröm ljuva drömmar om sommaren 2025!
Kram/Isa

Ha en riktig härlig jul!

 

Nya blomstrande planer ska sås

En riktigt härlig jul önskar jag alla trädgårdsvänner och bloggläsare - hoppas du får sköna dagar med långa lata sovmorgnar, roliga filmer i soffhörnan och nallande av nedersta lagret i chokladasken.

Bloggen tar nu ett välbehövligt jullov och laddar för ett nytt odlingsår. Hoppfulla rasslande fröpåsar ska gås igenom, nya blomstrande planer ska sås och listor ska skrivas för vinterns sådder. Tänk att vi redan är där igen - känns pirrigt och magiskt. 

Ha det så gott alla trädgårdsvänner! 
Kram/Isa

Längtar mig sjuk efter växthusliv

 

Väntar på oss - igen!

Jag längtar mig sjuk efter växthusliv just nu och undrar varje år hur jag ska överleva i mörkret och kylan och varje år kommer man på något konstigt sätt ut på andra sidan till slut ändå. På andra sidan där ljuset kommer åter, dagarna blir längre och hoppet återvänder. 

Hopp om växthus med vidöppna pardörrar, jordiga lyckliga händer och vårens första fjäril som fladdrar förbi så där hastigt att man tror man drömmer. Tänk att det finns där framme och bara väntar på oss - igen!

Öppnar Pandoras ask

En regnig dag i december när allt bara är svart där ute känns det som att öppna Pandoras ask när jag djupdyker ner i sommarens rika bildarkiv för att söka tröst. Tröst i sommarens överdådiga blomning framför växthuset och i Blomstergården. Jag vill ta ett jättekliv in i bilden och bara försvinna in i grönskan. 

Uppskattade jag den ljuvliga rosa svartögat som blommade oförtrutet hela sommaren som hon förtjänade när vi var där i sommaren? frågar jag mig själv. Lilla vän, vill jag säga - hoppas vi ses snart igen. Jag skall verkligen ta hand om dig nästa sommar, jag lovar.

Vilsen och utan kompass

En sån har dag ter sig till och med en tidig morgon i september med dimma och spindelnät som belägrat trädgården som exotisk. Och grönskande. Det är just den där härliga känslan av frihet som jag känner i trädgården som jag saknar allra mest. Att bara hoppa i älsklingskläderna och kliva ut i trädgården och bli mottagen för den jag är. Med håret på ända, osminkad och med ett öppet hjärta. Min plats på jorden. Utan den blir jag vilsen och utan kompass.  

Älskade klotpil - lova att du inte försvinner

Träd är ju något alldeles speciellt i trädgården och nu har jag en klotpil med en jättekrona som jag kan ligga under. Oftast med en bok i handen. Mitt viloställe i trädgården. Det rasslar så ljuvligt bland grenarna och löven när vinden drar över trädet. Mellan löven kan man skymta himlen däruppe där molnen drar förbi. Så tacksam för den vackra klotpilen. 

Tänk om det en dag skulle vara borta precis som Gertruds kastanjeträd i "Kärlekens idioter" av fantastiska Emma Hamberg. Hemska tanke. Läser just nu om boken som är så bra. 

Snart vänder det igen och dagarna blir ljusare -vi ska bara igenom de sista mörka dagarna. Snart får man börja plocka med fröpåsar igen och vinterså och allt börjar om igen - tack och lov.

Ha det så gott alla trädgårdsvänner!
Kram/Isa

Grönskande bukett, älskat mönster och min artikel

 

Maken känner av

Dagarna bara försvinner i decembermörkret och tröttheten har gjort sitt intåg. Det är då maken känner av och plötsligt står med en jättelik blombukett i dörren och överraskar till min stora förtjusning. 

Investering ingen kostnad

Underbart att njuta av mängder med grönska i olika former som står länge i vas och vita papegojtulpaner (som är makens favoriter) samt vita gerbera. En törstande bukett så man får hålla koll på vattentillgången i vasen.

Maken säger att det är en investering och ingen kostnad att förära mig blombuketter och jag är så tacksam att han känner så. Allra helst den här tiden på året när man inte kan gå ut i trädgården och själv plocka en bukett - längtan är stor nu efter att omfamnas av trädgården.

Älskat mönster

Kuddarna i sofforna är Joy Zandéns mönster Särö som jag älskar och som tyvärr inte finns i produktion längre. Jag hade tur som kunde beställa några av de sista exemplaren från hennes dotter Jessica. Särö präglas av öns rika flora, havet och minnet av en ungdomsförälskelse - så vackert. 

Även den runda brickan har samma mönster liksom en kär sjal och tallriksunderlägg som vi tyvärr nött sönder och det finns inga nya att hitta. 

Min artikel kommer i nästa nummer

Något annat som också piggade upp i det dystra vintermörkret var när nya numret av Allt om Trädgård damp ner i brevlådan för på sista sidan där nästa nummer presenteras upptäckte jag den artikel jag skrivit om vintersådder av dubbla pionliknande astrar. Så kul att se sitt foto i tidningen och det ska bli så spännande att se artikeln den 8 januari när tidningen kommer ut hur dom har presenterat artikeln och dragit fotona på sidorna. 

Jag har skrivit åtskilliga gånger här på bloggen om de vackra astrarna som är så lätta att vinterså och driva upp och så tacksamma i buketter.  

HÄR hittar du ett inlägg från sommarens favoritaster som syns på bilden.

Ha det så gott alla trädgårdsvänner!
Kram/Isa

Kranstider, saknad en och naturens skatter

  

Mosskrans med rostig ren

Idag blev det en mosskrans med en rostig-i-sticks-ren och en ljusslinga skapad i trädgårdsateljén. Tur att man plockat en kasse med mossa innan snön som kom i natt och nu är nog marken frusen också.

Saknad en

Har även skapat en krans av thuja, idegran, eucalyptus och yviga lärkgrenar på en tunn stålstomme. Har klippt massor av thujahäcken i höst och det märks inte över huvud taget. Så tacksam att jag har en häck att klippa av - hade gärna haft kvar den gamla enen som blåste sönder för många år sedan. Då hade jag alltid klippmaterial till täta vinterkransar - oftast med enbär på, så vackert. 

Kom ut med en kasse med skatter

Det är roligt med riktigt vilda kransar som här hos Gillberga Catering & Blomverkstad som vi besökte under helgen när det var julmarknad hos grannen Gillberga Gård. Jag köpte med mig en kasse med lärkkvistar och andra grenar med kottar på till kransmaterial. Det var en kasse med skatter jag bar ut till bilen och sedan stannade vi efter vägen i skogen och plockade en del mossa. Det är då jag känner mig rik. Rik av naturens skatter. 

Hämtar inspiration

Det är så kul att hämta inspiration från andras alster och såna här klädda kransstommar har jag hemma. De är favoriter att jobba med då man inte behöver klä hela kransen så den här idén tar jag nog efter och omskapar den på mitt sätt.

Årets sista månad

Tänk att vi redan är inne i december och årets sista månad. Snart väntar 2025 som ett helt oskrivet blad - undrar vad som väntar där framme, ska bli så spännande. Har startat upp en del under 2024 som kommer att slutföras under 2025 - berättar mer lite längre fram. Det har tagit mycket av min tid de senaste månaderna och jag har lärt mig massor. 

Ha det så gott alla trädgårdsvänner!
Kram/Isa

Signe Persson-Melins vackra terrakottakrukor på Nittsjö Keramik

 

Nya ägare

Alltid lika trevligt att besöka Nittsjö Keramik i Rättvik. Nyligen har nya ägare tagit över tillverkningen av de klassiska krukorna och keramiken och lagom till advent är butiken välfylld, inbjudande och vackert uppdukad. Nittsjö har anor från mitten av 1800-talet och här trängs gamla hantverks klassiker med nyskapade alster från dagens moderna formgivare. 

Signe Persson-Melins vackra terrakottakrukor

Lagom till nystarten finns nu Signe Persson-Melins vackra lerkrukor på hyllorna och lite varstans i butiken. Krukorna har tidigare producerats av Nittsjö Keramik men sålts privat. Nu säljs krukorna av Nittsjö och den underbara terrakottakrukan "Våg" som formgavs av Signe 2009 syns i mitten och överst på bilden. Ett enkelt mönster som upprepas vilket gör formgivningen effektfull.

Signe Persson-Melin var en av Sveriges främsta keramiker och redan under tidigt 40-tal som tonåring bestämde hon sig för att bli keramiker och fick en lång och framgångsrika karriär. 

Fjäder eller blad?

Vid det uppdukade bordet i mitten av lokalen syns också Signes vackra lerkrukor fyllda med amaryllis och mossa. Här med mönster av fjädrar och gissningsvis heter kanske krukan rätt och slätt Fjäder. Eller är det blad?

Ett helt rum

Ett helt rum har tillägnats Signes vackra lerkrukor och mot de mörkblå hyllorna framträder de verkligen liksom på det myllrande bordet med de adventsprydda krukorna. Det var en fröjd att gå runt och titta på allt vackert där dörrarna stod öppna till tillverkningen där man kunde ana nyglaserade krukor.

Lergöken tillverkas fortfarande

De klassiska lergökarna kommer man ihåg redan som barn - kul att de fortfarande är i produktion. Hittar information om att lergökarna fanns med på en prislista från 1896, men har troligtvis tillverkats långt tidigare. Det är en produkt som är typisk för orten och det finns också en glaserad variant med vackert dalamönster. Så roligt med hantverk som har en historisk förankring och som fortfarande lever och tillverkas. Sånt gillar jag.

Det fanns så mycket vackert att det var svårt att välja så ingenting fick följa med hem den här gången. Till nästa besök kanske jag har bestämt mig för fler besök kommer det att bli.

Ha det så gott i härliga adventstider alla trädgårdsvänner!
Kram/Isa

Vita hyacinter i invigd keramikskål

 

Frossar i hyacinter

Nu är det dags att frossa i hyacinter igen och härhemma är det bara vita som gäller för maken är allergisk mot starka dofter. Är väldigt sugen på de riktigt blå för en ordentlig färgboost - tror det är de som doftar mest så det fick bli vita.

Invigd keramikskål

Tog fram den stora keramikskålen jag fyndade hos Karl-Fredrik i somras som jag inte använt än. Nu invigde jag den med jord istället för att vispa en smet att baka med. Jord ligger liksom närmare mig och att få skapa något med blommor har kliat i fingrarna. 

 

Vitt och skirt

Jag tog bara ljus mossa  och adderade en skir ljusslinga så det blir ett väldigt ljust arrangemang. La till både kottar, rostiga gransticks och apelsinskivor som jag sedan plockade bort för att hyacinterna ostört ska få komma fram istället.

En tomte smög sig in

Ok - en liten vit keramiktomte smög sig tydligen in så fort jag vände ryggen till. Den är i alla fall vit så den får stå kvar och vakta arrangemanget. Skålen ska nog få landa på matsalsbordet så småningom - nu har jag stått i trädgårdsateljén och fixat. Är så glad att jag har det utrymmet på vintern.

Ha det så gott alla trädgårdsvänner!
Kram/Isa

Alltid någon eftersläntrare kvar

 

Ljuvliga vippor

Igår hann jag få ner gräset jag köpte förra veckan hos Blomstermarken i en av lådorna i Blomstergården. Får se om de klarar vintern - täckte in dem ordentligt med löv och de står kvar i sina krukor. De ska vara perenna, men jag är osäker på vilken sort det är. Vipporna är helt ljuvliga och jag får lust att klippa av dem till kransmaterial. 

Övervintrar i lådan

Den fina blå vädden  Isaac House som stått i zinkhinkar i sommar fick också övervintra i en odlingslåda och blev omstoppad. Nu har jag fått ner alla växter som behövde komma ner i jorden känns det så skönt. Vissa nätter har det varit rejält med nattfrost även om det just nu regnar och är åtskilliga varm grader så kan det slå om snabbt. 

Lyser upp buketter

Isaac House är vacker i buketter och jag vill gärna ha tillgång till honom nästa sommar också. Han är vacker både i blommande tillstånd som överblommad. Åh, vad jag saknar att kunna gå ut i trädgården och plocka en bukett.

Alltid någon eftersläntrare kvar

Å nej, nu kom jag på att solhattarna jag haft i kruka hela sommaren fortfarande står i sin kruka.  Tyckte väl att det var för bra att vara sant att jag grävt ner allt som skulle ner i rabatter eller jordslås inför vintern. Imorgon när regnet gett sig ska de få flytta in i en odlingslåda i Blomstergården till våren.

 

Pyntad krans

I övrigt har det inte blivit så mycket trädgård förutom att jag försökt pynta upp en idegranskrans med torkade apelsinskivor, rönnbärskvistar och kottar. Jag brukar hålla mina kransar rena så jag behöver tid att vänja mig. 

Idag kurar jag inne, städar lite och pillar lite på kameran för att lära mig inställningar - har förstått att det döljer sig en hel värld därinne. Ett litet steg i taget så kanske jag förstår lite mer av teknikens under.

Ha det så gott alla trädgårdsvänner!
Kram/Isa

Mossträd i fransk kruka

 

Supermaterialet mossa

Mossa är ju ett sånt där supermaterial att pyssla med och nätet svämmar över med inspiration och idéer där jag knyckt den här idén om ett mossträd. Enkelt och snabbt gick det att skapa. Sånt gillar jag.

Lilla franska krukan

Jag tänkte direkt jag såg idén att den lilla krukan som jag hittade i Vence i Frankrike för många år sedan skulle passa till ett mossträd. Då innehöll det ett litet olivträd som tyvärr dog under vinterförvaringen. Nu önskar jag att jag hade fler liknande krukor i olika storlekar - visst är det konstigt, hur många krukor man än har så saknar man alltid någon.

Hittade pinne vid dagens promenad

Vid dagens promenad snubblade jag nästan över en perfekt pinne till mossträdet som fick följa med hem. Krukan fyllde jag med jord som jag packade hårt så pinnen står stadigt. 

Formar bollar av mossa

Man tar bara ett sjok med mossa och formar till en boll som man sedan snurrar bindtråd runt tills man fått formen som man vill ha den - så enkelt och sedan trär man bara på mossbollen på pinnen. 

Det som var lite skrämmande var hur många små insekter som for runt på köpmansdisken när jag tog upp mossan på disken - hade ingen aning om hur många små djur som hade mossan som sitt hem. Även en mask stack plötsligt ut när nästan en mossboll var klar som jag tvungen att befria i rabatten. 

Krukan i Vence

Så här såg krukan ut när den fortfarande bodde i Vence tillsammans med alla andra små krukor med mini olivträd. När en ständig längtan att åka tillbaka till den här charmiga byn på Franska Rivieran. Kanske kan det bli verklighet våren 2025 - har lite planer på gång. Kul att se fram emot i novembermörkret.

Ha det så gott alla trädgårdsvänner!
Kram/Isa