Det gäller att se den första
Är det någon sommarblomma jag inte kan vara utan i trädgården så är det klockrankan. Denna snabbväxande klättrare tillför så mycket charm med sina klättrande lianer och ljuvliga knoppar – som många gånger är svåra att upptäcka när de gömmer sig i grönskan.
Upptäcker man en, upptäcker man snart fler – det är som trattkantarellerna man träffar på i skogen – hittar man den första, hittar man snart hur många som helst.
Växtmagi
Det är lite växtmagi när knopparna långsamt öppnar sig och blomman börjar växa ut ur knoppen. Det är fascinerande att följa. Hon liknar en strut innan hon börjar veckla ut kronbladen.
Hon är väl värd att vänta på. Det är under hösten hon intar trädgårdsscenen även om hon kan börja blomma redan i juli. Om man har tur och sår henne tidigt – som nu under februari och mars.
... innan hon som fullvuxen helt har bytt skepnad till vackert purpur. När hon blommat klart släpper hon taget och singlar ner på marken medan ett nytt liv börjar utvecklas i den ursprungliga knoppen.
Frölycka inbäddad i frökapsel
Ibland hinner hon utveckla frökapslar innan frosten kommer – kapslar att plocka in och spara för att få nya fröer till nästa års blomning. En sann rikedom. Och frölycka. Jag kommer ihåg känslan när man följde kapslarnas utveckling och förundrades över processen. Nu är det några år sedan jag hade lyckan att plocka egna frökapslar och i år har jag köpt fröer.
Hon kräver en del omsorg för att gro vilket jag tipsar om i nästa inlägg om den vackra klättraren.
Ha det så gott alla trädgårdsvänner!
Kram/Isa











































