Fikahörna i ateljén
Idag har jag hängt i trädgårdsateljén och sorterat alla plastkrukor och sopat efter att ha varit utslagen efter covid/influensa sprutor. Så skönt att vara någotsånär på benen igen nu när det är bråda dagar för att förbereda vintern och tömning av växthuset.
Ateljén är ju fortfarande ett förråd och det kanske bara är jag som ser det som en ateljé så när jag var klar med alla plastkrukor fick fönsterluckorna dölja hyllorna. Där framför kan jag sitta mellan allt skapande, ta en fika och lyssna på Unos mysiga röst som fyller rummet. Första pelargonen har också flyttat in. Nu återstår bara de andra 27!
Ger goda energier
Några änglar måste ju vaka över fikahörnan så dessa hängdes upp i en av fönsterluckorna. Den vita är från Trådspira och den rostiga från Gecko Trädgårdsbutik. Gillar att omge mig med symboler som står för det goda i Universum.
Blir nog en stäpp eller prärie
Fönsterluckorna har ju under sommaren stått i solrosängen där solrosorna inte alls växte och blomstrande som i mina drömmar. Några tittar i alla fall fram mellan luckorna. Dessutom tog det lång tid innan krassen i krukan behagade visa sina blommor.
Det här området vill jag ha i gula toner och får fundera till nästa säsong - har varit inne på stäpp eftersom det är så torrt här. Var jätteflitig med vattningen under försäsongen, men det hjälpte inte. Tror den stora rönnen suger åt sig allt.
Äntligen vackra krasseblommor
När väl krassen blommade i augusti så var den jättevacker mot fönsterluckorna och den höga krukan så det blir det en repris på till nästa säsong. När jag tömde krukan sprättade jag av mängder med frökapslar över jorden får se om någon tar sig.
Bara en tidsfråga
Ingen riktig frostnatt än även om temperaturen ligger runt nollan om morgnarna. Är väl bara en tidsfråga nu när vi kommit in i november. Brukar bli lika förvånad varje gång man vaknar och den första snön har kommit och förvandlat världen. Och precis som vanligt har jag inte hunnit få in allt som skall in oavsett hur mycket tid jag har på mig. Vissa ränder går aldrig ur. Det känns också av att man blir lite äldre för varje år som går. Nyss fyllda 68 - hur i hela världen gick det till?
Ha det så gott alla trädgårdsvänner!
Kram/Isa