söndag 5 februari 2017

Möte på tåg



Grått, grått utan ljusning

Hon kom in genom dörrarna från perrongen och i en hundradels sekund möttes våra ögon och jag nickade en hälsning som man gör när man får kontakt med en annan människa. Efter en liten stund kom hon fram och pratade om vädret, i flera veckor har det varit grått och ingen sol. Vem som helst kan bli deprimerad. Det var bara att hålla med.

Sen kom vi in på läget i världen och vi var rörande överens om att även där var det grått, grått utan ljusning. Då kom vårt tåg in på perrongen och vi skyndade ut och skingrades bland alla människor som skulle av och på det långa tåget.





Samtalet var i full gång

Jag hamnade i vagn sex och vem kommer från andra hållet in i vagnen om inte min bekant från perrongen. Vi vinkade och skrattade mot varandra och slog oss ner vid samma bord. Sedan var samtalet i full gång.

Vi visade kort på barn och barnbarn, pratade om gamla föräldrar, bytte sjukdomsdiagnoser och diskuterade samhällsklimatet. När tåget  kom fram till Arboga där min bekant skulle byta tåg var vi så inbegripna i samtalet att min nyblivna vän hastigt fick skynda sig av tåget efter en kvick kram. Jag hann i alla fall stoppa mitt kort i handen på henne och hoppas att vi ses igen och att hon hann med sitt tåg.




Öppet hjärta

Förr kunde man alltid träffa intressanta personer när man åkte tåg. Idag stirrar alla in i sina mobiler eller dataskärmar och törs knappt tilltala en främmande människa. Tänk så många goda samtal vi går miste om. Så många givande möten. Jag fick en gåva idag på tåget i ett möte med en främmande människa med rötter i en annan kultur. Allt som behövdes var ett öppet hjärta.

Ha det så gott alla trädgårdsvänner !
Kram/Isa

PS. HÄR kan du läsa om ett annat möte som totalt förändrade hela mitt liv. Utan det mötet hade det inte funnits något Isas Trädgård idag. DS.

9 kommentarer:

Solstrimmor sa...

Så underbar tågresa blev. Att möta en människa som man aldrig sett och hitta så mycket gemensamt att prata om är kanske inte en slump... jag tror ni kommer att träffas fler gånger och att mötet har ett syfte. Vem vet? Eller också så var det bara ett trivsamt sammanträffande där ni kunde sitta i lugn och ro helt utan störande inslag och att ni nu minns varandra som ett mycket trevligt sällskap. Men jag tror på scenario ett!

Glad söndag till dig!
Kramar från Eva-Mari, som gärna vill veta hur det hela utvecklar sig...

Meta sa...

Jag gillar åxå de där spontana mötena. Vi går förlorad av så mycket om vi inte vågar att ta det steget.Visst kan folk se lite underligt på en när man pratar och har det skoj med folk man inte känner men vad gör det en världslig sak, vem vet de kanske lär sig nåt till en annan gång. Härligt att du gjorde som du gjorde.
Ha nu en fin söndag
kram meta

Rosor och ruiner sa...

Vad härligt det låter. Kanske ni träffas igen, eller så blir ni bara ett gott och härligt minne hos varandra, vem vet?

Kram Gunilla

Trädgård i Torslanda sa...

Läste både det nya och det gamla inlägget. Det är ju mötena man minns oftast, det är de som gör att man minns platser och växter. Så fint du berättar. Och det gäller att ta vara på tillfället. Och så underbart med din man som verkar stötta dig i dina intressen och upptåg.
//Helene

GladiGrönt sa...

Ja man är tyst och anonym alldeles för ofta. Jag har tänkt på det på gymmet, där ser man varann men pratar inte. Men en gång kunde jag inte hålla mig. Jag blev så imponerad av en vältränad tjej som stod på huvudet - och länge! Så det sa jag. Sedan var det som att vi kände varandra och varje gång vi sågs fick jag ett leende!Önskar dig en bra vecka/Monica

HWIT BLOGG sa...

Vilket härligt inlägg! Ja tänk att ett möte kan bli så intressant, spännande. Läste precis ditt "andra" möte också, vilken fin historia med mannen i ditt liv...
Önskar dig en mysig måndag, ta hand om dig!
Kram Titti

Furulunden sa...

Det er så fantastisk å treffe mennesker på den måten. Gode samtaler får man ikke nok av :)

Edvina sa...

Oj,jag läste om kärleksmötet. Läser din blogg då och då, har aldrig tänkt på var i landet "Isas Trädgård" finns. Så nu måste jag berätta, att i Örebro bodde och verkade en morbror till mig, dock sedan många år avliden. MEN, han var trädgårdsmästare i något som jag tror hette Hustomta? Kan detta stämma och vad roligt det skulle vara ifall någon minns honom. Frank B var hans namn och finns trädgårdsmästeriet kvar?

Rost och rädisor sa...

Härligt möte! Nej, nu för tiden blir det inte så många spontana kontakter. Förr däremot hände det alltid nåt trevligt på tåget. Jag pendlade varannan vecka under ett år. Såg nästan fram emot resorna och vad det skulle hända för kul. Många gånger är det nog lättare att öppna sig för en främling som man sannolikt inte träffar igen.
Kram
/Anette