Jag kan fortfarande känna spänningen att vakna varje morgon i december och få dra ut ett litet paket ur adventskalendern som hängde ovanför sängen. Den hade en inplastad stapel så när man drog ut ett paket längst ner så åkte resten ner ett hack tills det bara var ett paket kvar på julaftonsmorgon.
Även fast jag visste att det var Jesusbarnet i det sista paketet som skulle ligga i krubban för att tillsammans med de andra små figurerna fullända bilden var det lika spännande och roligt varje år. Adventskalendern kom från min fars gamla lanthandel och på vägen upp i vuxenlivet försvann den på någon vind någonstans.
När jag själv fick barn ville jag så gärna förmedla den känslan jag själv upplevt att plocka ut små figurer som hade sin givna plats i ett sammanhang och se ett skådespel växa fram mot klimax, JULAFTONEN!
Istället för stapeln fick det bli paket fastknutna i ringar istället. (OB-paket var perfekt att spara och använda ... vi hade städskåpet fullt med kassar!). Av stuvbitar av filt som klipptes till och limmades fast på en playwoodskiva växte ett kalenderhus fram. Sedan broderade jag små julfigurer på överbliven lakansväv ... det hade jag aldrig haft tålamod till idag kan jag säga!!
Efter några års trevande fann jag det jag sökt, ett PUSSEL !! Ett pussel är perfekt för adventskalendern ... man slår in bitar som går att sätta ihop i ett paket varje dag och fram växer ett skådespel som blir fullbordat på julafton. Vi snickrade till små ramar med kanter där pusslet kunde läggas och skjutas undan efter behov.
Vi använde samma pussel varje år för att ungarna skulle få känslan av att veta vad som kommer, men ändå inte, eftersom man glömmer under ett år (vi plockade undan det efter varje jul). Vi valde ett festligt pussel där Disneyfigurerna hade stor fest och där Mimmi och Musse dansade så Mimmis röda skor åkte av, Pluto vibrerade av lycka med pingla i svansen och glada ballonger i olika färger fyllde taket !
I takt med att ungarna blev större byttes pusslet ut mot ett med mindre bitar och
urvuxet pussel fick ärvas av lillebror.
Vilken nostalgi jag känner nu, mina barn är ju vuxna i dag och det här utspelade sig i början av 90-talet (det syns nog på kalenderhuset!). Hoppas ändå att det skall vara lika aktuellt idag, trots det tekniksamhälle vi lever i !
Kommer ihåg vilken tid det tog att slå in 48 små paket ... satt sent på kvällarna för att hinna i tid ... hoppas du har bättre framförhållning än vad jag hade om du har barn i den här åldern och startar i tid för att slippa stressa !
PS.Fick en idé om att göra en vuxenkalender ... plocka ihop små visdomsord i lackade kuvert att lägga i en vacker skål och ta fram och läsa ett varje dag under december .. hmmm dags att leta i samlingarna ! DS
